Never let me go
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

I Nobelpristagaren Kazuo Ishiguros bok Never let me go får vi möta Kathy som ser tillbaka på sin barndom på det isolerade internatet Hailsham. Under sin uppväxt fick Kathy och hennes vänner höra att de var speciella och att det var viktigt att de höll sig friska inombords. De förstod dock aldrig vad det var som var så speciellt med dem, och folk utifrån verkade dessutom rädda för dem. Ju äldre de blev desto fler blev frågorna. Varför uppmanades de att utveckla sina konstnärliga sidor och varför sparades endast det bästa av deras alster? Varför rörde de sina förmyndare till tårar bara genom att visa känslor? Och vad skulle egentligen hända när de lämnade internatet?
Genom Kathys återberättande förstår man att Hailsham-eleverna endast var kloner, skapade för att donera organ. Boken igenom pågår ett triangeldrama mellan Kathy och hennes bästa vänner Tommy och Ruth – de tänker och känner precis som människor. Men ÄR de människor eller inte? Och vad är en människa egentligen? Är deras liv mindre värda, och vem kan i så fall avgöra det? Boken väcker många frågor kring etiska ställningstaganden och lämpar sig för läsning i årskurs 9 och på gymnasiet. Boken har också filmatiserats.

 

The hate u give
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

Det här är en smärtsam och brännande roman om den livsfarliga rasismen mot svarta unga män i USA idag. Sextonåriga Starr får skjuts hem efter en fest av sin gamla barndomskompis Khalil när de plötsligt blir stoppade av polisen. Khalil blir ombedd att gå ut ur bilen och bara några sekunder senare blir han skjuten till döds av polisen. Kvar blir Starr, livrädd och förkrossad. Först gömmer hon sig hemma och bearbetar sorgen, man har lyckats hålla hennes namn hemligt så ingen utanför familjen vet att Starr också var med i bilen. Men snart måste Starr ta ställning och använda sin röst för att vittna och berätta för världen vad hon har sett. Allting kompliceras ännu mer när det kommer ut att Khalil langade för ett kriminellt gäng i området och plötsligt är det både polisen och gängledaren som Khalil arbetade för som helst vill att Starr ska hålla tyst om det hon sett. Starr livs är komplicerat nog som det är eftersom hon slits mellan två olika världar, den svarta förorten som hon bor i med familjen och den vita privilegierade privatskolan hon går i. Starr har lyckats hålla sina två världar åtskilda men i och med att hon väljer att vittna och gå ut i media med sin berättelse möts hennes olika världar och då tvingas hon också konfrontera rasismen bland hennes kompisar i skolan. The hate u give lyckas med konsten att vara både pedagogiskt och nyanserad. Vi tycker att den passar läsare i årskurs nio och gymnasiet. En varning bara för att den här boken är så gripande och levande att man efter läsningen verkligen behöver ha ett uttömmande boksamtal för att hantera den här fantastiska läsupplevelsen. Författare är debutanten Angie Thomas och ett plus är att en filmatiseringen är på gång.

Den blå pelargonen

Författare:

Miss Marple, Agatha Christies deckardrottning, blir inbjuden till en middag med anledning av att en av gästerna har ett mysterium som han vill diskutera. Han har en god vän, George, som efter att ha levt i ett eländigt äktenskap med sin neurotiska fru Mary som hunsat honom för jämnan, nyligen blivit änkling. Det finns dock en hel del oklarheter kring Marys död och misstankarna riktas mot George. Mysteriet innefattar dock en spåkvinna som vid sin ankomst direkt meddelat att det fanns ondska och fara i huset, och hon efterlämnade ett brev som lydde: ”Jag har sett in i framtiden. Tag er i akt innan det är för sent. Akta er för fullmånen. Den blå primulan betyder varning. Den blå stockrosen betyder fara. Den blå pelargonen betyder död…” Men vem var spåkvinnan egentligen? Kan det ha att göra med den förra sköterskan Miss Instow som hade ett mycket gott öga till George och som gärna hade blivit hans nya fru? Och sköterskan Syster Copling, som var den som skötte Mary på slutet – vad är hennes roll i det hela egentligen? Denna novell är en klassisk Agatha Christie-deckare där Miss Maple med sin slughet lyckas lista ut sanningen bara genom att tänka.

Döden i floden

Författare:

I denna Agatha Christie-novell så har en ung flicka hittats död i floden och allt tyder på att hon dränkt sig för att hon ”råkat i olycka”. Men Miss Maple anar oråd och trots att hon inte har, som hon själv säger det, någon egentlig kunskap om hur man löser ett fall, så har drar hon slutsatser utifrån ett liknande fall och räknar ut vem mördaren är. Hon tar hjälp av Sir Henry Clithering, före detta chef för Scotland Yard, för att samla ihop de bevis som behövs för att få mördaren att erkänna sitt brott. Och naturligtvis har Miss Maple rätt, det rör sig om ett mord och mördaren är inte den som vid första anblicken verkar vara den skyldiga – Ingen oskyldig man blir hängd i Miss Maples närvaro!

Diomedes hästar

Författare:

Hercule Poirot är en av Agatha Christies deckarhjältar. I novellen Diomedes hästar blir Poirot uppringd mitt i natten av en märkbart skärrad Doktor Stoddart som ber att Poirot ska komma över på direkten till en våning där en fyllefest spårat ur. Det som bekymrar Stoddart, som själv inte deltagit i festen, är kokainet som verkar ha flödat på festen. En av dem som finns kvar i våningen är den märkbart påverkade Sheila, en av general Grants unga döttrar, och Stoddart känner ett stort ansvar för att den unga flickan aldrig ska få tag på droger igen. Poirot tar på sig att försöka hitta den som tillgodoser ett så stort antal människor med kokain och som med hjälp av sina Diomedes hästar – som enligt en myt var ston som livnärde sig på människokött – nästlat sig in i vänskapskretsar för att hitta nya köpare av drogen som så snabbt gör människor beroende. Poirot lyckas än en gång nysta upp en invecklad historia där de som till en början verkar vara de mest oskyldiga har allt annat än rent mjöl i påsen (eller som den här gången; i fickpluntan).

Den blå karbunkeln

Författare:

Novellen Den blå karbunkeln av Arthur Conan Doyle är hämtad ur samlingen Sherlock Holmes Äfventyr (1907). Sherlock Holmes och hans medhjälpare Watson är välkända namn än idag, då det bland annat gjorts TV-serier om dem och deras idoga arbete med att lösa brott i dåtidens London. Den här gången handlar det dock inte om något brott i egentlig mening, vilket Holmes själv säger inledningsvis i ett samtal med en god vän. ”Nej, nej, den här gången är det inte något brott”, svarade Sherlock Holmes skrattande, ”endast en av dessa nyckfulla små händelser, som inträffar få och då, när fyra miljoner människor knuffas på ett område av några få kvadratmil. Mitt ibland en sådan människosvärm kan man vänta sig alla möjliga kombinationer av tilldragelser, och månget litet problem kan erbjuda sig, som är både besynnerligt och intresseväckande, utan att därför vara förenat med något brott” (s. 4).
Den blå karbunkeln är en synnerligen dyrbar blå sten som försvinner från en grevinna för att några dagar senare dyka upp i krävan på en gås hemma hos ett mycket förvånat stadsbud. Hur det har gått till? Ja, det måste ju förstås Holmes bringa klarhet i.