I Nangijala, där är det ännu lägereldarnas och sagornas tid, och det är dit man kommer när man dör. Det berättar Jonatan Lejon för sin bror Skorpan som ligger sjuk och har råkat få veta att han snart ska dö. Hur kan det vara så hemskt att en del måste dö när dom inte har fyllt tio år ens, undrar Skorpan. Vet du Skorpan, jag tror att du får det härligt, försäkrar Jonatan. I Nangijala får man vara med om äventyr från morgon till kväll och om nätterna också. För det är i Nangijala som alla sagor händer.
Skorpan älskar sin bror Jonatan över allt annat. Jonatan som är så modig och stark, med honom vågar man vara med om vilka äventyr som helst. Men inte ensam. Ensam är han bara en liten rädd krake. Så bra då att han inte behöver vara i Nangijala utan Jonatan. Så bra att de tillsammans får bli Bröderna Lejonhjärta.
Nangijalas sagor är sköna men farliga och grymma. Men heter man Lejonhjärta så vågar man det yttersta.
I ett buddhistiskt kloster, omgivet av Himalayas berg, bor tigern Dorje. När Dorje kom till klostret var han utmattad, full av sår, väldigt mager och mycket rädd för människor. Han hade bara mött onda människor som försökt döda honom. Dorje hade så få ränder att det var svårt för munkarna att förstå att han faktiskt var en tiger. Allt eftersom blir Dorje starkare och starkare men han tappar fler och fler ränder tills alla är borta. Klostrets abbot, Master Wu, upptäcker att varje gång en tiger blir skjuten eller dör av svält förlorar Dorje en rand. Det verkar som om alla tigrar är på väg att dö ut men så en dag upptäcker en av munkarna att Dorje har fått en rand tillbaka!
dum och a
Det finns ingen rättvisa, det inser Amir, Lo och Vidar så snart de kommit som fosterbarn till gården Himmelsfrid. Gården är allt annat än himmelslik; barnen bevakas hela tiden och straffas så fort de gör minsta lilla fel. Där härskar Gunvor, eller fostermor, som hon vill kallas. Hennes uppgift är att göra folk av barn till dömda mördare.
Grodan känner sig konstig, kall och varm, går som i en dröm, hjärtat klappar…vad är det med honom? Haren ställer rätt diagnos: ”Du är kär!”
Berta Hansson föddes i början av 1900-talet i byn Hammerdal i Jämtland. Hon drömde om att bli konstnär när hon blev stor, som Michelangelo, men det var något hon inte sa högt. Hon visste ju att hennes pappa inte tyckte att det var något riktigt yrke, särskilt inte om man var flicka. Hon behövdes dessutom hemma på gården där hennes mamma låg döende i TBC och den förutbestämda vägen för sådana som henne var ändå att gå husmodersskolan i Karlskoga. I ren protest försökte Berta göra sig omöjlig i hushållet för att få lämna byn. Byns doktor, som de regelbundet besökte för att göra TBC-kontroller, upptäckte Bertas talang och försökte övertala hennes pappa om att hon skulle få vidareutbilda sig. Till slut förstod hennes pappa att han var tvungen att låta henne få gå sin egen väg och Berta kunde äntligen låta längtansfågeln i sig få flyga vart den ville.