Detta är en varm och insiktsfull skildring av en flickas uppväxt i en tid och ett land som sedan dess genomgått många omvälvande skeenden. Boken utspelar sig i Rhodesia, det som nu är Zimbabwe. Tambu längtar efter att få gå i skolan, något som oftast är förbehållet pojkar. Hennes bror åker med en släkting till missionsstationens skola och kommer allt mer sällan hem och hjälper till. Tambu noterar hur han förändras. När brodern tragiskt omkommer öppnas möjligheten för Tambu att få ta hans plats. Boken är utgavs 1988 och stora delar av boken speglar författarens egen barndom. Originaltiteln, Nervous Conditions, ska vara hämtad från Sartres förord till Franz Fanons klassiska bok Jordens fördömda. Berättelsen om Tambu handlar om flickorna och kvinnorna, de som alltid måste stå tillbaka för pojkarna och männen, den ständiga obevekliga underordningen. De andra kvinnorna omkring Tambu har alla olika förutsättningar och också olika sätt att hantera sina liv. Vi får möta modern, moderns syster och hennes svägerska och Tambus kusin Nyasha. Tambus klara berättelse om sig själv och alla runt henne, inklusive männen, ger oss en unik inblick i ett annorlunda samhälle och en tid som känns märkligt aktuell.
På bokens baksida kan man läsa: Tsitsi Dangarembga har skrivit en märklig bok. Den tar upp afrikanens och kanske främst den afrikanska kvinnans dilemma. De är fångade mellan två världar – den västerländska, till vilken utbildning tycks vara den enda biljetten, och den traditionella världen där familjen och släkten betyder allt.
En lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen
Giovannis rum betraktades som en ytterst kontroversiell bok när den först publicerades 1956, men den kom snart att hyllas som ett mästerverk. Boken kommer även på en hedrande andraplats på The Publishing Triangles top-100 lista över de bästa HBT böckerna. Till svenska översattes den redan 1957, men gavs nyligen ut på nytt och ingår nu även i serien Alla Tiders klassiker för skolan.
Originaltiteln, La Femme de Gilles är mångtydig, på franska betyder femme både hustru och kvinna och det är en ledtråd för vad som skall utspela sig på de kommande 120 sidorna. Gilles kvinna heter Elisa och är passionerat förälskad i sin man, fabriksarbetaren Gilles och från början är passionen ömsesidig men en bit in i boken blir Gilles, djupt förälskad i Elisas syster Victorine och Elisa blir nu reducerad till att enbart vara hustru och Victorine blir Gilles kvinna. Elisa som låtit kärleken till Gilles överskugga allt hamnar i ett existentiellt vakuum och är helt fokuserad på att återfå Gilles kärlek, allt annat kommer i andra hand, även barnen.
I klass 5a är det killarna som styr och ställer, som stör på lektionerna, som dissar den som gör fel på gympan, som har makten att sänka alla i största allmänhet men tjejerna i synnerhet. ”På tisdagar får killarna vara på fotbollsplanen efter lunch. Dom tycker att det är orättvist, men Matilda och dom andra på fritids säger att så är det bara. Killarna har alla andra dagar, och då menar jag ALLA andra dagar. Och dom vill helst spela själva.” Den som säger det är Lydia, en av de sju tjejer som går i klassen. De är alla mer än trötta på killarnas attityd, men det är som om har vant sig och ingen orkar riktigt säga ifrån.
Love sitter på tunnelbanan och tycker att livet är rätt trist. Hans föräldrar är nyseparerade (dum idé enligt Love), det är kallt, (vilket Love i och för sig tycker är bra för då kan han dra upp halsduken och slippa ”visa sitt freaky fejs mer än nödvändigt”) och i högtalaren sprakar meddelanden om stopp och förseningar.
Mitt i en stad står det en borg där ett hemskt Odjur bor. Människorna i staden har inte sett till odjuret på över 100 år men alla har hört berättelserna om hur varelsen kom till staden och förstörde allt i sin väg, innan den försvann in i borgen. Vartannat år hålls det en stor parad och fest för att hålla odjuret i schack. I paraden går alla de så kallade offerbarnen med gåvor till odjuret och de får även utföra någon form av hemlig utmaning.