Novellen Den blå karbunkeln av Arthur Conan Doyle är hämtad ur samlingen Sherlock Holmes Äfventyr (1907). Sherlock Holmes och hans medhjälpare Watson är välkända namn än idag, då det bland annat gjorts TV-serier om dem och deras idoga arbete med att lösa brott i dåtidens London. Den här gången handlar det dock inte om något brott i egentlig mening, vilket Holmes själv säger inledningsvis i ett samtal med en god vän. ”Nej, nej, den här gången är det inte något brott”, svarade Sherlock Holmes skrattande, ”endast en av dessa nyckfulla små händelser, som inträffar få och då, när fyra miljoner människor knuffas på ett område av några få kvadratmil. Mitt ibland en sådan människosvärm kan man vänta sig alla möjliga kombinationer av tilldragelser, och månget litet problem kan erbjuda sig, som är både besynnerligt och intresseväckande, utan att därför vara förenat med något brott” (s. 4).
Den blå karbunkeln är en synnerligen dyrbar blå sten som försvinner från en grevinna för att några dagar senare dyka upp i krävan på en gås hemma hos ett mycket förvånat stadsbud. Hur det har gått till? Ja, det måste ju förstås Holmes bringa klarhet i.
