I Asgård – Sagor ur den Nordiska mytologin tar Sofie Hjort med oss på ett äventyr genom den nordiska mytologin. Det bjuds på både otäcka berättelser om ond, bråd död och humoristiska historier om förväxlingar och knasiga figurer. Roligt, rysligt och lärorikt på samma gång.
Tio äventyr hinns med allt som allt, däribland Världens skapelse, Lokes vad med svartalverna – då han satte sitt huvud som pant, när Tor stod brud för att få tillbaka Mjölner, hur Fenrisulven blev fjättrad och Ragnarök, jordens undergång.
Allt är effektfullt illustrerat av Karl Johnsson, bitvis berättas historierna även i serieform! Den här boken kan locka många nyfikna läsare och kan med fördel läsas från årskurs tre till och med högstadiet.
”Din syster är borta. Så är det med dem Vithuvud tar. De….finns inte mer.”
Bengt har sommarlov men trots värmen och trots att föräldrarna tjatar på honom om att gå ut och leka så vill han helst stanna inne. På gården finns grannbarnen och de är hemska. De tre jämnåriga barnen roar sig med att mobba Bengt så fort de ser honom. Det har gått så långt att Bengt har överfört deras syn på honom på sig själv. Om han bara inte var så äcklig så skulle de ju lämna honom ifred? Men en dag så träffar han strykarhunden Jagger och Jagger sporrar honom att ge igen och visar honom hur skönt det kan kännas att hämnas på sina plågoandar. Den här berättelsen skaver. Det finns inga enkla lösningar på Bengts problem, det gör det sällan i verkliga livet när det handlar om mobbning. Men även om Jaggers uppdykande i Bengts liv är uppskakande och ger honom nya problem så vinner han självrespekt och bättre självkänsla. Han vinner en (komplicerad) vänskap med Jagger men också ett nytt sammanhang, en grupp ovanliga vänner som han kan vara sig själv med. Till sist spiller Bengts nyvunna styrka över på hans snälla men ryggradslösa föräldrar. Skildringen av hur de vuxna blundar och slätar över det grannbarnen gör mot Bengt på gården för alla att se är nästan det bästa i boken. Men visst kan vuxna läsare tycka att det är lite för mycket ”fult språk”, Jagger som lever som uteliggare och har ett mörkt förflutet svär friskt. Det gör Kenny, en av Bengts nya kompisar, också. Men som Bengts mamma säger: ”Bengts pappa sa visst också rätt mycket fula ord när han var liten. Sånt ska växa bort har jag hört.”
”I Brasilien är vi stolta över vår sammansatta kultur och våra olika ursprung. Den här boken hyllar glädjen över att vara tillsammans och rikedomen i olikheterna. Välkomna som mina gäster!” skriver den brasilianska författaren Ana Maria Macado i förordet till Wow vilket kalas!
Boken handlar om sjuåriga Alice som sitter sysslolös med sin syster och har tråkigt. Systern sitter och läser i en bok som varken har bilder eller prat och Alice kan inte förstå glädjen med att läsa en sådan bok. Plötsligt kommer en vit kanin skuttande och det var inget konstigt med det tänkte Alice, inte ens när kaninen högt för sig själv sa ” Oj, oj nu kommer jag för sent!” reagerar Alice och tycker att det är märkvärdigt. Först när kaninen tar upp en klocka ur västfickan slog det Alice att kaniner inte brukade ha vare sig klockor eller västar. Alice skyndar sig efter kaninen som hoppar ned i ett hål i marken. Alice följer efter och dimper ned i något som verkar vara en djup brunn och efter det är ingenting sig likt. Alice dricker saft från en magisk flaska och blir pytteliten, äter kakor och blir flera meter, simmar i ett hav av egna tårar.