Djupgraven

Författare: ,

Tuva är 12 år och bor ute på en ö i Stockholms skärgård. Hon har alltid känt sig annorlunda och utanför, men har på något sätt accepterat det. Så länge hon kan minnas har hon undrat över vad som egentligen hände den där gången när hon som baby föll överbord och senare hittades på en strand med tre konstiga rivmärken bakom varje öra. Hon har alltid älskat vattnet omkring sig, men nu har hon börjat känna av det finns något ondskefullt som rör sig under vattenytan och hon vill helst bara hålla sig på land.
En dag ska hennes klass genomföra ett orienteringsprov. Dimman ligger tät och skolsyster Maria är med och delar ut visselpipor som de uppmanas att använda om de hamnar i nöd. Det tröjor inte länge innan Tuva stöter på en av sina klasskompisar, Rasmus, irrandes runt med tom blick, medan deras klasskompis Axel är helt försvunnen. Efteråt tror sig Rasmus inte minnas någonting, men det gör Tuva och tillsammans måste de försöka stoppa de mörka krafter som rör sig i det mörka vattnet. Tova undrar så hur hon ska klara av att kämpa mot det mörka, hon som bara är en vanlig liten människa. Eller är hon det?
Djupgraven är den första delen av tre om Havsfolket skriven av Camilla och Viveca Sten. Kapitlen är korta och spänningen stiger hela tiden, och detta är en riktigt spännande och lagom läskig bok som handlar om nordisk folktro och skärgårdsskrock men också om vänskap, utanförskap och mod. Kapitlen är korta, spänningen stiger hela tiden och man vill bara fortsätta att läsa. Passar för årskurs 6 och 7.

Spöket i Annies rum

Författare:

Emma och hennes familj ska bo ett par dagar hos gammelmoster Winnie. Emma tackar glatt ja till att sova i det mysiga vindsrummet, men ångrar sig när lillebror Joe talar om att det sägs spöka där. Varför kallar Winnie det för Annies rum och varför suckar hon varje gång hon nämner Annies namn? Och vem är det som tittar på Emma på natten?
Detta är en riktig mysrysare för nybörjarläsaren och avslutas med en fin liten knorr. Boken är indelad i korta kapitel med många bilder och lite text på varje sida.

De försvunna
Inläst som Daisy text och ljud

Författare:

Judit är på väg till ett läger tillsammans med åtta andra barn och de befinner sig långt från civilisationen när chauffören blir akut sjuk och bussen kraschar. Deras lägerledare drar iväg för att hitta hjälp och barnen stannar kvar, för det kan väl inte ta så lång tid att bli hittade? Men dagarna går och det blir alltmer uppenbart för dem att de faktiskt är försvunna. Judit måste tillsammans med de andra försöka klara sig i väntan på hjälp. Men hur länge klarar man sig utan mat och vatten? Och vem kan man egentligen lita på när alla är desperata av hunger? Och vem ska fatta beslut om liv och död? Samtidigt plågas Judit av minnena och skuldkänslorna efter sin mammas död några år tidigare och dessa hjärnspöken blir allt mer påträngande och verkliga. Till slut måste hela gruppen bestämma sig för att tillsammans offra allt av den lilla trygghet de har för att göra ett sista försök att bli hittade. Författaren Cecilia Lidbeck håller verkligen läsaren på helspänn hela boken igenom och man får en känsla av att vad som helst kan hända eftersom barnen är helt ensamma. Barnen får vara med om flera riktigt otäcka och skrämmande saker under sin tid i skogen, och boken för tankarna till klassikern Flugornas herre av William Golding. Boken är bra som underlag vid diskussioner om vänskap, rädslor och gruppdynamik. Ett annat tema att prata om är hur man själv skulle känna och vilken roll man skulle ta om man sjäv hamnade i samma situation?

Den blå pelargonen

Författare:

Miss Marple, Agatha Christies deckardrottning, blir inbjuden till en middag med anledning av att en av gästerna har ett mysterium som han vill diskutera. Han har en god vän, George, som efter att ha levt i ett eländigt äktenskap med sin neurotiska fru Mary som hunsat honom för jämnan, nyligen blivit änkling. Det finns dock en hel del oklarheter kring Marys död och misstankarna riktas mot George. Mysteriet innefattar dock en spåkvinna som vid sin ankomst direkt meddelat att det fanns ondska och fara i huset, och hon efterlämnade ett brev som lydde: ”Jag har sett in i framtiden. Tag er i akt innan det är för sent. Akta er för fullmånen. Den blå primulan betyder varning. Den blå stockrosen betyder fara. Den blå pelargonen betyder död…” Men vem var spåkvinnan egentligen? Kan det ha att göra med den förra sköterskan Miss Instow som hade ett mycket gott öga till George och som gärna hade blivit hans nya fru? Och sköterskan Syster Copling, som var den som skötte Mary på slutet – vad är hennes roll i det hela egentligen? Denna novell är en klassisk Agatha Christie-deckare där Miss Maple med sin slughet lyckas lista ut sanningen bara genom att tänka.

Döden i floden

Författare:

I denna Agatha Christie-novell så har en ung flicka hittats död i floden och allt tyder på att hon dränkt sig för att hon ”råkat i olycka”. Men Miss Maple anar oråd och trots att hon inte har, som hon själv säger det, någon egentlig kunskap om hur man löser ett fall, så har drar hon slutsatser utifrån ett liknande fall och räknar ut vem mördaren är. Hon tar hjälp av Sir Henry Clithering, före detta chef för Scotland Yard, för att samla ihop de bevis som behövs för att få mördaren att erkänna sitt brott. Och naturligtvis har Miss Maple rätt, det rör sig om ett mord och mördaren är inte den som vid första anblicken verkar vara den skyldiga – Ingen oskyldig man blir hängd i Miss Maples närvaro!

Diomedes hästar

Författare:

Hercule Poirot är en av Agatha Christies deckarhjältar. I novellen Diomedes hästar blir Poirot uppringd mitt i natten av en märkbart skärrad Doktor Stoddart som ber att Poirot ska komma över på direkten till en våning där en fyllefest spårat ur. Det som bekymrar Stoddart, som själv inte deltagit i festen, är kokainet som verkar ha flödat på festen. En av dem som finns kvar i våningen är den märkbart påverkade Sheila, en av general Grants unga döttrar, och Stoddart känner ett stort ansvar för att den unga flickan aldrig ska få tag på droger igen. Poirot tar på sig att försöka hitta den som tillgodoser ett så stort antal människor med kokain och som med hjälp av sina Diomedes hästar – som enligt en myt var ston som livnärde sig på människokött – nästlat sig in i vänskapskretsar för att hitta nya köpare av drogen som så snabbt gör människor beroende. Poirot lyckas än en gång nysta upp en invecklad historia där de som till en början verkar vara de mest oskyldiga har allt annat än rent mjöl i påsen (eller som den här gången; i fickpluntan).