Det är första dagen på nya skolan, och Sven vet att han måste göra något. Något lysande, något överraskande, något som alla kommer att prata om. Något som märks mer, än det som han vet kommer att hända sedan.
Parker vill vara osynlig. Hon har haft den värsta sommaren i sitt liv, och litar inte på någon. Under sommaren blev Parkers föräldrars affär rånad och hennes pappa vägrar fortfarande att gå ut. Dessutom har hon blivit tvungen att lämna ifrån sig sin älskade hund, Alaska. Det visar sig att den som har tagit över Alaska är Sven, den nya, taskiga killen.
Allt är dock inte som det verkar, för Sven har blivit tvungen att ha Alaska som ledarhund. Sven har epilepsi och Alaska ska hjälpa honom när han får anfall.
För Parker kändes det som om Alaska var det enda bra som fanns kvar och nu när hon inte ens får träffa Alaska är det som om livet är tomt. Parker känner att hon måste få träffa Alaska igen, så hon cyklar till Svens hus mitt i natten och bryter sig in i hans rum. Självklart vaknar Sven och även om de till en början är fientligt inställda till varandra växer en oväntad vänskap fram mellan dem.
Boken Alaska handlar om jobbiga känslor, att inte vara bekväm med sig själv, om rädsla och vilsenhet och avundsjuka. Den handlar om hur svårt det kan vara med alla oskrivna regler och koder som finns i skolan i en ålder när osäkerheten är stor och du inte vågar lita på någon. Boken är skriven med en underliggande humor och det finns många lager för er som vill läsa mellan raderna.
Likt ett nutida Romeo-och-Juliakärlekspar kämpar Ellie och Jeremiah i Jacqueline Woodsons bok If You Come Softly för att få vara tillsammans. Ellie och Jeremiah vet från första stund de möts att de hör ihop, nu och för alltid. Men att hon är judinna och att han är svart är något som omgivningen har svårare att acceptera än vad de båda hade trott. De få stunderna som de får tillsammans kan närmast beskrivas som magiska, men ideligen dyker det upp saker som hindrar dem från att få vara tillsammans.
Bob Hansson skriver i Bräcklighetens poetik om ”längtan efter någon som verkligen verkar mena vad den säger. Något att luta sin egen bräcklighet mot. Något att bli smittad av som för en gångs skull varken är sjukdom eller vaccin” (s.174).
I Afrodite och döden försvinner Afrodites klasskompis Mikaela och hittas några dagar senare död. Afrodite börjar undersöka saken och inser att mördaren måste vara någon hon känner. Någon som dessutom anar att Afrodite är honom på spåret.
Boken handlar om sjuåriga Alice som sitter sysslolös med sin syster och har tråkigt. Systern sitter och läser i en bok som varken har bilder eller prat och Alice kan inte förstå glädjen med att läsa en sådan bok. Plötsligt kommer en vit kanin skuttande och det var inget konstigt med det tänkte Alice, inte ens när kaninen högt för sig själv sa ” Oj, oj nu kommer jag för sent!” reagerar Alice och tycker att det är märkvärdigt. Först när kaninen tar upp en klocka ur västfickan slog det Alice att kaniner inte brukade ha vare sig klockor eller västar. Alice skyndar sig efter kaninen som hoppar ned i ett hål i marken. Alice följer efter och dimper ned i något som verkar vara en djup brunn och efter det är ingenting sig likt. Alice dricker saft från en magisk flaska och blir pytteliten, äter kakor och blir flera meter, simmar i ett hav av egna tårar.