Gusten Grodslukare

Författare:

Ibland är det väldigt kul att vara liten. Till exempel när man byggt en schysst trädkoja som man kan sitta i när det ösregnar. Eller när man rullat ut kastanjer på golvet så att dansläraren halkar omkring och gapar om maken till ouppfostrade ungar. Att vara liten skulle vara kul jämt om det inte vore för alla bråkiga typer som finns i staden. Som Gusten Grodslukare till exempel – den värsta busen som någonsin funnits och som gör vad som helst för att skrämma traktens ungar. Gusten har små gula ögon och långa smala fingrar och det sägs att han en gång till och med svalde en levande groda. Och nu är han ute efter en av stadens småkillar, Victor, för att göra hemska saker med den lille. Tur att Victor är smart, trots att han är liten. Och rätt var det är så dyker det ju upp en cirkus också, vilket slutar med att en av de inblandade blir kanonkung!
Denna bok är en salig blandning av humor, ironi och galenskap. Men samtidigt kan man använda den till diskussioner på ett djupare plan – för vems fel är det egentligen att Gusten är som han är? Victor och hans kompisar är ju faktist ganska retsamma, men när får man ge igen? Skulle de kunna bli vänner med Gusten? Vad tänker och känner Gusten? Hur blir livet för honom när han lämnat staden? Och vad händer i staden efter att Gusten är borta, blir allt lugnt då? Boken har många (galna!) illustrationer och texten är luftig, vilket gör att den är ganska lättläst. Trots att den är skriven för mer än fyrtio år sedan och det kan dyka upp ord som inte är bekanta för eleverna, så gör illustrationerna tillsammans med den i övrigt lättlästa texten att sammanhanget blir tydligt ändå. Kan även vara kul att läsa högt.

 

Otto är en noshörning
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

I huset där Topper bor med sin mamma finns också den halvdöva Fru Flora, den snälla och kärlekskranka vicevärden Herr Holm, Herr Lejon, ägare till restaurang Den blå havskatten – och så förstås Toppers bästa kompis Viggo.
En dag hittar Topper en blyertspenna som visar sig vara magisk; Det man ritar med den börjar leva! Topper ritar en stor noshörning på väggen i vardagsrummet och en stund senare kliver den ut ur väggen och börjar sakta men säkert tugga i sig så väl möbler som rågbröd. Noshörningen får namnet Otto efter Toppers pappa som befinner sig ute på de sju haven. Efter ett tag är hela huset engagerade i Otto; Herr Holm lassar in hö och Fru Flora kokar kaffe i långa banor i den aldrig sinande strömmen av nytillkomna besökare som alla med stor förtjusning samlas kring Otto. Inte ens polismästaren gör något åt saken, vilket får Herr Lejon att härskna till rejält (vad ska folk tycka om en noshörning på en restaurang?) och ta saken i egna händer. Till hans stora förtret verkar ingen ta honom och hans problem på allvar, och han tvingas inse att en livs levande noshörning kanske ändå är riktigt bra för affärerna.
Otto är en noshörning av Ole Lund Kirkegaard är en humorklassiker som nu finns i nyöversättning.