Bob Hansson skriver i Bräcklighetens poetik om ”längtan efter någon som verkligen verkar mena vad den säger. Något att luta sin egen bräcklighet mot. Något att bli smittad av som för en gångs skull varken är sjukdom eller vaccin” (s.174).
Bob Hansson är en av Sveriges mest kända estradpoeter och i denna samling dikter beskriver hur han gick från att vara ett ”grafittiklottrande värstingbarn” till att bli politiskt intresserad och engagerad. Boken är indelad i tretton kapitel med rubriker som ”estraden är en poesi”, ”vill du bara ha det trevligt kommer du att misslyckas” och ”the Poetry has left the building” och texterna är allt från några rader till två sidor.
Vissa av texterna är självbiografiska, men temat för samtliga texter är människans och poetens bräcklighet. Han skriver också om upptäckten av hur viktigt det är med poesi och att alla kan skriva poesi; orden finns där inom oss.
”Att poesi är en form till för att fyllas. Att det som gör dikten intressant, likt skeppet, är innehållet. (…) att poesin är en båt med plats för så många fler än de flesta av oss någonsin kunde tro” (s. 174).
Den sista delen handlar om kravallerna vid EU-toppmötet i Göteborg 2001 där Bob Hansson befann sig mitt i allt det som hände.
