Judit är på väg till ett läger tillsammans med åtta andra barn och de befinner sig långt från civilisationen när chauffören blir akut sjuk och bussen kraschar. Deras lägerledare drar iväg för att hitta hjälp och barnen stannar kvar, för det kan väl inte ta så lång tid att bli hittade? Men dagarna går och det blir alltmer uppenbart för dem att de faktiskt är försvunna. Judit måste tillsammans med de andra försöka klara sig i väntan på hjälp. Men hur länge klarar man sig utan mat och vatten? Och vem kan man egentligen lita på när alla är desperata av hunger? Och vem ska fatta beslut om liv och död? Samtidigt plågas Judit av minnena och skuldkänslorna efter sin mammas död några år tidigare och dessa hjärnspöken blir allt mer påträngande och verkliga. Till slut måste hela gruppen bestämma sig för att tillsammans offra allt av den lilla trygghet de har för att göra ett sista försök att bli hittade. Författaren Cecilia Lidbeck håller verkligen läsaren på helspänn hela boken igenom och man får en känsla av att vad som helst kan hända eftersom barnen är helt ensamma. Barnen får vara med om flera riktigt otäcka och skrämmande saker under sin tid i skogen, och boken för tankarna till klassikern Flugornas herre av William Golding. Boken är bra som underlag vid diskussioner om vänskap, rädslor och gruppdynamik. Ett annat tema att prata om är hur man själv skulle känna och vilken roll man skulle ta om man sjäv hamnade i samma situation?