Sextonåriga Iris mamma, Hannah, älskar sig själv, pengar och fester så mycket att hon inte har tid med Iris. Iris har alltid fått ta hand om sig själv. Iris har i sin ensamhet utvecklat en speciell känsla för eld. Är hon pyroman? Hon älskar att se en eld tända till, att betrakta elden som brinner, men Iris har för det mesta kontroll över lågorna. Det är inte meningen att skada någon. Iris använder elden för att döva sin smärta. Plötsligt bestämmer Hannah, att de ska lämna USA och åka tillbaks till England där de kommer ifrån egentligen. Iris ska få träffa sin pappa Ernest som är döende och som hon inte träffat på 14 år. Iris är måttligt road av att lämna USA och sin bästa vän för att träffa en pappa som aldrig velat ha henne. Men är det verkligen sanningen? Hannah ser sin chans att få Ernest pengar när han dör eftersom hon fortfarande är gift med honom och eftersom hon trots allt är mamman till hans enda barn, Iris. Mellan Iris och den döende Ernest växer det fram en fin relation, trots att de har så kort tid tillsammans. Äntligen träffar Iris en vuxen som hon kan prata med och lita på. Det som gör att den här boken är så bra är Jenny Valentines fina språk och de tankar om liv, död, konst och kärlek som Iris historia förmedlar. En riktigt bra roman som passar för årskurs 8, 9 och gymnasiet.
