Ett barn befinner sig med en förälder i en båt och börjar filosofera om vattnet som omger dem; ”Inuti finns ingenting, men därinne finns ju allt.” Det kan förvandlas till vilka färger och former som helst, trots att det varken har någon egen färg eller form. Och utan det skulle inget liv finnas på jorden!
Hiroshi Osada har skrivit en tankeväckande dikt som ALMA-pristagaren Ryõji Arai har illustrerat i fantastiska färgstarka bilder. Passar utmärkt att använda för att prata om naturen i allmänhet och vatten i synnerhet – eller bara för att få en riktigt härlig upplevelse av en vacker text i kombination med magiska illustrationer.
Max och Sofia är på stranden och flyger drake när de plötsligt får syn på en fiskmås, en mystisk fiskmås som dyker upp varje gång det börjar dra ihop sig till ett nytt äventyr med den magiska båten Stormsegel. Och mycket riktigt så leder fiskmåsen dem till den slitna gamla båten Stormsegel som denna gången för dem till Skottland. Där har en båt gått på grund och läcker ut olja rakt i havet. Oljan hotar både växt- och djurliv men inte minst de nyfikna och lekfulla sälarna som befinner sig i närheten. Nu måste max, Sofia och deras nya vän Maisy göra allt de kan för att stoppa läckan.
En dag när jag inte kan sova tittar jag ut genom fönstret. Allt är grått så långt ögat når – men se där! En rosa man! Jag följer efter. Jag måste hitta den som sprider denna härliga färg omkring sig.
Det var myggan som märkte det först. Hon surrade och sjöng ut det med sin lilla tunna röst. Men det var bara björnen som lyssnade. ”Jaha”, nickade han och vädrade i luften. ”Är det så det är…” Så börjar denna vackra bilderbok av Sissel Horndal som har rötter i lule- och sydsamiska områden.
bil men blir stoppad av en varg som säger att bron lite längre fram är avstängd. Redan här, på första uppslaget, stiger spänningen. Ska vargen äta upp den lilla grisen? Vidare bjuder vargen hem grisen där ytterligare en varg väntar, ska grisen bli uppäten nu då? Nej, istället bjuder vargarna på kaffe och bullar i sitt vardagsrum och så sitter de och fikar och småpratar ända tills vargen säger att bron nog är lagad. I slutet visar det sig dock att det aldrig fanns någon bro.
En liten igelkott promenerar genom byn och ser att hunden, katten och hästen blir klappade på. Djuren som blir klappade ser så nöjda ut märker igelkotten som börjar fundera på varför ingen klappar honom. Han känner sig ledsen och börjar gråta för att ingen vill klappa honom. Men så kommer det fram en grå mus som berättar att ingen klappar honom heller. De båda konstaterar att anledningen till att ingen vill klappa dem är att de är vilda och ingen vill ju klappa vilda djur! Igelkotten och musen blir vänner och sedan är de inte det minsta ledsna eller avundsjuka på de tama djuren som blir klappade. De är ju vilda djur!