Med värme och inlevelse berättar författaren och konstnären Jackie Morris berättelsen om den ensamma pojken pojken Sol och den vita fjällräven som plötsligt dyker upp i hamnk
varteren i Seattle.
Räven väcker hans starka längtan till morföräldrarna som bor långt uppe i norra Canada. De tillhör urbefolkningen och lever ett helt annat liv än Sol och hans
pappa, som arbetar i hamnen. Mamma är död och pappa jobbar så mycket att Sol känner sig övergiven även av honom.
Det är där uppe i norr som Sol känner att han hör hemma.
Sol är mobbad i skolan och känner sig lika ensam och förlorad som räven. Han börjar besöka hamnen varje dag och mata räven. Det är ju en varelse som – liksom han själv – inte alls passar in här i staden. Men hur ska han rädda den?
När räven till sist fångas in av hamnfolket och riskerar att avlivas – då säger Sol ifrån. Nej – räven ska hem till norr – och det är han och pappa som ska ta dit den!
Så blir det och under den långa bilresan får Sol och hans pappa äntligen kontakt med varandra och kan prata.
The white fox är en finstämd berättelse med underbart fina bilder i färg av Jackie Morris själv. En ganska liten kapitelbok på 84 sidor och inte alltför svår engelska ,som kan passa redan från åk 5 men vars berättelse fungerar även för betydligt äldre elever.
På Cirkulationsbiblioteket finns boken även på svenska: Den vita räven.
När Cece Bell var fyra år drabbades hon av en sjukdom som gjorde att hon fick en bestående hörselskada. Serieromanen Superdövis berättar om hennes barndom och hur hon upplevde det att vara ett barn med hörselskada när alla omkring henne var hörande. Cece skämdes för sin hörselskada som hon såg som ett funktionshinder som gjorde henne annorlunda. Men så småningom upptäckte hon att hennes olikhet faktiskt var en superkraft! Genom sin hörapparat kunde Cece höra sådant som andra inte kunde höra, och hon gav sig själv smeknamnet Superdövis. Men det hon önskar sig mest av allt, en vän, visar sig vara svårt att hitta trots superkrafter. Med Ceces historia kan alla läsare finna tröst och mycket att fundera på och känna igen sig i. Detta är en berättelse som med värme behandlar utanförskap och vänskap, och känslan av att bara vilja vara som alla andra och passa in. Författaren sammanfattar själv det hon till slut insåg: ”Våra olikheter är våra superkrafter”. Passar läsare från mellanstadiet och uppåt.
I Nobelpristagaren Kazuo Ishiguros bok Never let me go får vi möta Kathy som ser tillbaka på sin barndom på det isolerade internatet Hailsham. Under sin uppväxt fick Kathy och hennes vänner höra att de var speciella och att det var viktigt att de höll sig friska inombords. De förstod dock aldrig vad det var som var så speciellt med dem, och folk utifrån verkade dessutom rädda för dem. Ju äldre de blev desto fler blev frågorna. Varför uppmanades de att utveckla sina konstnärliga sidor och varför sparades endast det bästa av deras alster? Varför rörde de sina förmyndare till tårar bara genom att visa känslor? Och vad skulle egentligen hända när de lämnade internatet?
Anrop från inre rymden är en novellsamling som berättar om känslor och händelser i gränslandet mellan barndom och tonår. Om den första förälskelsen, om vänner och ovänner, om syskon och familj. Kort sagt berättelser om sådant som alla kan känna igen sig i, och som ger upphov till mycket funderingar och diskussioner. Hur är det att vara kär i någon som redan är tillsammans med någon annan? Hur långt kan man driva med en vikarie? Hur stort ansvar har man för sina syskon? Och för sina föräldrar? Kan man bli bästis med någon som man varit ovän med? En samling noveller som får läsaren att tänka efter i dubbel bemärkelse. Passar kanske bäst för barn i år 5 och 6 på mellanstadiet.
Berta Hansson föddes i början av 1900-talet i byn Hammerdal i Jämtland. Hon drömde om att bli konstnär när hon blev stor, som Michelangelo, men det var något hon inte sa högt. Hon visste ju att hennes pappa inte tyckte att det var något riktigt yrke, särskilt inte om man var flicka. Hon behövdes dessutom hemma på gården där hennes mamma låg döende i TBC och den förutbestämda vägen för sådana som henne var ändå att gå husmodersskolan i Karlskoga. I ren protest försökte Berta göra sig omöjlig i hushållet för att få lämna byn. Byns doktor, som de regelbundet besökte för att göra TBC-kontroller, upptäckte Bertas talang och försökte övertala hennes pappa om att hon skulle få vidareutbilda sig. Till slut förstod hennes pappa att han var tvungen att låta henne få gå sin egen väg och Berta kunde äntligen låta längtansfågeln i sig få flyga vart den ville.