I Lars är LOL träffar vi Amanda som har sett fram emot att få börja sexan; dels får hon ju träffa Adam igen och sen så ska ju alla få varsitt gulligt litet fadderbarn! Men det blir inte alltid som man har tänkt sig. Amanda blir istället utsedd till att ta hand om den nya pojken i klassen, Lars, som har Downs syndrom. Och trots att hon upptäcker att hon faktiskt tycker om att vara med Lars, dras hon med i klasskompisarnas mobbning av honom. Det hela eskalerar och till slut är grupptrycket så stort att Amanda går med på saker som hon absolut inte vill göra. Hon sviker Lars genom att sprida dumma bilder av honom och plötsligt är alla runt omkring ledsna och besvikna på henne. Hur ska hon ska göra allt bra igen? Går det över huvudtaget att göra saker bra igen efter allt dumt hon har gjort? Boken ger upphov till tankar om vad som egentligen är viktigast? Att bli omtyckt av andra eller att tycka om sig själv? Hur tacklar man som barn att få ett så stort ansvar som Amanda får för Lars? Och hur får man mod att stå upp för en kompis som är annorlunda, när man själv är rädd för att bli utsatt? En viktig mellanåldersbok som får läsaren att både skratta och gråta, bli arg och glad om vart annat.
Nadirs familj består av hans ”bröder” Ali och Said, som är den enda familj han har efter flykten till Sverige. De är hans bästa vänner samtidigt som han kan bli väldigt trött på dem. Han känner att han vill något mer med sitt liv än att bara plugga svenska och hänga i biljardhallen. Innan Nadir flydde från Syrien tränade han simning flera dagar i veckan, men när han får ett erbjudande om att börja simma igen vet han inte hur han ska göra. Kommer han verkligen att hinna med att träna? Och kommer Ali och Said tycka att det är ok att han gör något på egen hand? Och vad kommer de andra i simklubben att säga om han börjar träna med dem? Det blir ett svårt beslut att fatta för Nadir, men ingen annan kan göra det åt honom. En bra utgångspunkt för att kunna diskutera hur det kan vara när man är nyanländ i ett nytt land.
När Cece Bell var fyra år drabbades hon av en sjukdom som gjorde att hon fick en bestående hörselskada. Serieromanen Superdövis berättar om hennes barndom och hur hon upplevde det att vara ett barn med hörselskada när alla omkring henne var hörande. Cece skämdes för sin hörselskada som hon såg som ett funktionshinder som gjorde henne annorlunda. Men så småningom upptäckte hon att hennes olikhet faktiskt var en superkraft! Genom sin hörapparat kunde Cece höra sådant som andra inte kunde höra, och hon gav sig själv smeknamnet Superdövis. Men det hon önskar sig mest av allt, en vän, visar sig vara svårt att hitta trots superkrafter. Med Ceces historia kan alla läsare finna tröst och mycket att fundera på och känna igen sig i. Detta är en berättelse som med värme behandlar utanförskap och vänskap, och känslan av att bara vilja vara som alla andra och passa in. Författaren sammanfattar själv det hon till slut insåg: ”Våra olikheter är våra superkrafter”. Passar läsare från mellanstadiet och uppåt.
I Nobelpristagaren Kazuo Ishiguros bok Never let me go får vi möta Kathy som ser tillbaka på sin barndom på det isolerade internatet Hailsham. Under sin uppväxt fick Kathy och hennes vänner höra att de var speciella och att det var viktigt att de höll sig friska inombords. De förstod dock aldrig vad det var som var så speciellt med dem, och folk utifrån verkade dessutom rädda för dem. Ju äldre de blev desto fler blev frågorna. Varför uppmanades de att utveckla sina konstnärliga sidor och varför sparades endast det bästa av deras alster? Varför rörde de sina förmyndare till tårar bara genom att visa känslor? Och vad skulle egentligen hända när de lämnade internatet?
Det här är en smärtsam och brännande roman om den livsfarliga rasismen mot svarta unga män i USA idag. Sextonåriga Starr får skjuts hem efter en fest av sin gamla barndomskompis Khalil när de plötsligt blir stoppade av polisen. Khalil blir ombedd att gå ut ur bilen och bara några sekunder senare blir han skjuten till döds av polisen. Kvar blir Starr, livrädd och förkrossad. Först gömmer hon sig hemma och bearbetar sorgen, man har lyckats hålla hennes namn hemligt så ingen utanför familjen vet att Starr också var med i bilen. Men snart måste Starr ta ställning och använda sin röst för att vittna och berätta för världen vad hon har sett. Allting kompliceras ännu mer när det kommer ut att Khalil langade för ett kriminellt gäng i området och plötsligt är det både polisen och gängledaren som Khalil arbetade för som helst vill att Starr ska hålla tyst om det hon sett. Starr livs är komplicerat nog som det är eftersom hon slits mellan två olika världar, den svarta förorten som hon bor i med familjen och den vita privilegierade privatskolan hon går i. Starr har lyckats hålla sina två världar åtskilda men i och med att hon väljer att vittna och gå ut i media med sin berättelse möts hennes olika världar och då tvingas hon också konfrontera rasismen bland hennes kompisar i skolan. The hate u give lyckas med konsten att vara både pedagogiskt och nyanserad. Vi tycker att den passar läsare i årskurs nio och gymnasiet. En varning bara för att den här boken är så gripande och levande att man efter läsningen verkligen behöver ha ett uttömmande boksamtal för att hantera den här fantastiska läsupplevelsen. Författare är debutanten Angie Thomas och ett plus är att en filmatiseringen är på gång.