Ava går i trean på gymnasiet och ska snart ta studenten tillsammans med sina bästa vänner Mira och Hugo. Ava och hennes vänner verkar ha det där perfekta kompisgänget med söndagshäng varje vecka och bestämda regler som att den som först lyfter mobilen när de umgås får betala notan.
Ava har en flingmed Britt på skolan men tror inte riktigt på kärleken förrän hon träffar Nadja: bomben, solen, skogsbranden. Nadja och Ava blir ett par men Ava inser snabbt att här är det hon som är den med mest känslor och som har störst risk att bli sårad, och sårad det blir Ava. Av Nadjas tvekande och avståndstagande och Nadjas förbannade ex Joel som vägrar försvinna.
Avas familj kommer från Iran och det finns flera iranska fraser i texten.
Om det regnar i Ahvaz har flera färgstarka karaktärer. Språket är lättläst men samtidigt vackert och poetiskt och ibland med ett direkt tilltal till läsaren. Det handlar om den första himlastormande kärleken och om att hitta sin plats.
”Jag var förälskad när jag var arton och hon hette Nadja Al-Amin
och hade vackra händer som alltid grep tag i den gulastången
på tunnelbanan, även när tåget stod stilla höll hon iden hårt,
men annat kunde hon släppa så lätt att man blev paff.”
