Jonny Trott är 14 år och piccolo på Savoy hotell mitt i London år 1912. På Savoy har han levt sedan han lämnat barnhemmet. Han bor i ett litet rum på tjänstefolkets vind och arbetar varje dag med att bära bagage, öppna dörrar, le och säga godmorgon, uppfylla gästernas minsta önskan om skoputsning, telegramutlämning eller annat – och det omedelbart.
Mitt i detta slit och släp kommer den firade operasångerskan grevinna Kandinsky och hennes kungliga katt Kaspar för att bo i en svit på Savoy under ett gästspel. Det är något hos henne som Jonny tycker om – och det är ömsesidigt. Grevinnan SER honom och hon anförtror honom tillsynen av sin högst märkvärdiga och till att börja med ganska högdragna katt under tiden hon är på operan.
Efterhand blir Kaspar och Jonny vänner och grevinnan drar in Jonny i en helt ny värld – hon tar till och med med honom till operan för att lyssna på premiären av Trollflöjten. Så händer det fruktansvärda – grevinnan dör i en trafikolycka och sagan tar slut. Men Kaspar finns kvar.
Jonny gömmer honom i sitt eget rum trots att det är förbjudet och försöker få honom att överleva sin sorg och saknad efter grevinnan. Men Kaspar vill inte äta – inte förrän det en dag dyker upp en ny liten gäst på hotellet: Elizabet Stanton, åtta år. En ny och annorlunda vänskap tar sin början då Jonny hittar henne i sitt rum. Med sin blotta närvaro har hon fått Kaspar att börja äta. Lizzibeth, som hon kallas, är på besök i England och ska snart fara tillbaka till Amerika med det stora fantastiska fartyget Titanic. Men innan dess hinner mycket hända. Och när Jonny väl står på kajen för att ta farväl av Lizzibets familj – och Kaspar som han skänkt till henne – inser han att han inte kan återvända till sitt gamla liv på Savoy. Han stannar kvar på Titanic som fripassagerare när hon strävar ut från Londons hamn…
Det är en finstämd men spännande historia som författaren Michael Morpurgo skrivit, med många detaljer om livet i London i början av 1900-talet, om hur olika livet var för den som var fattig och för den som var rik. Jonny är en huvudperson man tycker om och berättelsen berikas av Michael Foremans vackra illustrationer i mild akvarell. Dramatiken ombord på Titanic beskrivs detaljrikt men med lätt hand och berättelsens personer överlever mirakulöst.
Kaspar en kunglig katt är en varm och fin bok med mycket att samtala omkring och fundera över.
