11-åriga Idas tillvaro som ensambarn förändras då hon får ett fostersyskon. Hon har alltid velat ha en syster i sin egen ålder, men den som flyttar in är istället David, en strulig tonårskille som knappt pratar med henne. Plötsligt ska hon dela sitt hem och sina föräldrar med någon som hon inte känner. Dessutom verkar hennes föräldrar tycka att det är okej att David gör saker som de aldrig skulle acceptera att Ida gjorde; Han röker, slår sönder stolar och blir hemkörd av polisen. Och allt blir bara än mer jobbigt när kompisarna börjar kalla David för ”din fosterbror” – Ida försöker få dem att förstå att han absolut inte är hennes bror, han är ju ”bara David”. Så varför ska Ida egentligen vara schysst mot honom när hon känner att allt blev så mycket sämre när han flyttade in?
Men ju mer Ida lär känna David desto mer börjar hennes uppfattning om honom att ändras. Han är kanske rätt schysst ändå? Och när det verkligen gäller så håller han så hårt på sin devis att aldrig skvallra att Ida räddas från att få skulden från något hon egentligen är skyldig till. När möjligheten så ges att kunna bli av med honom tvekar Ida; Ska hon vara tyst och få bort David från sitt hem och sitt liv eller ska hon tala sanning och därmed rädda David från att bli ivägskickad?
En bok om hur problematiskt det kan vara att acceptera en situation som man inte själv har valt. Men också om svårigheten att inte döma andra, att stå för det man har gjort och att kunna ställa saker och ting till rätta igen. Boken har ett lättsamt språk med mycket dialog.
Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen
Lale Sokolov kommer till Auschwitz-Birkenau 1942. Han beordras att tatuera de medfångar som väljs ut för att de ska få ”leva”, det vill säga arbeta sig till döds i stället för att gasas ihjäl. Lale stålsätter sig och utför sin uppgift med mekanisk effektivitet. Lale inser tidigt vilket öde han och de andra i lägret är på väg att möta, men han bestämmer sig för att han ska överleva. För att göra det ser han till att bli ”vän” med sina fångvaktare och även med Viktor, en arbetare som kommer till lägret på dagtid. Viktor ger mat och choklad till Lale och Lale smugglar till Viktor juveler och annat som fångarna har sorterat fram från fångarnas beslagtagna bagage. Lale är smart och listig och på så sätt lyckas han göra sitt eget och andra fångars liv aningens bättre. I fånglägret står en dag en ung kvinna framför honom, Gita. Han blir blixtförälskad och bestämmer sig för att det är kvinnan i hans liv.
När den fattige skogsarbetaren Jan håller sin nyfödda dotter i famnen slår hans hjärta så kraftigt att han tror att han är sjuk. Efter en stund förstår han att han för första gången i sitt liv känner kärlek. Jan bestämmer att flickan ska heta Klara Fina Gulleborg, trots att hans fru Kattrina säger att det nog inte passar för en fattig unge. Från att ha varit en sur och ordknapp person är nu Jan öppen och pratglad – Han vill att alla ska höra hur klok och vacker hans dotter är.
Coraline har flyttat in i ett äldre hus med sina föräldrar. En regnig eftermiddag utforskar hon huset och finner en dörr som leder in till ett annat hus som ser precis ut som hennes, men som samtidigt är väldigt annorlunda. Snart upptäcker hon att huset är bebott av en annan mamma och en annan pappa som vill att hon ska stanna hos dem för alltid. Coraline måste uppbåda all sin förslagenhet för att lyckas ta sig hem igen. Som tur är har hon en vän i den spegelvända verklighet som hon har hamnat i – katten.
I denna mycket lättlästa bok får vi ta del av 13 korta historier på temat skräck. Tänk att det kan bli så läskigt med så få ord! Texterna av Emma Frey-Skøtt och bilderna av Elin Jonsson kan ge vem som helst rysningar.
Robbie är med om en bilolycka och hamnar i koma. På sjukhuset kan Robbie höra allt som pågår runt omkring honom i sjukhussängen men han kan inte vakna upp hur gärna han än vill. Hans familj och vänner hittar på allt möjligt för att väcka honom. Robbies favoritspelare i Chelsea, den berömda fotbollsspelaren Zola, kommer och hälsar på, men Robbie vaknar ändå inte och tiden börjar rinna ut . Ju längre han ligger i koma, desto svårare blir det för honom att vakna och Robbie är rädd att de ska ge upp hoppet om honom. Men mest av allt är han förtvivlad över att Lucky, hans hund och bästa vän blev påkörd i samma bilolycka som han själv var med om. Eller blev Lucky verkligen påkörd?