En bro av poesi

Författare: ,

Dikter om små ting, och stora, om träd och om raggiga hundar,
om lögner och ilska och glädje och gråt och timmen då natten stundar.
Om gubbar som töar, om korvarnas kretslopp,
om stillhet och syltning, förtvivlan och hopp.
Om tappade ord, sjungande gråberg, om hästar och sommarlovsslut
om längtan bort och längtan hem och om världens lyckligaste minut.

En bro av poesi ges ut av Svenska Akademien ”för att sprida glädjen att läsa litteratur tillsammans” och har skickats ut till alla förskoleklasser i hela landet. Vi har köpt in den till Cirkulationsbiblioteket eftersom vi tycker att det är en bra antologi att arbeta med då den innehåller så många olika sorters dikter; Allt ifrån de kända sommarpsalmerna ”Den blomstertid nu kommer” och ”Nu grönskar det” som fanns med redan i 1695-års psalmböcker, Anna Maria Lenngrens ”Skrivet till bords när olyckan hände” från 1819, till ”Kretsloppet” skriven 2016 av Emma och Lisen Adbåge. Varje dikt har tolkats bildmässigt av en nutida illustratör vilket inbjuder till att göra egna tolkningar i text och bild. Vi tycker att man kan använda den åtminstone till och med årskurs 4.

Bockarna Bruse

Författare:

Berättelsen om de tre bockarna Bruse som på vägen till sätern måste passera bron där det hemska Trollet bor, finns nu inköpt till Cirkulationsbiblioteket. Berättelsen är från början en norsk folksaga från 1800-talet, men finns nu nyutgiven med nya fina illustrationer av Sara Gimbergsson. Vi har även Bockarna Bruse på badhuset som är ett roligt exempel på hur man kan använda sig av klassiska sagor i andra tappningar.

Rödluvan

Författare:

Den klassiska sagan om Rödluvan som ska gå med en korg med godsaker till sin sjuka mormor och på vägen träffar på den elaka (och hungriga!) vargen är nu inköpt till Cirkulationsbiblioteket. Det är från början en europeisk saga som bröderna Grimm gav ut i sin version i början av 1800-talet. Nu är denna klassiska berättelse nyutgiven med nya fina illustrationer av Emma Ganslandts. På Cirken har vi även Blinda rödluvan och vargen som man med fördel kan läsa tillsammans med originalberättelsen för att titta på hur klassiska berättelser kan tolkas och bearbetas.

Sadako och de tusen papperstranorna / Sadako and the thousand paper cranes

Författare:

Den japanska flickan Sadako var två år då atombomben föll över hennes hemstad Hiroshima i slutet av andra världskriget. Hon klarade sig till synes utan skador, men då hon var 11 år drabbades hon plötsligt av yrselanfall och läkarna konstaterade att Sadako hade drabbats av ”atombombssjukan”, leukemi, som en följd av strålningen hon utsattes för när atombomben föll.
Då Sadako lagts in på sjukhus kom hennes bästa vän Chizuku till henne med en trana vikt av guldpapper. Chizuku berättade legenden om den heliga tranan; Att den som blivit sjuk ska vika tusen tranor för då ska gudarna göra en frisk igen. Chizukus trana i guld blev den första av Sadakos tusen tranor, för Sadako började själv att vika tranor med hopp om att det skulle göra henne frisk igen.
Sadako hann vika  644 tranor, som alla svävade i taket till hennes rum på sjukhuset, innan hon somnade in för alltid, 12 år gammal.

Hennes klasskamrater, som var djupt chockade av hennes död, vek då 356 tranor till hennes begravning så att tusen tranor kunde följa med Sadako i graven. Ett år senare hade hennes klasskamrater och barn över hela Japan och i nio andra länder samlat ihop pengar till ett minnes-och fredsmonument – en staty av Sadako med en gyllene trana i handen som står i Fredsparken i Hiroshima. ”Detta är vårt rop. Detta är vår bön: Fred i världen”  är inskriptionen på monumentet.

Författaren Eleanor Coerr bodde några år i Japan och hörde då berättelsen om Sadako. Hon beslöt sig för att berätta hennes historia  och skrev boken Sadako och de tusen papperstranorna, en berättelse som nu förvandlats till en modern klassiker som lästs av generationer av barn och unga i många länder. Det är en tidlös berättelse om mod, kärlek och hur viktigt det är att hitta något att knyta sitt hopp till när livet är svårt. Boken, som vi har både på svenska och engelska, är inte svår och berättelsen griper tag även om den är kort med sina nio korta kapitel på knappt 60 sidor text och illustrationer. Det finns mycket att prata om under och efter läsningen om Sadako, inte minst de vuxnas oförmåga att erkänna verkligheten fast barnen förstår hur det ligger till men också om att krig och konflikter lämnar spår även många år efter att de är slut.

Jefferson

Författare:

När igelkotten Jefferson stiger in hos sin frisör gör han en fasansfull upptäckt: På golvet ligger frisören Edgar med en kniv i hjärtat! Det dröjer inte länge innan Jefferson blir anklagad för mordet och han måste fly från staden. Tillsammans med sin bästa vän grisen Gilbert måste Jefferson hitta den riktiga mördaren för att kunna rentvå sig själv. Det ser dystert ut ett tag, men med hjälp från oväntat håll blir slutet lyckligt!

Jefferson, Gilbert och de andra karaktärerna får uppleva ond bråd död på nära håll, de träffar på riktiga gangsters och de går på puben och blir lite ”glada i hatten” – ingredienser som man vanligtvis inte stöter på i en mellanåldersbok. Samtidigt är vänskapen mellan Jefferson och Gilbert varmt skildrad, de ställer verkligen upp för varandra i alla lägen. Intressant är också hur författaren har delat upp de förmänskligade djuren och människorna genom att de inte bor i samma städer och ser på varandra med förvåning och misstänksamhet, men att de ändå kan kommunicera med varandra. Emellertid har människorna delat upp djuren i olika ”klasser” där de djur som liksom Jefferson och Gilbert kan tala är högst upp i hierarkin, medan de djur som har lägre status (och som människorna planerar att äta upp!) behandlas med stor grymhet och med allt annat än respekt.

2021 års ALMA-pristagare Jean-Claude Mourlevat har skrivit en bok som innehåller det mesta: mycket spänning, äventyr och vänskap, lite kärlek, en dos samhällskritik och en stor portion humor – en riktig läsupplevelse med andra ord! Passar bäst för årskurs 5 och 6.

Jag talar som en flod

Författare:

Pojken vaknar varje morgon med ordens ljud omkring sig, men får inte fram dem själv. Han blir tyst som en sten och känner sig alltmer utanför i skolan. En dag då pojken har en extra dålig prat-dag så tar hans pappa med sig honom till floden. ”Ser du hur vattnet rör sig? Det liknar ditt sätt att prata.” säger pappan. Då tänds ett hopp i pojken – Han talar som en flod – och det ska han tänka på när allt är jobbigt; Både han och floden stammar.

Författaren har baserat boken på sina egna upplevelser av hur det är att stamma och hur det kan kännas att vara annorlunda. Även hans egen pappa tog med honom till floden när ensamheten blev för stor och hjälpte honom att koppla samman stamningen med naturens rörelser. Det är en delvis smärtsam men alltigenom vacker berättelse med illustrationer som förstärker pojkens utsatthet. Den slutar på ett hoppfullt och trösterikt sätt och kan läsas ända upp på mellanstadiet.