Det är tidig 1900-tal och de vuxna pratar om ett världskrig som pågår. Nyinflyttade på Södermalm är Gustava och hennes familj, föräldrarna kommer från en liten by i Tornedalen och familjen pratar meänkieli och svenska. I skolan blir Gustava retad när att de andra barnen hör henne prata sitt språk med mamma.
Gustavas storebror Georg är hennes bästa vän, han är tretton år och har läshuvud men han måste sluta skolan för att arbeta med pappa på järnvägen. Familjen behöver en extra inkomst för att överleva.
Föräldrarna berättar ofta sagor om kvällarna, sagor om olika väsen som hör hemma i Tornedalen. Det är kusliga berättelser som syskonen älskar att lyssna på. En av favoritsagorna handlar om manalaiset, manalaiset är de osynliga, de som bor i underjorden. Vissa människor kan se dem, de ser ut som människor men mindre och de har alltid röda kläder. De är inte onda men man kan inte lita på dem, det har hänt att de har tagit barn och ibland djur. Om man hamnar i underjorden hos manalaiset och äter något på deras land så kan man aldrig återvända till människornas värld igen. En annan saga handlar om Akamella, en gammal begravningsplats där det vimlar av spöken.
När det sker en olycka vid järnvägen och Georg försvinner och antas vara död blir Gustava tvungen att klä sig som en pojke för att arbeta på järnvägen istället för Georg. Gustava har en plan, när tåget som de arbetar på kommer till Tornedalen, där olyckan skedde, ska hon försöka hitta Georg. Gustava känner djupt inom sig att Georg fortfarande lever. När Gustava kommer till Tornedalen får hon träffa flera av de mystiska varelserna från föräldrarnas sagor som hon alltid trott bara fanns i sagornas värld och inte på riktigt.
Det här är en riktigt spännande berättelse som passar för årskurs fem och sex.
