Hugo och Vilma ska tälta tillsammans med Vilmas storebror Alex. Men Alex blir sjuk och det ser inte ut att bli någon tältning för de båda vännerna. Men så lyckas Vilmas morfar på något sätt övertala alla oroliga föräldrar om de ändå ska få tälta. Och det är ju jättekul och spännande till en början, men när det sedan börjar bli mörkt och de tycker att någon smyger runt tältet och det dessutom börjar brumma konstigt i närheten, då är det inte så kul längre. De blir mer och mer övertygade om att det är en björn som kommer att äta upp dem. Men puh! Det var ju bara morfar som tältar i närheten vars snarkningar låter väldigt björnlika. Och då förstår de varför föräldrarna låtit dem sova i skogen själva- morfar har ju sovit i närheten hela tiden.
Textmässigt är denna bok helt perfekt för nybörjarläsare som är redo för kapitelböcker. Korta kapitel, rikt illustrerad och lagom spännande.
Kalle Skavank är deckare och jobbar i en kiosk – alltså är han en kioskdeckare! Till sin hjälp har han sin kusin Dilsa som är en mycket skarpögd detektiv och tillsammans är de ett oslagbart team.
Coraline har flyttat in i ett äldre hus med sina föräldrar. En regnig eftermiddag utforskar hon huset och finner en dörr som leder in till ett annat hus som ser precis ut som hennes, men som samtidigt är väldigt annorlunda. Snart upptäcker hon att huset är bebott av en annan mamma och en annan pappa som vill att hon ska stanna hos dem för alltid. Coraline måste uppbåda all sin förslagenhet för att lyckas ta sig hem igen. Som tur är har hon en vän i den spegelvända verklighet som hon har hamnat i – katten.
Miranda är den skickligaste pärlfiskaren, det vet både hon och alla andra. Hon är inställd på att det kommer att vara hon som hittar Ögonstenen, den vackra och mytomspunna pärlan som enligt legenden gör så att ägaren aldrig mer kommer att längta efter något. I sitt sökande efter Ögonstenen får Miranda plötsligt Syrsa på halsen. Syrsa är tvärtemot Miranda väldigt pratsam, närhetssökande och öppen och Miranda vill inget hellre än att bli av med henne. I alla fall till en början.
Jina har flyttat till en ny lägenhet tillsammans med sin mamma och sin lillebror Sam. Lägenheten är fin och ligger i ett högt gammalt hus. Själva lägenheten är det inget fel på, men det händer konstiga saker i resten av huset. Varför får man till exempel inte vara i tvättstugan efter klockan tio på kvällen? ”Det kan störa grannarna” säger grannen Fru Jansson. Men stämmer det verkligen? Och låter inte Fru Jansson lite som en häxa när hon skrattar?