När filmen Schindler’s List gick upp på biograferna började Leon för första gången berätta om sin barndom i Polen under andra världskriget för andra än sina närmaste. Det var ett bra beslut, för hans historia är verkligen värd att berättas. Leon var bara tio år när tyskarna invaderade Polen och hans familj tvångsförflyttades till gettot i Krakow. Leons pappa hade fått arbete på Oskar Schindlers fabrik och lyckades övertala Schindler att anställa också ett par av sönerna. Leon var så liten att han fick stå på en trälåda för att nå upp till maskinen han skötte. Det är unika minnen som träder fram och Leon Leyson berättar på ett enkelt språk och utan bitterhet. Två av Leons bröder dog, men resten av familjen klarade sig, även om det var nära ögat flera gånger. Trots allt det fruktansvärda som pågick finns det hopp i Leons historia. I slutet av boken finns foton och efterord.
