Kirunas stadskärna ska flyttas därför att sprängningarna i gruvan skapar deformationer i marken, vilket gör att det på sikt skapas sprickor på markytan. På nätterna spränger man i gruvan och Maja ställer klockan på tio över ett varje natt för att vara beredd på det värsta. Tänk om Majas hus rasar ner i en spricka? Då måste hon vara vaken och redo att rädda sin familj! Det är därför hon har en packad väska under sin säng med extrakläder till hela familjen. Majas familj är ganska trötta på hennes tjat om gruvan och flytten. Majas pappa, som så många andra i Kiruna, jobbar i gruvan och han förstår inte hennes rädsla. Men för Maja blir det bara värre och värre och snart kan hon inte längre hantera rädslan själv. Till slut kan hon knappt sova om nätterna på grund av sin oro över flytten och sprängningarna i gruvan. Samtidigt har Majas bästa kompis det ganska jobbigt själv eftersom hennes mamma har träffat en ny kille och plötsligt bestämt att de ska flytta till en annan stad. Majas oro ökar än mer samtidigt som hon inte kan vara ett bra stöd för sin bästis som också är ledsen och orolig över sin egna flytt. Det finns dock en fin sak mitt i Majas elände och det är att Albin, killen som Maja är kär i, dyker upp på bokcirkeln som Maja är med i på biblioteket i Kiruna. Maja har varit kär i Albin länge och kan det vara så att han gillar henne?
Den här boken vann Augustpriset för årets bästa barn- och ungdomsbok och det tycker jag verkligen att den är värd. Det är en finstämd berättelse om en ung människas vardag, rädslor och tankar i en orolig tid.
