Familjen har hittat sitt drömtomt, men konstaterar snabbt att det gamla rucklet som står där måste rivas. Och vad passar väl bättre att bygga det nya huset av än de stora furorna som står på tomten!? Rucklet går snabbt att riva, med de stora furorna är svårare att få ner, det är som om de höll emot och nästan skrek när motorsågens tänder sågade i dem. Till slut har alla träd sågats ner och bygget påbörjas. Men varför beter sig virket så konstigt? Det känns ju nästan som om det lever. Och var kommer alla barr och kottar ifrån? Familjen börjar må allt konstigare; det är som om deras fötter törstar efter vatten och huden blir allt mer lik bark. Till slut finns det bara en sak att göra…
Är den kanske för läskig för unga läsare? Vi velade lite innan vi bestämde oss för att köpa in Furan till Cirken, för det ÄR en läskig berättelse! Vi enades dock om att det nog främst är vi vuxna som tror att boken är för läskig (den slutar ju så hemskt!), medan yngre läsare mer kan se det mysrysiga i berättelsen. Barn brukar vara mycket insatta i att man ska vara snäll mot allt som finns i naturen och för den som tittar noga på bilderna är det ingen överraskning vartåt det barkar – Naturen kommer att hämnas! Men historien är inte slut bara för att familjen drabbas av naturens hämnd. Snart står en ny familj och ser sig omkring på sin drömtomt; här vill de bygga ett hus – det är bara några furor som måste sågas ner först!
Detta är en bilderbok som kan läsas och rysas till i alla åldrar.
