I klass 5a är det killarna som styr och ställer, som stör på lektionerna, som dissar den som gör fel på gympan, som har makten att sänka alla i största allmänhet men tjejerna i synnerhet. ”På tisdagar får killarna vara på fotbollsplanen efter lunch. Dom tycker att det är orättvist, men Matilda och dom andra på fritids säger att så är det bara. Killarna har alla andra dagar, och då menar jag ALLA andra dagar. Och dom vill helst spela själva.” Den som säger det är Lydia, en av de sju tjejer som går i klassen. De är alla mer än trötta på killarnas attityd, men det är som om har vant sig och ingen orkar riktigt säga ifrån.
I klassen går också Ivan. Han är den som bara hänger på, lite på avstånd men ändå med i stöket. Han vill säga ifrån men det är så svårt – för hur ska man göra det utan att själv bli måltavla för de andras hårda ord? Lydia och Ivan är inte ihop men det finns något speciellt mellan dem. Det vill de dock inte riktigt erkänna inför sig själva eller inför varandra – risken är ju stor att man bara bli ledsen och sårad.
Efter en händelse i omklädningsrummet så har tjejerna fått nog – de bestämmer sig för att de ska stå på sig, stå upp för varandra och aldrig någonsin backa. Den som kommer med förslaget är Vega, nyinflyttad från Göteborg och Lydias bästa kompis. Det krävs mycket mod, från alla inblandade, samtidigt som det finns känslor för varandra som inte bara är ilska. Tjejerna möter mycket motstånd, både från killarna som undrar vad de håller på med och från lärare som inte fattar något utan bara tycker att de ska skärpa sig. Men de gör vad de har lovat varandra – De backar aldrig!
Och det blir långsamt lite bättre, lärarna börjar lyssna, killarna börjar fatta. Förändringen sker inte över en natt, vilket gör det till en trovärdig berättelse, för det tar tid att ändra sedan länge cementerade strukturer!
Boken är tydligt inspirerad av ungdomsboken Tusen gånger starkare (det finns till och med en referens till den), men Aldrig backa vänder sig till mellanåldern. Den är lätt att läsa med korta kapitel och luftiga sidor och vi tror att den kommer att ge upphov till mycket att prata om. Vi tycker att den passar från årskurs 4.
Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen
Love sitter på tunnelbanan och tycker att livet är rätt trist. Hans föräldrar är nyseparerade (dum idé enligt Love), det är kallt, (vilket Love i och för sig tycker är bra för då kan han dra upp halsduken och slippa ”visa sitt freaky fejs mer än nödvändigt”) och i högtalaren sprakar meddelanden om stopp och förseningar.
Talande hundar, en supersmart plan samt en elak hundtjuv är några av de saker som denna spännande historia om Familjen Knyckertz innehåller. Och så mamma Fia, pappa Bove, lillasyster Ellen, Ture och hunden Snuten så klart.
Boken innehåller tre berättelser om Tola som bor med sin familj i en liten lägenhet i storstaden Lagos i Nigeria. Hennes storebror är väldigt snabb, hennes storasyster är väldigt smart och hennes mormor är den som styr och ställer med allt – Tola känner sig mest bara liten. Man bara för att man är liten betyder det inte att man är minst när det verkligen gäller! För när mormors värdefulla ring försvinner – vem är det som tillräckligt liten för att kunna krypa in under sängen och rädda den? Och vem är det som använder sina mattekunskaper för att rädda mormor när hon är sjuk? Och vem är det som med stoltaste hållning bräcker vilka rika och välklädda flickor som helst ? Tola så klart! ”She might be small… but she is mighty.”
I skolan har Miro svårt att sitta still. Den nya läraren är sträng och Miro blir hela tiden tillsagd att han stör. Orden i boken är för svåra och dagarna går superlångsamt och det enda han kan tänka på är att han måste kicka boll. Han älskar ljudet av dobbskorna mot asfalten, han älskar doften av gräs och ljudet av fotbollar som träffar mål och fotbollsträningarna med sitt lag City BoIS är det bästa han vet.
Hur är det att vara hund egentligen? Fråga Goosl, han vet! I denna charmiga bilderbok får vi träffa hunden Goosl och hans familj. Dagarna går åt till att vänta och vänta och vänta… tills någon i familjen äntligen kommer hem och det blir dags för promenad! Med största sannolikhet kommer han att träffa på någon av alla sina syskon, trots att han inte känner igen dem på doften, för hela staden är ju full av dem! Och att sedan få leka med Dongdong är ju också en riktig höjdare, även om Goosl tycker att Dongdong är rätt hopplös ibland; han är ju både kinkig och kissar i sängen. Men när Goosl blir förvisad till att sova på balkongen blir det väldigt ledsamt och väldigt ensamt – då är det tur att Dongdong finns.