Yani

Författare:

I Yani möter vi Rayan som går i 9:an på en skola i Alby. Vi möter Caspian, som Rayan har känt hela livet och som visar sig vara en hejare på att sälja kanelbullar. Vi möter Wahida, klassens språkrör i allmänhet och när det gäller feminism i synnerhet och som Rayan alltid haft ett gott öga till. Vi möter lärarna Helena som är världens bästa och som får en oförglömlig födelsedagsuppvaktning och läraren Eva som är knäpp, men kanske egentligen inte så dum ändå när man tänker efter. Vi möter Sebbe som jobbar på fritidsgården och som ständigt är beredd med varma mackor och ett lyssnande öra.
Och vi möter Amir, som varit en självklar kompis till Rayan sedan han dök upp i klassen i 4:an. Just denna dag så har allt varit som vanligt tills Amir droppar beskedet att han ska utvisas till Irak. Vad kan de göra för att stoppa utvisningen? Rayan och de andra i klassen börjar planera för namninsamlingar och andra protester, men vad hjälper det när Myggan (Migrationsverket) verkar ha bestämt sig? Rayan pratar ofta med sin döda mamma och det är med henne han ventilerar sin oro inför vad som ska hända om de inte lyckas få Amir att stanna.

Och samtidigt som kampen för att Amir ska få stanna så pågår det vanliga livet för dessa ungdomar. Det är pengar som ska samlas till en klassresa och det är möte med soc och andra som tror att de likt ”Nelson Mandela” ska rädda ungdomarna från gängkriminalitet genom sitt ”förebyggande arbete”. Det är jobbiga familjemedlemmar (fast också ganska schyssta), varma känslor och djupa samtal.

Det här är en berättelse om vänskap, om att drömma och om hur olika förutsättningarna kan se ut för att kunna uppnå sina drömmar. Det är roligt och det är sorgligt och man känner så för alla de här ungdomarna. Och sedan är det ju språket; rappt och roligt, närmast poetiskt i vissa partier, och överlag mycket dialog. Och det är hur mycket slangord som helst, men inte ens för en medelålders bibliotekarie gör det att läsningen stannar upp, för man tar sig snabbt in i boken och sedan bara flyter man igenom den. Vi tror att den kommer att uppskattas bland eleverna och att den passar från årskurs 8.

En lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen

A kind of spark

Författare:

11-åriga Addie är autistisk; Hon både ser och hör saker som andra inte reagerar på och ibland blir allting bara för mycket. Då måste hon ”stimma” lite för att lugna ner sig och hämta ny energi. Det fina med Addie är att hon känner sig själv och vet vad hon vill och behöver, det är bara omgivningen som har svårt att hantera hennes sätt att vara på.
När Addie blir intresserad av något så blir hon VÄLDIGT intresserad och kan engagera sig (och andra) hur mycket som helst. En dag berättar hennes lärare om häxprocesserna som som pågick i deras hemstad och Addie blir direkt som uppslukad. Hon känner samhörighet med dessa kvinnor som samhället såg som udda, men som precis som Addie bara inte passade in i den gängse normen. Addie tycker att det är hög tid att ”häxorna” får ett minnesmärke uppfört och hon försöker få med sig resten av invånarna i staden. Men oj vad hon får kämpa för detta! Som tur är så är Addie otroligt envis och med uppbackning hemifrån så håller hon benhårt fast vid sin idé.
En varm berättelse om mod, vänskap och vad det innebär att kämpa mot omgivningens fördomar och oförståelse. Vi tänker att den passar från årskurs 5 för dem som klarar att läsa lite svårare texter på engelska.

Vem har sagt något om kärlek?

Författare:

Från den dag då Elaf får sin första mens så förändras hennes liv. Från och med nu är hon en kvinna och med det kommer en massa förbud och begränsningar. Hon får inte längre vara ute och leka, hon måste vara försiktig när hon cyklar, absolut inte rida eller använda tampong och hon får inte vara med på skolans simlektioner. Hon får under inga omständigheter vistas ensam med pojkar och redan i årskurs nio börjar hennes mamma prata om giftermål.
Till en början reagerar Elaf med förvåning; Hennes äldre bröder har ju inga som helst regler – Varför ska det gälla henne och inte dem? Det som går upp för henne är att allt handlar om att behålla familjens heder. Förutom det förtryck som hon utsätts för hemifrån så får hon i skolan stå ut med mobbning och rasism. ”Jag känner ett tydligt mellanförskap och slits ständigt mellan två olika världar. Jag vill passa in i skolan, men jag kan inte göra något som riskerar bryta mot hedersnormerna. Varken hemmet eller skolan är platser där jag kan vara mig själv” (s. 63).

Vi får följa Elaf i tre decennier medan hon kämpar med att hitta sig själv och sin plats i samhället och hon konstaterar att ”hedersnormer är inget annat än ett gift som långsamt suger livslusten ur en”. Hennes berättelse varvas med intervjuer med hennes egna föräldrar samt med faktasidor om hederskultur. Och trots att det är en bitvis grym och sorglig berättelse så är det också en berättelse om frigörelse. Som läsare får man med sig en känsla av hopp; Det går att förändra strukturer så som hederskulturer. 

Bims värld – Skolnatten

Författare:

Bim ska börja i fjärde klass och har bestämt sig för att ”sluta göra pinsamma saker” och istället bli ”världens normalaste människa”. Det senare kan dock bli ett problem eftersom hon under sommarlovet har glömt bort hur man är normal. Det beror på att hon har världens pinsammaste mamma som spelar opera på högsta volym, helst går runt utan kläder och kör med stinkande dansk ost hängande utanför bilen. Mamma gillar djur, men nästan bara fula djur som näsapor och nakenråttor, och i ett plötsligt ”vi-måste-ha-en-hund”-infall valde hon ut den fulaste hunden hon kunde hitta, så nu ingår Pölsan i deras lilla familj. Han är alltid mer eller mindre förkyld och ganska jobbig. Tur att alla tre älskar wienerbröd!
Skolstarten blir så klart inte så som Bim har tänkt sig; (före-detta)-bästisen Stella har under sommaren hittat en ny bästis, klasskompisen Emon har blivit jättesöt och det mesta som Bim gör blir lite galet. Dessutom har en mattant försvunnit (är hon mördad!?) och klassen bestämmer sig för att ta reda på sanningen.
En charmig och rolig berättelse om allt (och lite till) som kan hända när man är 10 år. Vi tror att den passar fint för årskurs 3 och 4.

Veras krig

Författare:

1941 belägras staden Leningrad av den tyska armén. I staden bor Vera med sina föräldrar, storasyster Nina och katten Binka, och om allt hade varit som vanligt så hade hon börjat i klass 4 i skola nummer 97 till hösten. Men ingenting blir som vanligt. När beskedet om belägringen når Leningradborna börjar de som kan att hamstra mat och andra förnödenheter, och till en början tycker Vera att det är ganska spännande; Hon får hjälpa till att handla och göra andra vuxensaker och hon känner sig viktig och betydelsefull. Men när det börjar gå flyglarm var och varannan dag, pappa skickas ut i kriget och Nina blir krigsplacerad, då tycker Vera inte att det är så spännande längre. Hon spenderar dagarna med att stå i olika ransoneringsköer, och det börjar bli ont om mat.
Den mat de lagrade i början av belägringen tar slut alldeles för snabbt och vintern är lång och kall. I matköerna faller folk ihop döda av hunger och köld och över allt och alla ligger som en bedövande hinna – ingen varken orkar göra eller känna något annat än hunger.
Hungern gör att man äter allt: Bröd som smakar sågspån och soppa kokad på ett läderbälte. Ett efter ett försvinner husdjuren. För att värma sig eldar man allt som man kommer över som möbler, gravkors och andra ägodelar. En efter en eldar Vera och hennes mamma upp familjens böcker – men inte utan att ha läst dem först! Kriget blir Veras vardag och det känns som om det aldrig kommer att ta slut. Men så börjar det pratas om evakuering och Vera och hennes mamma ser en möjlighet att få lämna staden.

Detta är en fiktiv berättelse om en sann historia och den känns nästan kusligt aktuell. Det är en berättelse om hopplöshet, men också om att mitt i denna hopplöshet hitta små små glädjeämnen som en varm soppa, en extra brödskiva eller hjälpande hand. Med ett ganska rakt och enkelt språk skildras kriget ur Veras perspektiv. och förutom att vara en läsupplevelse i sig så kommer boken ge upphov till mycket att samtala om i klassrummet. Vi tycker att man kan läsa den från årskurs 5.

En lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen

 

Furan

Författare:

Familjen har hittat sitt drömtomt, men konstaterar snabbt att det gamla rucklet som står där måste rivas. Och vad passar väl bättre att bygga det nya huset av än de stora furorna som står på tomten!? Rucklet går snabbt att riva, med de stora furorna är svårare att få ner, det är som om de höll emot och nästan skrek när motorsågens tänder sågade i dem. Till slut har alla träd sågats ner och bygget påbörjas. Men varför beter sig virket så konstigt? Det känns ju nästan som om det lever. Och var kommer alla barr och kottar ifrån? Familjen börjar må allt konstigare; det är som om deras fötter törstar efter vatten och huden blir allt mer lik bark. Till slut finns det bara en sak att göra…

Är den kanske för läskig för unga läsare? Vi velade lite innan vi bestämde oss för att köpa in Furan till Cirken, för det ÄR en läskig berättelse! Vi enades dock om att det nog främst är vi vuxna som tror att boken är för läskig (den slutar ju så hemskt!), medan yngre läsare mer kan se det mysrysiga i berättelsen. Barn brukar vara mycket insatta i att man ska vara snäll mot allt som finns i naturen och för den som tittar noga på bilderna är det ingen överraskning vartåt det barkar – Naturen kommer att hämnas! Men historien är inte slut bara för att familjen drabbas av naturens hämnd. Snart står en ny familj och ser sig omkring på sin drömtomt; här vill de bygga ett hus – det är bara några furor som måste sågas ner först!

Detta är en bilderbok som kan läsas och rysas till i alla åldrar.