Miranda är den skickligaste pärlfiskaren, det vet både hon och alla andra. Hon är inställd på att det kommer att vara hon som hittar Ögonstenen, den vackra och mytomspunna pärlan som enligt legenden gör så att ägaren aldrig mer kommer att längta efter något. I sitt sökande efter Ögonstenen får Miranda plötsligt Syrsa på halsen. Syrsa är tvärtemot Miranda väldigt pratsam, närhetssökande och öppen och Miranda vill inget hellre än att bli av med henne. I alla fall till en början.
För det visar sig att Syrsa, trots att hon dyker dåligt, är väldigt duktig på att hitta pärlor; hon hör nämligen deras röster. Miranda inser att hon kan ha användning av Syrsa, men är inte ensam om att ha upptäckt Syrsas förmåga. Inte långt efter Miranda och Syrsa färdas den gåtfulla Iberis, som också är ute efter Ögonstenen. Samtidigt lurar roshajarna i vattnet och både Miranda och Syrsa vet hur ett möte med en arg roshaj kan sluta.
Under resans gång växer sig bandet mellan Miranda och Syrsa att starkare och när det verkligen gäller så inser Miranda att Syrsa är mycket viktigare för henne än stenen. Men dessvärre kommer Iberis ifatt dem, och hon kommer inte att ge sig förrän hon funnit stenen, även om det innebär fara för andras liv.
En riktigt underbar äventyrsberättelse som utspelar sig i och omkring det lockande men farliga havet. Boken handlar om vänskap, längtan och begär och om att inse vad som egentligen är viktigt i livet och är den första delen av fyra. På sidan https://karinerlandsson.fi/ finns det möjlighet att dyka djupt i legenden om ögonstenen. Där finns kartor, sånger och en massa annat som gör att böckerna om Miranda blir ännu mer spännande att läsa.
Vad är mod? Är det att våga dyka från trampolinen i simhallen? Eller att våga dansa vilt för sig själv när alla andra dansar tillsammans med någon annan? Eller är det att våga klättra upp på skolans tak i jakten på ledtrådar till en skatt? En skatt som kan vara den finaste man vet, men som också kan vara ett skämt för att visa hur feg man är.
Frannie bor i USA, i en stad och ett område som delas mitt itu av en motorväg. På den ena sidan bor de vita och där ligger en skola. På hennes sida bor alla andra och där ligger också en skola – den skola Frannie går i.
Jorun drabbas en kväll av yrsel och det är som om stjärnorna snurrar. Hon tror att det är migrän som hennes mormor brukar ha, men när Jorun frågar sin mormor så får hon svaret: ”Jag visste att det skulle komma, du fyller ju snart 13 år.” Jorun lovar sin mormor att snarast komma på besök för att få veta mer. Samma kväll ser Jorun en gammal man ligga under snön i trädgården och blir alldeles förskräckt. Joruns pappa går ut och släpar in mannen och medan han ringer ambulansen försöker Jorun prata med den gamla mannen som plötsligt vaknar till och ropar: ”Vid Odens korpar… Den sistfödde!” När ambulansen kommer springer den gamle mannen iväg men lämnar efter sig en svart fjäder.
Malamander utspelar sig i en kuststad i England som heter ”Stavgrundens havsbad”. Men när vinterstormarna och snödimman drar in faller de första bokstäverna bort och staden kallas då ”Avgrundens havsbad”.
Det finns berättelser som omedelbart fångar ens hjärta. Berättelsen om elvaåriga Johanna,som ska vara ett par månader hos sina farföräldrar i Holland – men blir kvar där i flera år därför att andra världskriget bryter ut och Holland ockuperas, är just en sådan bok.