Min diktbok
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

Min diktbok innehåller dikter om sol, hav, träd, djur, snäckor, pinnar och stenar. Den kan användas i arbetet med att läsa och skriva dikter både för den som just har lärt sig läsa och för den som kanske just har börjat skriva dikter.

”…När min morfar klappar hunden
och viskar ”stanna här”.
Då i just den stunden
vet jag
vad kärlek är…”
(
Ur dikten ”När jag tittar på en stjärna”, s. 14)

Varm tass i mörkret
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

Berättarjaget ligger vaken på natten och är rädd – det finns ju så mycket att vara rädd för på natten som inte finns på dagen! Fast egentligen är inte berättaren rädd för mörkret, utan bara för vad som kan gömma sig i det; spöken och varulvar och skelett som står i garderoben och skallrar med sina ben. Den som ändå hade haft en liten varm tass i mörkret att hålla i! Men kanske är det egentligen så att alla spöken och varulvar också är rädda på natten? Kanske behöver de också någon som håller dem i tassen?
I diktboken Varm tass i mörkret visar Mårten Melin att poesi inte behöver rimma. En dikt kan vara uppbyggd som en berättelse, bara med färre ord och med ett mer koncentrerat innehåll. En dikt kan vara de tankar som dyker upp på bussen, på lektionen – eller på natten!

Gruvan
Inläst som Daisy text och ljud

Författare:

11-åriga Ellen tillbringar sommarlovet på Utö tillsammans med sin familj. Hon har bestämt sig för att övernatta i ett skjul som finns på tomten, och hennes äldre syskon skrämmer upp henne med historier om Utöskräcken. Det blir en jobbig natt för Ellen, hon ligger vaken och lyssnar till vad som låter som ett skrapande ljud och hon tror att det är från Utöskräcken. När hon nästa dag går för att undersöka vad det var som lät, så hittar hon en gömd anteckningsbok. Det visar sig vara en dagbok som 12-åriga Anton skrivit på mitten av 1800-talet. Boken är skriven med en gammaldags skrivstil, och Eller kämpar för att ta sig igenom den, alldeles för nyfiken för att kunna lägga den ifrån sig.
I dagboken skriver
Anton om sin pappa som liksom alla andra på ön arbetar i gruvan. Anton vet att han snart också måste börja arbeta där, trots att han inte vill. Han är väldigt duktig i skolan och drömmer om att en dag kunna bli författare. Skolans magister ser Antons potential och försöker se till att Anton ska få ett stipendium för att kunna läsa vidare. Denna chans rycks emellertid undan av gruvdirektören, som inte vill att någon av hans arbetare ska studera och börja ifrågasätta sina liv. Istället för ett stipendie får Anton börja arbeta i gruvan och dör i lungsot vid 14 års ålder.
Ellen blir alltmer besatt av Antons tragiska liv och börjar forska i historien för att ta reda på mer vad som hände. Det slutar med att hon gör en utställning över Antons liv och visar upp hans dagbok på det lokala muséet. Så på sätt och vis blev Anton författare ändå, om än inte under sitt korta liv.
Som läsare engageras man så av Antons historia att det är svårt att lägga ifrån sig boken. Genom att Antons historia vävs samman med Ellens nutida liv får man en tydlig bild av hur barnens levnadsvillkor har förändrats. Men trots att historierna utspelar sig med nästan 200 års mellanrum så inser man att en människas tankar och känslor ändå desamma!
Gruvan av Sara Lövestam är ett fint exempel på hur man kan skriva en bok med parallellhandling utan att det blir för komplicerat att hålla isär platser och personer.
Boken passar för vana läsare i årskurs 4 och även för årskurs 5.
Till boken f
inns en lärarhandledning. http://lillapiratforlaget.se/app/uploads/2018/08/Lärarhandledning-Gruvan.pdf

 

 

Den där Jonny Jonsson Johnsson
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

Heter man Jonny är det kört. I alla fall om man ska tro på klassens största idiot Nicolai, som hört ryktet om att personer med namn som slutar på y brukar hamna i fängelse. Dessutom kunde Jonnys föräldrar inte komma överens om någonting, inte ens vad han skulle heta i efternamn, så han fick bådas namn. Jonny Jonsson-Johnson fick det alltså bli. Som tur är så är hans föräldrar skilda, men Jonny inser med fasa att det verkar som om de kanske ska bli ihop igen och det får bara inte hända! Till råga på allt bor han granne med Krister Pettersson och en dag befinner sig plötsligt Jonny i dennes kök ätandens skumtomtar medan de lyssnar på hårdrock. Och som om inte det är nog ska han ”hjälpa” sin bästis Elias att bli ihop med klassens populäraste tjej – men det blir absolut inte som någon av dem har tänkt sig. Och dessutom råkar han säga högt till hela klassen att han är en åsna… Jonny har en del att ordna upp.
En tokrolig berättelse som ändå har ett djup och uppslag att diskutera. Passar för årskurs 5 och 6.

 

Comedy Queen
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

Tolvåriga Sashas mamma är död, men Sasha vägrar att gråta. Istället gör hon upp en lista med saker som hon ska göra för att undvika att bli som sin mamma, som var deprimerad och gjorde folk ledsna. Bland annat tänker hon aldrig försöka ta hand om något levande och hon ska bli en riktig Comedy Queen, någon som får folk att skratta och vara glada. Med hjälp av sin kärleksfulle, men impulsstyrda morbror, tar hon steget mot den stå-uppkarriär som hon tror ska göra så att allt blir bra igen.
Men vid det tillfälle då Sasha borde vara som gladast så kommer sorgen ikapp henne. Hon inser att det inte är farligt att vara ledsen och att man inte kan fly ifrån sin sorg. Som läsare både skrattar och gråter man när man läser Jenny Jägerbergs fina skildring om hur det är att förlora någon -och att hitta sig själv igen. En mellanåldersbok som passar fint att använda som underlag för att prata om svåra saker och jobbiga känslor.

 

Vi kommer snart hem igen

Författare:

I den här serieboken får vi följa sex barn som alla har överlevt Förintelsen. Tobias, Livia, Selma, Susanna, Emerich och Elisabeth hamnade alla i Sverige efter andra världskriget och deras vittnesmål om vad som hände dem och deras familjer återberättas här på ett sakligt och enkelt sätt av författaren Jessica Bab Bonde. Den sakliga tonen i berättelsen gör att man kan läsa den här boken från år fem och upp till gymnasiet, samtidigt blir inte läsningen om dessa barns livsöden mindre gripande. Serietecknaren Peter Bergtings effektfulla och snygga bildberättande gör att till och med motvilliga läsare kan lockas in i läsningen. Det här är en viktig bok om en period av vår historia som man inte kan hoppa över. Man kan med fördel börja läsa och prata med barn om Förintelsen redan i mellanstadiet. Förlaget har tagit fram en lärarhandledning för att arbeta med den här boken i skolan och den kan laddas ner här.