Revolution Poetry

Revolution Poetry startades 2009 med syfte att få till en icke platsbunden plattform för ”poetiska själar som ville ha en plats att dela sina historier och känslor på” (sidan 8). Tanken är att de som inte vanligtvis får göra sina röster hörda ska få ta plats och berätta sina egen historier om utanförskap och segregation. ”Därför är detta konstverk inte bara en diktsamling utan även ett stycke svensk historia, en hyllning till viet och en poetisk resa utan dess like” (sidan 9), skriver Nachla Libre (konstnärlig ledare för Revolution Poetry) i inledning till denna antologi.
Texterna i Revolution Poetry-antologin är från författarnas vardag och verklighet och de rör och berör sina läsare. Varje dikt rymmer en en hel värld av tankar och känslor och har titlar som Rötter och Ögonblick. Andrum och Barbari. De handlar om att inte skyddas av lagen, om hur det är att vara någons dotter och om hur det är att i hela sitt liv ha levt ett dubbelliv för att accepteras. De handlar om det som gör ont, det som känns och det som bränns. Som i Mona Monasars dikt ”Andra generationen” som handlar om att inte känna sig hemma i sitt hemland:
Handen på hjärtat, lögnen i munnen / Jag vill dö i ett land långt härifrån / där människor inte rynkar pannan / och säger / Vad bra svenska du talar / Jag vill dö i ett land där jag känner mig som / en människa

2016 gjordes en dokumentärfilm om rörelsen, som bl.a. visats i SVT.

 

 

Mizeria
Inläst som Daisy text och ljud

Författare:

Tvillingarna Aicha och Ali bor i en av Stockholms miljonprogramsförorter. Det är ett utsatt område med mycket droger och skjutningar – ideligen är det nya begravningar av unga människor. Aicha och Ali har alltid varit tätt sammanbundna, men nu går de på gymnasiet och har börjat glida isär. Aicha är kär, men Ali får absolut inte veta något – han ser som sin största uppgift att hålla koll på vilka hon träffar. Själv dras Ali ofrivilligt in i det som han gjort allt för att undvika; han blir vittne till hur hans bästa kompis blir skjuten och blir själv anklagad för mordet. Deras mamma Mona gör allt för att hennes barn ska få ett bra liv, men det är mycket hon har att kämpa mot. Mizeria Deluxe, Misären, hinner ifatt dem alla på olika sätt.
Trots de tunga problemen är Melody Farshins bok Mizeria ingen tung bok att ta sig igenom. På bara 130 sidor får läsaren lära känna Aicha, Ali, Mamma Mona och deras vänner genom både jag- och tredjepersonsperspektiv. Boken är uppbyggd med korta kapitel och språket ligger nära talspråk med mycket dialoger och slangord. Passar bra att läsa i årskurs 8 och 9 och på gymnasiet.

Lärarhandledning: Mizeria

 

Jag heter Beata
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

I Katarina Kieris bok Jag heter Beata får läsaren ta del av Beatas tankar om livet och döden och vänskap och kärlek. Den är rikligt illustrerad av Anna Sandler och är lätt att ta till sig både innehålls- och textmässigt.
Beata är åtta år och har en storebror som är död, en mormor som bara pratar finska och en kusin som hon är kär i. Hon tycker dock inte att något av detta är konstigare att hon även har en levande storebror som heter Malte och som hon gillar att spionera på. Eller att hon gillar att leka Hela Sverige bakar och spela bordtennis med sina kompisar. Hon skulle gärna vilja ha glasögon, för det känns ovanligt och annorlunda och önskar sig ett par i julklapp!
Men trots att hon alltid haft en död storebror så tänker Beata mycket på att det nästan aldrig är någon som pratar om honom hemma. Hon tänker på hur det skulle ha varit om han hade levt – hur han skulle sett ut och hur han hade varit. Till slut vågar hon fråga sin mamma vad som egentligen hände och det är en lättnad för dem båda att få prata om honom. Men Beata lär sig också att säga ”Jag älskar dig” på kurdiska, upptäcka att Malte och hans kompisar snusar och att bråka med sina kompisar om huruvida det heter ”discolampa” eller ”discokula”. Och hennes önskan går i uppfyllelse när det visar sig att hon faktiskt behöver glasögon på riktigt.
Boken passar årskurs 2-3 och innehållet kan ge upphov till mycket att prata om!

Comedy Queen
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

Tolvåriga Sashas mamma är död, men Sasha vägrar att gråta. Istället gör hon upp en lista med saker som hon ska göra för att undvika att bli som sin mamma, som var deprimerad och gjorde folk ledsna. Bland annat tänker hon aldrig försöka ta hand om något levande och hon ska bli en riktig Comedy Queen, någon som får folk att skratta och vara glada. Med hjälp av sin kärleksfulle, men impulsstyrda morbror, tar hon steget mot den stå-uppkarriär som hon tror ska göra så att allt blir bra igen.
Men vid det tillfälle då Sasha borde vara som gladast så kommer sorgen ikapp henne. Hon inser att det inte är farligt att vara ledsen och att man inte kan fly ifrån sin sorg. Som läsare både skrattar och gråter man när man läser Jenny Jägerbergs fina skildring om hur det är att förlora någon -och att hitta sig själv igen. En mellanåldersbok som passar fint att använda som underlag för att prata om svåra saker och jobbiga känslor.

 

Vakuum
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

”Dagarna blir så långa när någon är död”, tänker Jonna. Hennes storebror Johan tog sitt liv för snart ett år sedan och hon känner mest ilska. Hur kunde han lämna henne när det fanns så mycket kvar som han inte hade lärt henne? Så mycket de inte hunnit göra tillsammans? Omgivningen förväntar sig att allt bara ska vara som vanligt men  ingenting kommer ju någonsin att bli det minsta vanligt igen. Jonna har känslan av att hon flyter runt i ett vakuum av kompakt mörker och gråta kan hon inte göra för då dör hon.
Men en dag hittar hon en lapp i en av sina vinterstövlar; Guten Tag, står det. Lappen är från Johan och efter hand hittar hon fler lappar från honom. Lapparna leder henne till en stuga på landet där Johan brukade vara och hon letar febrilt efter fler ledtrådar för att få svar på den största av alla frågor: Varför?
I sitt sökande får hon oväntad hjälp av stuggrannen Ruben, och mellan dem växer något fram som gör att den hårda knuten i Jonnas mage långsamt, långsamt börjar att lösa upp sig – men om man gråter dör man ju – eller?
Mia Öströms bok behandlar ett ämne som väcker många tankar och känslor. För det är inte bara personen som dör som försvinner, utan även det liv som omgivningen levde. De som blir kvar ska försöka förstå och acceptera vad som har hänt, och samtidigt försöka leva vidare. Varför väljer en ung människa att avsluta sitt liv när det precis har börjat? Och hur ska man som närstående lära sig att stå ut med den obeskrivligt smärtsamma förlusten? Boken lämnar inga tydliga svar på frågor som dessa, utan lämnar mycket utrymme för reflektion och diskussion. En viktig bok!

Never let me go
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

I Nobelpristagaren Kazuo Ishiguros bok Never let me go får vi möta Kathy som ser tillbaka på sin barndom på det isolerade internatet Hailsham. Under sin uppväxt fick Kathy och hennes vänner höra att de var speciella och att det var viktigt att de höll sig friska inombords. De förstod dock aldrig vad det var som var så speciellt med dem, och folk utifrån verkade dessutom rädda för dem. Ju äldre de blev desto fler blev frågorna. Varför uppmanades de att utveckla sina konstnärliga sidor och varför sparades endast det bästa av deras alster? Varför rörde de sina förmyndare till tårar bara genom att visa känslor? Och vad skulle egentligen hända när de lämnade internatet?
Genom Kathys återberättande förstår man att Hailsham-eleverna endast var kloner, skapade för att donera organ. Boken igenom pågår ett triangeldrama mellan Kathy och hennes bästa vänner Tommy och Ruth – de tänker och känner precis som människor. Men ÄR de människor eller inte? Och vad är en människa egentligen? Är deras liv mindre värda, och vem kan i så fall avgöra det? Boken väcker många frågor kring etiska ställningstaganden och lämpar sig för läsning i årskurs 9 och på gymnasiet. Boken har också filmatiserats.