Ett barn befinner sig med en förälder i en båt och börjar filosofera om vattnet som omger dem; ”Inuti finns ingenting, men därinne finns ju allt.” Det kan förvandlas till vilka färger och former som helst, trots att det varken har någon egen färg eller form. Och utan det skulle inget liv finnas på jorden!
Hiroshi Osada har skrivit en tankeväckande dikt som ALMA-pristagaren Ryõji Arai har illustrerat i fantastiska färgstarka bilder. Passar utmärkt att använda för att prata om naturen i allmänhet och vatten i synnerhet – eller bara för att få en riktigt härlig upplevelse av en vacker text i kombination med magiska illustrationer.
Det är den gamle Carlo som täljer fram Buratino ur ett talande vedträ, men tänk om han hade vetat vilket busfrö han hade skapat! Från första stund blir Buratino indragen i de mest hisnande äventyr. Han träffar de olyckliga dockorna som den elaka teaterchefen Karabas Barabas styr med järnhand. Han blir anfallen av rövare, träffar flickan med det blå håret som försöker uppfostra honom och han hamnar i Dumbommarnas land.
En dag när jag inte kan sova tittar jag ut genom fönstret. Allt är grått så långt ögat når – men se där! En rosa man! Jag följer efter. Jag måste hitta den som sprider denna härliga färg omkring sig.
En helt unik bilderbok som leker med bokens form. Sidorna blir mindre och mindre ju närmare mitten man kommer, för att sedan bli allt större och större igen. En riktig utmaning för ett tryckeri kan tänkas!
Det var myggan som märkte det först. Hon surrade och sjöng ut det med sin lilla tunna röst. Men det var bara björnen som lyssnade. ”Jaha”, nickade han och vädrade i luften. ”Är det så det är…” Så börjar denna vackra bilderbok av Sissel Horndal som har rötter i lule- och sydsamiska områden.
En liten igelkott promenerar genom byn och ser att hunden, katten och hästen blir klappade på. Djuren som blir klappade ser så nöjda ut märker igelkotten som börjar fundera på varför ingen klappar honom. Han känner sig ledsen och börjar gråta för att ingen vill klappa honom. Men så kommer det fram en grå mus som berättar att ingen klappar honom heller. De båda konstaterar att anledningen till att ingen vill klappa dem är att de är vilda och ingen vill ju klappa vilda djur! Igelkotten och musen blir vänner och sedan är de inte det minsta ledsna eller avundsjuka på de tama djuren som blir klappade. De är ju vilda djur!