Sökresultat 13 - 18 av 29.
Är man en barnhuspojke med rakt hår, som ingen vill ha, då kan man nästan lika gärna vara död, tycker Rasmus. Men så får han en jättebra idé: han ska rymma från barnhemmet, gå ut i världen och hitta någon som vill ha honom.
Precis som Rasmus hade tänkt blir det inte. Men det går rätt så bra ändå. Och så händer det ju så mycket när man är på rymmen…
Närhelst vi hör om människor på flykt av olika skäl nu i vår tid är det väl värt att påminna om vår egen inte alltför avlägsna historia. Karl-Oskar, Kristina, Ulrika och alla de andra lämnade Sverige för att de ville komma undan svält, fattigdom och förföljelse. De lämnade allt för att de hoppades att livet skulle bli bättre i Amerika. Att åka från sitt hem, från släkt och alla vänner som blev kvar måste ha krävt både mod och kanske en förtvivlad beslutsamhet, livet var ju inte lätt. Och resan över havet var lång och svår och inte var det lätt att veta hur det skulle bli i det nya landet. Wilhelm Mobergs stora epos gavs ut första gången 1949, Utvandrarna är den första av fyra böcker om Karl-Oskar och Kristina. Nu är den utgiven på LL-förlaget i lättläst version, återberättad av Cecilia Davidsson. Vi tycker att den här utgåvan är väldigt fin och den skildrar en viktig bit av vår svenska historia. Den är dessutom spännande och kan tjäna som underlag för många samtal, både om Sverige förr och idag och om flykt och flyktingar i världen. Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen
Det här är en trevlig bok som handlar om självförtroende och vänskap. Tuffe Percy säljer sina magiska gymnastikskor till Ulf, som är en försiktig och ordentlig person. I de trasiga och smutsiga skorna förvandlas Ulf och blir orädd och busig och hittar på alla möjliga vansinnigheter. Till slut blir det dock för besvärligt med alla klagomål på honom, så han eldar upp skorna. Och Percy tycker att Uffe är bra som han är utan några magiska gymnastikskor.
Det är en lättsam och uppsluppen berättelse, humoristiskt skriven men med den allvarliga underton som alltid finns med i Ulf Starks berättelser.
Kalle bor med sin familj i ett fallfärdigt ruckel. De är så fattiga att de bara har råd att äta kål. Men varje dag går Kalle förbi godisgeniet Willy Wonkas chokladfabrik och drömmer sig bort. Så händer det ofattbara. Kalle lyckas få tag på en gyllene biljett och vinner så mycket godis man kan äta under ett helt liv! Och så får han besöka den mystiska fabriken där det tillverkas godsaker som osmältbar glass, osynliga chokladkakor och tuggummi som inte tappar smaken … Och det är bara början på Kalles fantastiska äventyr.
Pojken i randig pyjamas av författaren John Boyne har som undertitel En sorts saga. Det är alltså inte en dokumentär berättelse.
Bruno som är en nioåring i en välbärgad familj i Berlin under andra världskriget, får en dag veta att familjen måste flytta. ”Furien” vill nämligen att pappa ska sköta ett mycket viktigt arbete på en plats långt borta. Bruno och hans syster och mamma tvingas motvilligt acceptera flytten.
Det ser mycket annorlunda ut dit de kommer, och Bruno uppfattar platsens namn som Allt Svisch. Från sitt fönster kan han se människor i randiga pyjamasar som tydligen lever bakom höga stängsel. Vad gör de där? Varför får inte Bruno komma in dit? En dag går han på upptäcktsfärd längs med stängslet och får syn på en liten figur på andra sidan. En förbjuden vänskap tar sin början..
Boken berättas helt ur Brunos perspektiv, den som har kunskap om andra världskriget förstår verkligheten bakom det Bruno uppfattar och det gör berättelsen mer obehaglig.
Pojken i randig pyjamas bör läsas som en skönlitterär berättelse eftersom dramatiken i berättelsen vilar på en osann bild av att de flesta tyskar inte visste hur judarna behandlades under den här perioden. Många har reagerat negativt på att boken utger sig för att skildra verkligheten som den var och att man använder den i undervisningen om förintelsen. Här finns en bra artikel om detta: https://hcn.org.uk/blog/the-problem-with-the-boy-in-the-striped-pyjamas/ .
Det sitter en ensam pojke på en bänk i Tantolunden, med ett äpple bredvid sig. Han drömmer om att ha en egen pappa. Han bor hos en tant och farbror, men saknar glädjen och kärleken han ser hos sina vänners pappor: De bygger meccano, de gör märken i dörrkarmen när man växer… Mörkret börjar falla och gatlyktan tänds. Den lyser på en flaska som ligger vid bänken och det ser ut som om det rör på sig inuti den, han tar upp flaskan och tar ut proppen och… där börjar Astrid Lindgrens magiska och underbara, dramatiska och världsberömda berättelse om Mio som inte alls hör hemma i Stockholm och som visst har en pappa som väntar och längtar och har sökt honom länge.
Berättelsen om Mio handlar om allt det där som rör vid hjärtat då man läser- om längtan som uppfylls, om glädje och om fara, om mod som man växer av, om sorg och varm verklig vänskap. Med Astrid Lindgrens skenbart enkla men poetiska och suggestiva språk blir det en berättelse man aldrig växer ifrån. Man kan läsa och njuta och se nya lager i berättelsen även som vuxen. Men alla barn som ännu inte läst Mio min Mio och som slår upp första sidan för första gången… gratulerar!
Boken finns även på arabiska och persiska.