Från den dag då Elaf får sin första mens så förändras hennes liv. Från och med nu är hon en kvinna och med det kommer en massa förbud och begränsningar. Hon får inte längre vara ute och leka, hon måste vara försiktig när hon cyklar, absolut inte rida eller använda tampong och hon får inte vara med på skolans simlektioner. Hon får under inga omständigheter vistas ensam med pojkar och redan i årskurs nio börjar hennes mamma prata om giftermål.
Till en början reagerar Elaf med förvåning; Hennes äldre bröder har ju inga som helst regler – Varför ska det gälla henne och inte dem? Det som går upp för henne är att allt handlar om att behålla familjens heder. Förutom det förtryck som hon utsätts för hemifrån så får hon i skolan stå ut med mobbning och rasism. ”Jag känner ett tydligt mellanförskap och slits ständigt mellan två olika världar. Jag vill passa in i skolan, men jag kan inte göra något som riskerar bryta mot hedersnormerna. Varken hemmet eller skolan är platser där jag kan vara mig själv” (s. 63).
Vi får följa Elaf i tre decennier medan hon kämpar med att hitta sig själv och sin plats i samhället och hon konstaterar att ”hedersnormer är inget annat än ett gift som långsamt suger livslusten ur en”. Hennes berättelse varvas med intervjuer med hennes egna föräldrar samt med faktasidor om hederskultur. Och trots att det är en bitvis grym och sorglig berättelse så är det också en berättelse om frigörelse. Som läsare får man med sig en känsla av hopp; Det går att förändra strukturer så som hederskulturer.
Maninbo är det verk som betraktas som författaren Ko Uns huvudverk. Det består av en samling dikter som alla skildrar människor som författaren mött eller konfronterats med på ett eller annat sätt. Historiska personer finns också med. Tiotusen fotspår och andra dikter innehåller flera av dessa människoskildringar i berättande, ofta korta dikter. Hela verket planerades under de två år då Ko Un satt fängslad för sitt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter. Han satt i isoleringscell utan belysning och tänkte ut vad han skulle skriva om han någonsin kom ut. I dikterna möter vi vanliga människor, bönder och fiskare och deras vardag. Omgivningen må vara hård, krig eller ockupation och förtryck råder, men ändå finns både glädje och humor med.
Den unge mannen Juan Preciado, kommer till den mexikanska byn Comala, för att söka efter sin far, Pedro Páramo, vilket han lovat sin mor vid hennes dödsbädd. Så småningom förstår Juan, och även läsaren, att fadern, en mäktig och ond man, är död liksom även övriga bybor… Juan Preciado börjar själv att undra över var han egentligen befinner sig. Vålnaderna som han träffar i Comala bidrar med en pusselbit var till historien om Pedro Páramo och om varför Comala med sina invånare har gått under.
Denna diktsamling innehåller dikter av den legendariska iranska författaren 
Som familjens enda barn har det alltid varit självklart för Ánte att han ska fortsätta arbetet med renarna. Hans liv är präglat av de samiska traditionerna som ger trygghet och gemenskap samtidigt som han blir alltmer varse att samerna är en minoritet som varit väldigt utsatta för diskriminering genom åren. Vad ingen annan vet är att Ánte har börjat få känslor för sin bästa vän Erik – Ántes hjärta slår vilt så fort de ses – men Ánte ser det som en omöjlighet att han någonsin ska kunna berätta vad han känner. Han vet att personer som tidigare kommit ut som homosexuella har drivits ut ur gemenskapen och bort från Jokkmokk, och Ánte vill absolut inte lämna det liv han lever. Vad ska hans föräldrar säga? Klasskompisarna? Resten av släkten? Han måste välja – eller?
Detta är en varm och insiktsfull skildring av en flickas uppväxt i en tid och ett land som sedan dess genomgått många omvälvande skeenden. Boken utspelar sig i Rhodesia, det som nu är Zimbabwe. Tambu längtar efter att få gå i skolan, något som oftast är förbehållet pojkar. Hennes bror åker med en släkting till missionsstationens skola och kommer allt mer sällan hem och hjälper till. Tambu noterar hur han förändras. När brodern tragiskt omkommer öppnas möjligheten för Tambu att få ta hans plats. Boken är utgavs 1988 och stora delar av boken speglar författarens egen barndom. Originaltiteln, Nervous Conditions, ska vara hämtad från Sartres förord till Franz Fanons klassiska bok Jordens fördömda. Berättelsen om Tambu handlar om flickorna och kvinnorna, de som alltid måste stå tillbaka för pojkarna och männen, den ständiga obevekliga underordningen. De andra kvinnorna omkring Tambu har alla olika förutsättningar och också olika sätt att hantera sina liv. Vi får möta modern, moderns syster och hennes svägerska och Tambus kusin Nyasha. Tambus klara berättelse om sig själv och alla runt henne, inklusive männen, ger oss en unik inblick i ett annorlunda samhälle och en tid som känns märkligt aktuell.