En underbar, språkligt finurlig berättelse om tre tonårstjejer och deras vänskap och tankar om livet. Aase Berg är författare och hon är poet, vilket märks på språket i den här boken. Texten är skriven som långa prosadikter och boken är biblioteksklassad som poesi, men allt hänger samman och man läser den från början till slut (vill inte sluta läsa!). Den handlar om Tove, Klara och Britta som har genomskådat vuxenvärldens lögner, de tänker inte hoppa på jobbajobbatåget och åka ända in i dödentunneln… Tove är berättarjaget som också som älskar Leon i Märsta. Hur långt räcker kärleken och vad är en bästa vän? På pricken trovärdigt, ungt och härligt!

Text som ser ut som poesi och poetisk prosa! Använd boken när du arbetar med ”Språkliga drag, uppbyggnad och berättarperspektiv i skönlitteratur för ungdomar och vuxna” (Lgr11).Detta är en underbar bok i annorlunda stil – läs och diskutera!