Tvillingarna Ebba och Ivar älskar när klassen har Fröken Spöke som vikarie, för då kan allt hända. Fröken Spöke är nämligen just precis ett spöke och hon kan flyga och gå genom väggar. Som tur är så är det bara barn som kan se det, för de vuxna skulle väl aldrig tro sina ögon.
När det är dags för idrottsdag blir Fröken Spöke irriterad över att det bara är barnen som ska få röra på sig och det bestäms att även skolans personal ska vara med. Med en flygande spökvikarie, en rektor med dolda sprinttalanger och en bibliotekarie som blivit superstark av alla böcker (som ju är så tunga för att de innehåller hela världen) kan det inte bli annat än en galen och härlig idrottsdag.
Fröken Spöke hoppar högt är den tionde fristående delen i serien om Fröken Spöke och det är en lättsam och lättläst bok för mellanåldern. Kerstin Lundberg Hahn anger själv att anledningen till att hon blev författare är att vad som helst kan hända, vilket det också gör när Fröken Spöke är i farten.
Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen
Fons är vaken! Han vill ut och undersöka natten, men ensam vill han inte gå. Så Fons väcker sin sömndruckna pappa, som under protester följer med ut i natten. ”På natten sover man!”, säger pappan. Det gör alla, det finns absolut inget att se ute om natten. Eller hur är det med det? Det kanske krävs ett barns blick för att upptäcka vad som händer under den nattliga promenaden – och det är inte lite det!
Andy och Terry bor i en 78-våningar hög trädkoja. Bland annat har de en biltvätt, en domstol med en robotdomare, en sportarena för alla bollsporter, ett högsäkerhetslager med potatischips och en utomhusbio med en superduperstor skärm. När Terry har tänkt sig att han ska bli filmstjärna men blir bortklippt från filmen, blir han och Andy osams och de bestämmer sig för att inte längre vara bästa vänner.
Berättarjaget ligger vaken på natten och är rädd – det finns ju så mycket att vara rädd för på natten som inte finns på dagen! Fast egentligen är inte berättaren rädd för mörkret, utan bara för vad som kan gömma sig i det; spöken och varulvar och skelett som står i garderoben och skallrar med sina ben. Den som ändå hade haft en liten varm tass i mörkret att hålla i! Men kanske är det egentligen så att alla spöken och varulvar också är rädda på natten? Kanske behöver de också någon som håller dem i tassen?
Gröngölingen är på väg – Dikter för barn och andra innehåller ett urval av Barbro Lindgrens dikter, en del välkända och andra mindre välanvända. Några har mer traditionell uppställning och mer taktfast rytm och rim, en del dikter är mer fria, som prosapoesi. Många dikter kan användas som diskussionsunderlag för stora frågor så som livet och döden, som exempelvis dikten ”Någon gång ska vi dö” och ”Nu föds ett barn”. Andra dikter målar upp en betraktares bilder med enkla ord, som kan inspirera både små och stora till att själv skriva poesi.
I Nangijala, där är det ännu lägereldarnas och sagornas tid, och det är dit man kommer när man dör. Det berättar Jonatan Lejon för sin bror Skorpan som ligger sjuk och har råkat få veta att han snart ska dö. Hur kan det vara så hemskt att en del måste dö när dom inte har fyllt tio år ens, undrar Skorpan. Vet du Skorpan, jag tror att du får det härligt, försäkrar Jonatan. I Nangijala får man vara med om äventyr från morgon till kväll och om nätterna också. För det är i Nangijala som alla sagor händer.