Norge – Cirkbloggen

Morkels alfabet av den norske bilderbokskonstnären Stian Hole är en svindlande vacker berättelse om att se och möta en annan människa, att dela tankar och ta del av någon annans universum.
Uppträdd på ett fruset halmstrå hittar Anna en papperslapp, där står bara ordet Hej. Det kommer fler lappar och Anna undrar – vem skriver dem? Hon svarar på baksidan av en lapp Vem är du?
Det visar sig vara Morkel, en pojke som går i Annas klass men egentligen aldrig är i skolan. Anna följer hans fotspår i nysnön och hittar honom i en trädkoja högt uppe i ett träd. Kontakt uppstår och tillsammans skapar de sig en egen liten ö av gemenskap i universum, där Anna får dela Morkels egen värld av ord och iakttagelser… Så när kojan en dag är tom blir också Annas värld tom. Hon försöker men kan inte glömma, hon måste få Morkel tillbaka, men hur?
Orden, bilderna, allt tillsammans är en läsupplevelse och ett allkonstverk som berör. En skildring av den sköra första närheten när man möter någon som ser en.
Morkels alfabet tål att läsas och upplevas om och om igen, både för sig själv och i grupp. Bildens perspektiv skiftar ständigt men berättelsen är Annas, det är om hennes upplevelse boken berättar. Det hon inte vet får inte heller läsaren veta. Och det behöver vi inte heller – tomrummen får vi fylla i med vår egen fantasi, precis som i alla bra berättelser.

Tips på vidare läsning! Ett blogginlägg om den här boken och om sitt skapande av bilderbokskontsnären själv: http://blog.picturebookmakers.com/post/109292849841/stian-hole

Anton och Jonatan av den prisbelönte norske författaren Jostein Gaarder är en stillsamt vacker liten bok om en varm och innerlig vänskap mellan nallen Anton och hans pojke Jonatan. Det är också en bok om saknad.
De var alltid tillsammans, de reste på cykel och i fantasin och upptäckte världen. Ända tills Jonatan cyklade nedför den branta backen samtidigt som en stor lastbil kom dundrande…
Det är nallen Anton som är berättaren och han berättar i imperfekt, allt har redan hänt, ända tills sista sidan som kan tolkas som ett hopp, en fortsättning trots allt. Kanske här, kanske någon annanstans.
”Anton, sa Jonatan. Har vi inte tur? Vi är ute i världen. Det är vi som är här nu.”

Konstnären Akin Duzakins makalöst vackra bilder i mild färgskala ger ytterligare dimension åt berättelsen, en vemodig men varm lyster.
En finstämd bok om viktiga känslor som kan ge underlag till samtal om vänskap, saknad, längtan och sorg – och hopp. Formatet är litet och behändigt och språket flyter lätt så att även en yngre elev – om än inte nybörjarläsaren – kan läsa själv.