En morgon när broder Edik går ut med frukost till klostrets vanligtvis så ilskna get Answelica så ser han till sin fasa att det ligger ett barn hopkurat bredvid geten! Av egen erfarenhet vet munken hur argsint geten är och han ser framför sig att det kommer att bli katastrof. Men geten verkar tvärtom vilja skydda barnet och Edik bär med sig den dödssjuka flickan in i klostret där geten sedan aldrig viker från hennes sida. Det enda flickan minns är att hennes namn är Beatrice och att hon bär på en stor sorg. Det visar sig att Beatrice kan läsa och skriva, vilket endast är tillåtet för ett fåtal utvalda personer – och de är alla män. Edik klipper Beatrice hår och förklarar för henne att hon måste hålla det hemligt att hon kan läsa och skriva, annars kommer hon att råka illa ut.

I en annan del av det krigshärjade landet sitter Kungen och läser ännu en gång vad som står skrivet i Sorgekrönikan: ”En dag ska det komma en flicka och avsätta kungen och vålla stora förändringar”. Eftersom det handlar om en flicka så har alla länge bortsett från denna profetia, då man ansett den vara alltför osannolik, men nu har kungen förstått att det som står i Sorgekrönikan är sant och flickan måste hittas till varje pris – Hela kungadömets öde står ju på spel! När kungens män närmar sig klostret måste Beatrice ge sig av, men hon är inte ensam, för vid hennes sida finns både Answelica och den hemlösa pojken Jack som tidigare dykt upp vid klostret. Och under färden genom den Mörka skogen möter de också den tidigare kungen som tröttnade på att vara kung och helt sonika gav sig ut på en promenad som nu pågått i många år, och dessutom kommer broder Edik ikapp dem. Beatrices följeslagare har fullt sjå med att försöka övertala henne att låta bli, men hon har bestämt sig! Hon ska gå till Kungen, hitta sin mor och ställa allt till rätta. Och ingenting kan stoppa henne!

Detta är en sagoberättelse om den klassiska kampen mellan ont och gott, mellan kunskap och okunskap och mellan mod och rädsla. Det är en rolig och charmig berättelse om att försöka hitta hem, men också om att hitta vänner på de mest oväntade ställen. En riktig favoritkaraktär är geten Answelica, som har tänder som återspeglar hennes själ – ”stora, vassa och obevekliga” och som är så argsint att ingen vill gå i närheten av henne. Munkarna skulle ha slaktat geten för länge sedan om det inte vore så att de fruktade den gruvliga hämnden från getens spöke mer än den levande geten. Och tur var väl det, vem vet annars hur det hade gått?!

Vi tänker att den passar för årskurs 4 och 5, men redan i årskurs 3 för de som kommit långt i sin läsning.