Djuret

Författare:

Love sitter på tunnelbanan och tycker att livet är rätt trist. Hans föräldrar är nyseparerade (dum idé enligt Love), det är kallt, (vilket Love i och för sig tycker är bra för då kan han dra upp halsduken och slippa ”visa sitt freaky fejs mer än nödvändigt”) och i högtalaren sprakar meddelanden om stopp och förseningar.
Plötsligt hör Love ett konstigt ljud. Det liksom skrapar och krafsar. Ljudet kommer från en låda som står under ett av sätena. Loves första tanke är att det är en bomb, men ser sedan att det är något som rör sig i låda. När Love kikar in i lådan så ser han ett djur som liksom är både fult och gulligt på samma gång; ”Inte skrämselfult utan mer som att man vill rädda det”. Och utan att han riktigt vet vad han gör så gör han just det; Räddar djuret och tar med sig det hem.
Väl hemma börjar tankarna snurra. Vad är det egentligen för ett djur? Tänk om det är farlig? Och vad äter det? Och hur ska han göra för att djuret inte ska bli upptäckt? Hans mamma som är så allergisk – Hon kommer att börja känna av det! Djuret måste gömmas! Men var?
Det blir både svårare och farligare, men också roligare och galnare än Love någonsin hade kunna föreställa sig. Och som tur är så börjar Frank i Loves klass, och Love som tidigare varit väldigt ensam och utsatt har nu plötsligt fått en vän. Men kan man verkligen lita på ett kickbikeproffs från USA med vit dunjacka och dödskallering på fingret?
En feelgood-berättelse om vänskap, ett mystiskt djur och ett gäng onda vetenskapsmän – Låter det galet? Det är det! Men också charmigt och roligt och lite sorgligt. Både att gömma ett djur och att vara en vän kan vara väldigt svårt – men helt klart värt alla besvär i världen. Förutom själva ramberättelsen om Franks bestyr med att rädda Djuret så innehåller berättelsen mycket att prata om och vi tror att denna berättelse passar för årskurs 4 och 5.

Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen