Anton och Jonatan av den prisbelönte norske författaren Jostein Gaarder är en stillsamt vacker liten bok om en varm och innerlig vänskap mellan nallen Anton och hans pojke Jonatan. Det är också en bok om saknad.
De var alltid tillsammans, de reste på cykel och i fantasin och upptäckte världen. Ända tills Jonatan cyklade nedför den branta backen samtidigt som en stor lastbil kom dundrande…
Det är nallen Anton som är berättaren och han berättar i imperfekt, allt har redan hänt, ända tills sista sidan som kan tolkas som ett hopp, en fortsättning trots allt. Kanske här, kanske någon annanstans.
”Anton, sa Jonatan. Har vi inte tur? Vi är ute i världen. Det är vi som är här nu.”
Konstnären Akin Duzakins makalöst vackra bilder i mild färgskala ger ytterligare dimension åt berättelsen, en vemodig men varm lyster.
En finstämd bok om viktiga känslor som kan ge underlag till samtal om vänskap, saknad, längtan och sorg – och hopp. Formatet är litet och behändigt och språket flyter lätt så att även en yngre elev – om än inte nybörjarläsaren – kan läsa själv.
