Fjärde fristående boken om Hedvig av Frida Nilsson. Klassen ska få en ny elev och Hedvig tycker att den nya ser ut som en skönlockig prinsessa! Hedvig blir alldeles till sig och vill genast bli hennes kompis. Hon tar den nyas hand, knyter hennes skosnören och de går tillsammans till klassrummet. Den nya får till och med sitta i Hedvigs knä, det är mysigt. Tills … läraren läser upp den nyas namn och det är inget prinsessnamn, den nya heter Olle och är pojke! Genast börjar klasskompisarna retas och Hedvig blir tvärarg. Olle visar sig också vara väldigt bra på att springa fort, precis som Hedvig. Hedvig pendlar mellan att vilja slå Olle och önska att han aldrig kommit till klassen till förtvivlan när han är borta och hon tror att han aldrig kommer tillbaka. Starka känslor, snabba växlingar, roligt och igenkännande för barn och vuxna som kommer ihåg hur det var. Dessutom svimmar Hedvigs magister och måste vila upp sig. Den nya vikarien beter sig lite konstigt. Mycket att prata om. Hur ska en bra lärare vara? På vilket sätt är vikarien en dålig lärare? Vänskap mellan pojkar och flickor. Är Hedvig kanske lite kär i Olle?