En liten igelkott promenerar genom byn och ser att hunden, katten och hästen blir klappade på. Djuren som blir klappade ser så nöjda ut märker igelkotten som börjar fundera på varför ingen klappar honom. Han känner sig ledsen och börjar gråta för att ingen vill klappa honom. Men så kommer det fram en grå mus som berättar att ingen klappar honom heller. De båda konstaterar att anledningen till att ingen vill klappa dem är att de är vilda och ingen vill ju klappa vilda djur! Igelkotten och musen blir vänner och sedan är de inte det minsta ledsna eller avundsjuka på de tama djuren som blir klappade. De är ju vilda djur!
En kort men stark berättelse om att få vara sig själv av författaren Andrej Kurkov och illustratören Tania Goryushina, som båda är prisbelönta barnboksskapare från Ukraina. En bilderbok med mjuka bilder och endast några raders text på varje sida. Passar bra för åk F-2.
Boken börjar med att en flicka är ensam och har tråkigt. Men så hittar hon en röd krita, ritar en dörr på väggen i sitt rum och sedan händer något oväntat. Dörren går att öppna och leder vidare till en magisk fantasivärld där flickan kan få fram allt hon behöver med hjälp av sin krita. När hon kommer till en å och behöver något att åka i är det bara att rita en båt och när hon behöver ta sig upp i luften är det bara att rita en luftballong.
Bakom gymnastiksalen ligger Gropen. Alla barn älskar Gropen, för där kan man leka vad som helst och hur länge som helst. Alla vuxna hatar Gropen, för man kan dö, eller i alla fall ramla och slå sig. De vuxna försöker få barnen att göra något annat; spela fotboll, hoppa hopprep eller gunga (men inte stågunga eller snurrgunga eller något annat farligt gungande) – Varför fattar inte de vuxna att det bara är Gropen som behövs?!?
Familjen har hittat sitt drömtomt, men konstaterar snabbt att det gamla rucklet som står där måste rivas. Och vad passar väl bättre att bygga det nya huset av än de stora furorna som står på tomten!? Rucklet går snabbt att riva, med de stora furorna är svårare att få ner, det är som om de höll emot och nästan skrek när motorsågens tänder sågade i dem. Till slut har alla träd sågats ner och bygget påbörjas. Men varför beter sig virket så konstigt? Det känns ju nästan som om det lever. Och var kommer alla barr och kottar ifrån? Familjen börjar må allt konstigare; det är som om deras fötter törstar efter vatten och huden blir allt mer lik bark. Till slut finns det bara en sak att göra…
Hur är det att vara hund egentligen? Fråga Goosl, han vet! I denna charmiga bilderbok får vi träffa hunden Goosl och hans familj. Dagarna går åt till att vänta och vänta och vänta… tills någon i familjen äntligen kommer hem och det blir dags för promenad! Med största sannolikhet kommer han att träffa på någon av alla sina syskon, trots att han inte känner igen dem på doften, för hela staden är ju full av dem! Och att sedan få leka med Dongdong är ju också en riktig höjdare, även om Goosl tycker att Dongdong är rätt hopplös ibland; han är ju både kinkig och kissar i sängen. Men när Goosl blir förvisad till att sova på balkongen blir det väldigt ledsamt och väldigt ensamt – då är det tur att Dongdong finns.
Pojken vaknar varje morgon med ordens ljud omkring sig, men får inte fram dem själv. Han blir tyst som en sten och känner sig alltmer utanför i skolan. En dag då pojken har en extra dålig prat-dag så tar hans pappa med sig honom till floden. ”Ser du hur vattnet rör sig? Det liknar ditt sätt att prata.” säger pappan. Då tänds ett hopp i pojken – Han talar som en flod – och det ska han tänka på när allt är jobbigt; Både han och floden stammar.