11-åriga Ellen tillbringar sommarlovet på Utö tillsammans med sin familj. Hon har bestämt sig för att övernatta i ett skjul som finns på tomten, och hennes äldre syskon skrämmer upp henne med historier om Utöskräcken. Det blir en jobbig natt för Ellen, hon ligger vaken och lyssnar till vad som låter som ett skrapande ljud och hon tror att det är från Utöskräcken. När hon nästa dag går för att undersöka vad det var som lät, så hittar hon en gömd anteckningsbok. Det visar sig vara en dagbok som 12-åriga Anton skrivit på mitten av 1800-talet. Boken är skriven med en gammaldags skrivstil, och Eller kämpar för att ta sig igenom den, alldeles för nyfiken för att kunna lägga den ifrån sig.
I dagboken skriver Anton om sin pappa som liksom alla andra på ön arbetar i gruvan. Anton vet att han snart också måste börja arbeta där, trots att han inte vill. Han är väldigt duktig i skolan och drömmer om att en dag kunna bli författare. Skolans magister ser Antons potential och försöker se till att Anton ska få ett stipendium för att kunna läsa vidare. Denna chans rycks emellertid undan av gruvdirektören, som inte vill att någon av hans arbetare ska studera och börja ifrågasätta sina liv. Istället för ett stipendium får Anton börja arbeta i gruvan och dör i lungsot vid 14 års ålder.
Ellen blir alltmer besatt av Antons tragiska liv och börjar forska i historien för att ta reda på mer vad som hände. Det slutar med att hon gör en utställning över Antons liv och visar upp hans dagbok på det lokala muséet. Så på sätt och vis blev Anton författare ändå, om än inte under sitt korta liv.
Som läsare engageras man så av Antons historia att det är svårt att lägga ifrån sig boken. Genom att Antons historia vävs samman med Ellens nutida liv får man en tydlig bild av hur barnens levnadsvillkor har förändrats. Men trots att historierna utspelar sig med nästan 200 års mellanrum så inser man att en människas tankar och känslor ändå desamma!
Gruvan av Sara Lövestam är ett fint exempel på hur man kan skriva en bok med parallellhandling utan att det blir för komplicerat att hålla isär platser och personer.
Boken passar för vana läsare i årskurs 4 och även för årskurs 5.
Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen
Handledning för att arbeta med Gruvan utifrån ett MIK-perspektiv: Gruvan
Hitta källan-bingo till Gruvan: Hitta källan-bingo
En lättläst bok för den som är ny i Sverige – och för alla andra! Boken om Astrid Lindgren av Annelie Drewsen och Cilla Dalén är inte bara lättläst och informativ utan också väldigt trevlig. Vi får läsa om Astrid och om hur det började, det vill säga om hennes barndom, uppväxt, ungdomstid och väg ut vuxenlivet. Och förstås, om hur hon kom att bli en av vår tids mest älskade barnboksförfattare. Boken har många illustrationer, foton från olika tider. På slutet får vi en lista på vad Pippi Långstrump heter på flera olika språk – kul! Vi har även köpt in boken på arabiska, persiska och tigrinska.
I Brown girl dreaming delar ALMA-pristagaren Jacqueline Woodson med sig av sina barndomsminnen från sin uppväxt som afroamerikan i 60- och 70-talets USA. Den svarta delen av befolkningen vill ha förändring och på gatorna rasar demonstrationer och upplopp för att kräva sina rättigheter. Samtidigt skildras Jacquelines värld ur ett barnperspektiv där en frånvarande pappa ersätts av den kärleksfulle morfar Gunnar, en ny lillebror kommer och tar hennes plats som familjens minsting och det viktigaste i världen är att ha en bästis. Hon är en flicka som drömmer; om bättre villkor för afroamerikaner i USA, men också om att hon en dag ska bli författare. Hennes upptäckt av läsandet och skrivandets konst ter sig som ett mirakel för henne och hon konstaterar ”But on paper, things can live forever”. (s. 249).
När Cece Bell var fyra år drabbades hon av en sjukdom som gjorde att hon fick en bestående hörselskada. Serieromanen Superdövis berättar om hennes barndom och hur hon upplevde det att vara ett barn med hörselskada när alla omkring henne var hörande. Cece skämdes för sin hörselskada som hon såg som ett funktionshinder som gjorde henne annorlunda. Men så småningom upptäckte hon att hennes olikhet faktiskt var en superkraft! Genom sin hörapparat kunde Cece höra sådant som andra inte kunde höra, och hon gav sig själv smeknamnet Superdövis. Men det hon önskar sig mest av allt, en vän, visar sig vara svårt att hitta trots superkrafter. Med Ceces historia kan alla läsare finna tröst och mycket att fundera på och känna igen sig i. Detta är en berättelse som med värme behandlar utanförskap och vänskap, och känslan av att bara vilja vara som alla andra och passa in. Författaren sammanfattar själv det hon till slut insåg: ”Våra olikheter är våra superkrafter”. Passar läsare från mellanstadiet och uppåt.
I Nobelpristagaren Kazuo Ishiguros bok Never let me go får vi möta Kathy som ser tillbaka på sin barndom på det isolerade internatet Hailsham. Under sin uppväxt fick Kathy och hennes vänner höra att de var speciella och att det var viktigt att de höll sig friska inombords. De förstod dock aldrig vad det var som var så speciellt med dem, och folk utifrån verkade dessutom rädda för dem. Ju äldre de blev desto fler blev frågorna. Varför uppmanades de att utveckla sina konstnärliga sidor och varför sparades endast det bästa av deras alster? Varför rörde de sina förmyndare till tårar bara genom att visa känslor? Och vad skulle egentligen hända när de lämnade internatet?
Berta Hansson föddes i början av 1900-talet i byn Hammerdal i Jämtland. Hon drömde om att bli konstnär när hon blev stor, som Michelangelo, men det var något hon inte sa högt. Hon visste ju att hennes pappa inte tyckte att det var något riktigt yrke, särskilt inte om man var flicka. Hon behövdes dessutom hemma på gården där hennes mamma låg döende i TBC och den förutbestämda vägen för sådana som henne var ändå att gå husmodersskolan i Karlskoga. I ren protest försökte Berta göra sig omöjlig i hushållet för att få lämna byn. Byns doktor, som de regelbundet besökte för att göra TBC-kontroller, upptäckte Bertas talang och försökte övertala hennes pappa om att hon skulle få vidareutbilda sig. Till slut förstod hennes pappa att han var tvungen att låta henne få gå sin egen väg och Berta kunde äntligen låta längtansfågeln i sig få flyga vart den ville.