Maryam och hennes familj har flytt från Iran till Sverige och kvar i Iran finns Maryams älskade mormor – Maryam saknar henne så att det gör ont i hjärtat! Det var ju inte Maryam som bestämde att de skulle flytta, så hon bestämmer sig för att hon inte tänker lära sig ett nytt språk som mormor inte förstår, hon vill bara prata Mormorsmålet.
Maryam börjar i andra klass och redan första dagen i den nya skolan får hon en ny vän som heter Ida. Ida är ett under av tålamod och lojalitet och hon tar Maryam under sitt beskydd och blir hennes språkrör mot omgivningen. Och sakta men säkert luckras Maryams sorg och saknad över mormor upp och hon kan börja känna glädje igen – Och skratta kan man ju göra på vilket språk som helst!
Detta är en mycket trovärdig berättelse om hur det kan vara att flytta till ett nytt land och tvingas lära sig ett nytt språk mot sin vilja. Maryam har en nästan osannolik tur att hon träffar Ida som är en riktig drömkompis och även omgivningen är så snälla och förstående så att man som läsare känner sig trygg i att det kommer att bli bra.
Författaren har själv erfarenhet av hur det är att vara på flykt och komma till ett nytt land och behöva lära sig ett nytt språk mot sin vilja. Detta är första delen om Maryam och vi tycker den passar bra för årskurs 3, men även för goda läsare i årskurs 2.
