Kasta syra
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

Ansiktet är en av människokroppens viktigaste delar. Där finns näsan som tar in lukterna, munnen som både tar in födan och som ger oss möjlighet att tala och forma ord, ögonen som ser och alla små muskler som på olika sätt gör det möjligt för oss att uttrycka känslor med vårt
minspel. Det är också det första man ser hos en människa. ett vackert ansikte är oftast en tillgång – inte minst för kvinnor. Men skönhet är inte ofarligt. Skönhet kan väcka begär. Och avvisat begär kan väcka vrede och våld.
Ett otäckt sätt att straffa och förstöra för flickor och kvinnor som avvisat en man, är att förstöra deras ansikte med syra. Detta händer tyvärr alltför ofta, bland annat i Bangladesh.
Det är där händelserna i författaren Monica Zaks bok Kasta syra utspelar sig.
Mariza är tonårsflickan med det söta ansiktet och det smittande skrattet som, till föräldrarnas glädje och stolthet, är duktig i skolan och har en ljus framtid med studier och yrkesliv framför sig. Tills hon – och hennes far – avvisar grannpojkens oönskade uppvaktning och frieri och han straffar henne med att kasta syra i hennes ansikte.
Pojkens familj är rikare och inflytelserikare – han straffas inte. Men Marizas liv är förstört även om hon överlever. Tills hon en dag träffar en annan ung kvinna som överlevt och hittat en väg tillbaka..
Boken är kort – 75 sidor – och berättelsen berättad i korta ögonblicksbilder, inre dialoger, minnesbilder och ett avslut som andas styrka och hopp trots allt. Det är inget litterärt mästerverk – men det är en viktig berättelse.
Förlagorna till Mariza och de övriga flickorna/kvinnorna som dyker upp i berättelsen finns på riktigt. Och den orättvisa och brist på straff för förövarna som boken berättar om är tyvärr också verklighet, i ett samhälle där pengar och kön är avgörande för om man får rätten på sin sida .
Men verkliga är också ASF – Acid Survivors Foundation – som är den organisation som blir Marizas och många andras räddning. Det är det som gör att man står ut – att det trots allt också finns godhet och engagemang i en galen och våldsam värld. Det behöver vi minnas och prata med varandra om!

Owen & Mzee – Den sanna historien om en fantastisk vänskap

Författare: , ,

Ibland kan den man minst anar bli ens viktigaste vän och i denna bilderbok möter vi en minst sagt oväntad och ovanlig vänskap; den mellan flodhästungen Owen och jättesköldpaddan Mzee. Owen och Mzee är en fotobilderbok som berättar den sanna historien om den lilla flodhästungen Owen som förlorar hela sin familj i en översvämning, men räddas och finner ny vänskap och glädje hos den urgamla landsköldpaddan Mzee i naturparken Haller Park i Kenya. Ingen har riktigt kunnat förklara hur det kommer sig att de sökte sig till varandra. Kanske tyckte Owen att Mzees färg och form påminde om hans mamma? Kanske trodde Mzee att Owen också var en av hans sort? Eller så var det helt enkelt så att de gillade varandra, oavsett ras eller färg eller form? Deras historia spred sig snabbt världen över och det har gjorts TV-program och dokumentärfilm om dem. Och naturligtvis har de fått många besök av folk från när och fjärran. Man kan undra hur mycket de själva brydde sig om allt ståhej, när det egentligen bara handlade om två ensamma varelser som fann varandra! Kanske kan vi människor också lära oss av denna historia att man kan leka och leva tillsammans med människor med olika bakgrund och utseende. För egentligen vill ju alla bara ha en vän!

Owen & Mzee – Den fantastiska historien om en fantastisk vänskap är skriven av författartrion Isabella Hatkoff, Craig Hatkoff och Dr Paula Kahumbu och boken är illustrerad med fotografier är Peter Greste. Boken har ganska mycket text och kan vara svår för nybörjarläsare, men med fotografierna som bildstöd så är det en berättelse som går att använda även för de allra yngsta eleverna. Berättelsen är ett bra redskap för att diskutera vänskap. På Youtube finns flera filmer om Owen & Mzee, bland annat; https://www.youtube.com/watch?v=QJngdGrIfeA (del 1) och https://www.youtube.com/watch?v=G1KXkDG05hU (del 2).

På flykt
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

Srulik är inte ens åtta år när han får vet om hålet – vägen ut från ghettot i Warszawa där han lever med sin familj. På andra sidan hålet finns mat och frihet. Mat vet han vad det är – men frihet? Han tar chansen att prova några gånger med sin storebror.
Föräldrarna får veta om hålet och hela familjen bestämmer sig för att fly ghettot genom hålet och försöka ta sig till sin gamla by – den där de bodde för snart två år sedan som vanliga bybor innan kriget och nazisterna kom.
De kommer igenom, men strax därpå fångas mamma och Srulik in och skickas tillbaka. Pappa kommer inte tillbaka. Livet i ghettot fortsätter tills Srulik, åtta år nu, tappar bort mamma då de letar mat. Med henne försvinner även  minnena av familjen – det blir ett tomt hål i honom.
Han hittar inte längre hem, men ansluter sig till en grupp föräldralösa pojkar,tills de får veta att man håller på att tömma ghettot och skicka iväg alla med tåg – antagligen ”till himmelen”. Då flyr de och Srulik lyckas som genom ett under komma igenom och bort – får oväntad hjälp och hittar en ny grupp pojkar som lever i skogen utanför ghettomuren.
Nu börjar ett liv som är som en katt-och-råttalek, ständigt på flykt från nazister eller angivare. Han skapar sig, åtta år gammal, en ny ”identitet” som föräldralöse polske pojken Jurek och söker tillfälliga jobb på bondgårdar under färden. Ibland går det bra ibland får han fly – men ständigt klarar han sig på något sätt.
På flykt blir  som en äventyrsbok trots den hemska inramningen och författaren Uri Orlev berättar konsekvent ur Sruliks perspektiv. Det är hemskt men uthärdligt, spännande och ibland till och med roligt. Vändningen kommer med de ryska förbanden. Av en tillfällighet kan Srulik hjälpa dem genom att varna för en minerad bro och de tar i sin tur hand om honom. Han överlever till krigsslutet, hamnar på ett judiskt barnhem, får till sist tillbaka sina minnen och får veta hur det gått för resten av familjen. Han går i skolan och skapar sig ett liv.och hamnar till sist ,som vuxen i Jerusalem som matematiklärare . Det är där han berättar sin historia för författaren Uri Orlev. (Boken bygger alltså på ett verkligt levnadsöde.)

På flykt är en berörande bok – och Uri Orlev om någon är väl rätt man att berätta! Själv växte han upp i samma ghetto, blev förd till koncentrationsläger men överlevde och kom som 14-åring till Palestina/Israel där han sedan blev författare. Han har egna erfarenheter av att godhet och ondska inte definieras av nationalitet.Genom allt som händer  i boken hålls tonen varm men saklig, Srulik träffar många goda människor och många onda av olika nationalitet. Det är handlingarna som avgör vilken sort man är. En viktig insikt, i en tid där den svartvita, förenklade världsbilden växer sig starkare.

Jätten Turramulli

Författare: ,

Den australiska urbefolkningen , aboriginerna, har inget eget skriftspråk men berättade och mindes under århundraden genom fantastiska grottmålningar, som både visar vardagsliv och myt.
Den mytologiska forntiden, kallad drömtiden, befolkades av de stora förfäderna, som efter behag kunde anta djur eller människoskepnad. Många platser där de utförde sina bedrifter är heliga platser ännu idag.
Det är just under drömtiden som sagan om Jätten Turramulli utspelar sig.
En vanlig människofamilj är på vandring då de stöter ihop med det fruktade monstret Turramulli, som äter barn. Människornas vapen biter inte på honom, så de flyr och barnen kommer ifrån sina föräldrar. Inte förrän de goda  andarna kommer till hjälp kan jätten besegras och barn och föräldrar återförenas.
Jätten Turramulli är en poetisk saga,  återberättad och illustrerad av  Percy Trezise och konstnären Dick Roughsey. som reste runt i Australien under 50-talet och samlade in många sagor och myter bland de aboriginska familjerna.
Bilderna i denna bok har samma formspråk som de gamla grottmålningarna och tillsammans ger bild och text en unik inblick i den mytologi som är en viktig del av den aboriginska kulturen.
Ett innehållsrikt förord av Lise Rishöj Pedersen på Nationalmuseum i Köpenhamn ger ännu mer kunskap om aboriginernas myter och historia och boken kan med fördel användas även för äldre elever, t.ex. då man läser om Australien.

Fångade på isen

Författare:

Det har snöat konstant och varit riktigt kallt i flera dagar. Skolan har stängt för att det är svårt att ta sig fram på vägarna på grund av att det är så mycket snö. Kompisarna Emil och Jakob sitter inne hela dagarna och spelar men så får de lust att gå ut i snön, ner till havet och isen. Men isen håller inte som de trott och killarna fastnar på ett isflak som driver ut i havet. Det är kallt, de är blöta och livrädda, hur ska det gå? Riktigt spännande och lättläst för ovana läsare på högstadiet. Men också passande för nyanlända elever på högstadiet och gymnasiet. Den här mycket lättlästa berättelsen är på 44 sidor och det är få rader på varje sida. Här kan man få läsa ett smakprov.

Fyra fötter, två sandaler

Författare: ,

fyra-fotterLina är tio år och i två år har hon bott i flyktinglägret i det kala bergslandskapet. Nu vet hon hur det går till och när det kommer en hjälpsändning med kläder är hon med och försöker få tag på något. En liten flicka blir lätt bortknuffad, men idag hittade hon något – en sandal. En alldeles gul och fin sandal med en blå blomma på, som passade henne precis. Men bara en.
När de flesta gått ser hon sig om för att se var den andra kunde vara. Där är den – på foten på en annan liten flicka, med svullna spruckna fötter – fötterna på någon som nytt kommit till lägret. Flickan tittar på henne , sen går hon sin väg med den andra sandalen på foten.
Så börjar berättelsen om Lina och Feroza i boken Fyra fötter, två sandaler av författarna Karen Lynn Williams och Khadra Mohammed, illustrerad av konstnären Doug Chayaka.
Det är en vacker bok och en finstämd berättelse som lyckas förmedla både den tuffa verkligheten och det finaste hos människan även när livet är svårt.
Med stora bilder, ganska få detaljer och klara färger får man dela flickornas vardagsliv. Det är inte förskönande men inte heller hemskt. Även bokens språk är enkelt och direkt. Med ganska få ord lyckas man förmedla mycket.
Livet i lägret är ett liv i ständig väntan på besked – när är det vår familjs tur att få komma till en ny plats och skapa ett nytt hem? – men under väntan finns det ändå tid för vänskap.
I den tid vi nu lever kan det vara en bra bok att samtala utifrån – det är så många som lever eller har levt en tid under liknande omständigheter. Fyra fötter, två sandaler  handlar inte om det ofattbara – kriget, flykten, grymheterna, utan om vardagslivet efter. Att hantera sorg och förlust men också att livet fortsätter och att människan trots allt har förmåga till generositet mitt i all förlust.
En liten bok om hopp,  i all enkelhet.

För den som vill jobba med boken i klassen och ytterligare fördjupa förståelsen av vad ett flyktingläger kan vara, finns på Plan Internationals hemsida både mer skolmaterial och en film där man med datorns hjälp kan gå runt i ett verkligt flyktingläger. Det är inte hemskt , mycket renare och ljusare än man kanske föreställer sig – i alla fall just under filmen.
https://plansverige.org/barnen-pa-flykt