The boy in striped pyjamas
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

The boy in striped pyjamas av författaren John Boyne har som undertitel En sorts saga. Det är alltså inte en dokumentär berättelse.
Bruno som är en nioåring i en välbärgad familj i Berlin under andra världskriget, får en dag veta att familjen måste flytta. ”Furien” vill nämligen att pappa ska sköta ett mycket viktigt arbete på en plats långt borta. Bruno och hans syster och mamma tvingas motvilligt acceptera flytten.
Det ser mycket annorlunda ut dit de kommer, och Bruno uppfattar platsens namn som Allt Svisch. Från sitt fönster kan han se människor i randiga pyjamasar som tydligen lever bakom höga stängsel. Vad gör de där? Varför får inte Bruno komma in dit? En dag går han på upptäcktsfärd längs med stängslet och får syn på en liten figur på andra sidan. En förbjuden vänskap tar sin början..
Boken berättas helt ur Brunos perspektiv, den som har kunskap om andra världskriget förstår  verkligheten bakom det Bruno uppfattar och det gör berättelsen både mer berörande och mer obehaglig.
The boy in striped pyjamas är välskriven och kan naturligtvis läsas som en rent skönlitterär berättelse även om man inte är intresserad av andra världskriget. Men det är samtidigt en bok som bör och kan vara underlag för samtal om rätt och fel – om vikten av att våga granska och ifrågasätta sin egen tids/samhälles normer.
Vi hoppas att den ska användas så – för de samtalen är viktiga för framtiden!

White Bird

Författare:

Julian har fått i uppgift att skriva en uppsats om någon i sin närhet och han kontaktar sin farmor Sara som bor i Frankrike. Han ber henne att berätta om sina upplevelser under andra världskriget, och trots att hans farmor först tvekar inför de plågsamma minnena, så börjar hon berätta.
Sara hade en lycklig barndom tillsammans med sina föräldrar. Hennes pappa brukade kalla henne för ”White Bird” och kasta upp henne i luften och säga att hon var en fågel som kunde flyga hur högt hon ville. Men allt förändrades när Tyskland ockuperade Frankrike och judeförföljelserna började och eftersom Sara och hennes föräldrar var judar drabbade det dem. En dag dök nazisterna upp för att hämta alla judiska elever på Saras skola. Sara lyckades dock hålla sig undan, och fick hjälp av sin klasskompis Julian att smita iväg och gömma sig på ett höloft. Där blev hon kvar i flera år och det var tack vare Julian och hans föräldrar som hon lyckades hålla sig gömd. De kom med mat och dryck och höll hennes mod uppe. Under åren som gick började kärleken växa mellan Julian och Sara och de drömde om en framtid tillsammans när kriget var över. Tyvärr slutade det inte som de hade hoppats på.
R. J. Palacios White Bird är en bildroman om andra världskriget som berättar om alla de hjältar som riskerade allt för att rädda andra. Det är en stundtals mörk historia, men den slutar hoppfullt. För som Julians farmor säger: ”Evil is only stopped when good people finally come together to put an end to it”.

Sadako and the thousand paper cranes

Författare:

Den japanska flickan Sadako var två år då atombomben föll över hennes hemstad Hiroshima i slutet av andra världskriget. Hon klarade sig till synes utan skador, men då hon var 11 år drabbades Sadako plötsligt av yrselanfall. Läkarna konstaterade att Sadako hade drabbats av ”atombombssjukan” leukemi, som en följd av strålningen hon utsatts för. Det var en chock och hela livet förändrades.
Då Sadako lagts in på sjukhus kom hennes bästa vän Chizuku till henne med en trana vikt av guldpapper. Hon berättade legenden om den heliga tranan –  att den som blivit sjuk ska vika tusen tranor, då ska gudarna göra en frisk igen. Och detta var den första av Sadakos tusen tranor.
Detta gav Sadako hopp, även om hon inte brukade tro på legender.. och hon började vika. För hon ville verkligen bli frisk och kunna springa igen – hon som älskade löpning. Men så blev det inte. Sadako hann vika  644 tranor, som alla svävade i taket till hennes rum på sjukhuset, innan hon somnade in 12 år gammal.
Hennes klasskamrater, som var djupt chockade av hennes död,  vek då 356 tranor till hennes begravning så att tusen tranor kunde följa med Sadako i graven.
Ett år senare hade hennes klasskamrater och barn över hela Japan och i nio andra länder samlat ihop pengar till ett minnes och fredsmonument – en staty av Sadako med en gyllene trana i handen. Den står i Fredsparken i Hiroshima.”Detta är vårt rop. Detta är vår bön: Fred i världen”  är inskriptionen på monumentet.
Författaren Eleanor Coerr bodde några år i Japan och hörde då berättelsen om Sadako. Hon beslöt sig för att berätta hennes historia  och skrev boken  Sadako och de tusen papperstranorna, en berättelse som nu förvandlats till en modern klassiker som lästs av generationer av barn och unga i många länder.
En tidlös berättelse om mod, kärlek och hur viktigt det är att hitta något att knyta sitt hopp till när livet är svårt.
Boken, som vi har på engelska, är inte svår och berättelsen griper tag även om den är kort. Nio korta kapitel med knappt 60 sidor text och illustrationer. Men det finns mycket att prata om då man läst boken. Inte minst de vuxnas oförmåga att erkänna verkligheten fast barnen förstår hur det ligger till. Och att krig och konflikter lämnar spår även många år efter att de är slut.

The little riders

Författare:

Det finns berättelser som omedelbart fångar ens hjärta. Berättelsen om  elvaåriga Johanna,som ska vara ett par månader hos sina farföräldrar i Holland  – men blir kvar där i flera år därför att andra världskriget bryter ut och Holland ockuperas, är just en sådan bok.
Johannas farfar har ett väldigt speciellt jobb. Han är den som ska sköta om och vårda de tolv ryttarfigurerna i metall som rider ut och runt varje gång rådhusklockan slår tolv. Johannas far älskade figurerna när han var liten och Johanna själv blir lika fascinerad. Det sista hennes far sa innan de lämnade Johanna var att hon skulle hjälpa farfar att vårda och skydda ryttarna. och det har hon gjort. men nu har det gått fyra år av ockupationen. Metall har blivit en bristvara för ockupationsmakten och ryttarna är hotade – allt av metall beslagtas och smälts ner. Så de måste hitta ett sätt att ta bort och gömmer undan ryttarna. Men var?
I Johannas rum finns ett litet dolt utrymme som skulle vara bra – men i det rummet bor nu en tysk officer. Så hur skulle de kunna gömma dem där?
The little riders är en berättelse med många år på nacken, men med en ton och ett språk som gör den aktuell ännu idag.  Den handlar både om mod och om att människor inte alltid är så som man förväntar sig. Att hjältedåd kan ske mitt i det lilla vardagslivet och att vänskap kan uppstå där man minst förväntar sig det.
Det är en kort bok, bara sex kapitel, och passar både som högläsning och tyst läsning och en bok som kan läsas och älskas av många åldrar.

The tattooist of Auschwitz

Författare:

Lale Sokolov kommer till Auschwitz-Birkenau 1942. Han beordras att tatuera de medfångar som väljs ut för att de ska få ”leva”, det vill säga arbeta sig till döds i stället för att gasas ihjäl. Lale stålsätter sig och utför sin uppgift med mekanisk effektivitet. Lale inser tidigt vilket öde han och de andra i lägret är på väg att möta, men han bestämmer sig för att han ska överleva. För att göra det ser han till att bli ”vän” med sina fångvaktare och även med Viktor, en arbetare som kommer till lägret på dagtid. Viktor ger mat och choklad till Lale och Lale smugglar till Viktor juveler och annat som fångarna har sorterat fram från fångarnas beslagtagna bagage. Lale är smart och listig och på så sätt lyckas han göra sitt eget och andra fångars liv aningens bättre. I fånglägret står en dag en ung kvinna framför honom, Gita. Han blir blixtförälskad och bestämmer sig för att det är kvinnan i hans liv.

The tattooist of Auschwitz är en roman som bygger på den sanna historien om Lale och Gita och deras kärlek– som tillsammans med dem överlevde koncentrationslägret i Auschwitz.

Missa inte att läsa efterordet!

Mannen utan öde
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

Fjortonårige György Köves och tusentals andra judar tvingas ombord på ett godståg genom Europa. När dörrarna slås upp och vakterna skriker åt dem påbörjas en pojkes oerhörda kamp för överlevnad.

Imre Kertész debutroman Mannen utan öde är en av de starkaste litterära skildringarna av livet i ett nazistiskt förintelseläger. När romanen publicerades i Ungern 1975 mottogs den av en kompakt tystnad. Idag är den en levande klassiker, som lade grunden till ett Nobelpris, för ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke. Vi har den i originalutgåvan och i lättläst utgåva.