Jag saknar dig, jag saknar dig!

Författare: ,

Tvillingsystrarna Tina och Cilla springer över vägen för att hinna med skolbussen. ”Ett par steg på andra sidan, sedan smäller det till bakom henne – beskriv det ljudet, den som kan och vill! – däck skriker mot asfalten och ett fladder som från en skrämd flock fåglar bryter ut. Tina vänder sig om, vänder sig genast om, vänder sig om i det ögonblick hon hör smällen, skriket, fladdret, men herregud, hur har Cilla kunnat hinna hamna ända där borta? Hon kan inte ligga där! Var är benen? Snöar det?” (s.72).
Boken Jag saknar dig, jag saknar dig! är baserad på en verklig händelse där Kinna Gieth förlorade sin tvillingsyster Jenny i en trafikolycka. Tillsammans med Peter Pohl har Kinna Gieth skrivit boken som blivit en riktig ungdomsklassiker sedan den kom ut. I bokens centrum står Tina, tvillingsystern som blev kvar och som ska försöka stå upprätt och hålla balansen utan Cilla. Cilla som var den av de två som tog plats, syntes och hördes, som alltid var kär och som alltid hade funnits där. Hur går man vidare när ens ena halva har försvunnit? När den bottenlösa sorgen slagit klorna i en och man inte vet hur man någonsin ska bli vanlig och glad igen? Går det över huvud taget?
Eftersom det är för plågsamt för Tina att använda orden ”jag” och ”mig”, är berättelsen skriven i tredje-person och runt omkring Tina finns en mängd personer som på ett trovärdigt sätt försöker hjälpa henne i sorgen. Och sakta, sakta gör sorgen mindre ont. Sakta, sakta återvänder hoppet och kärleken. För att det måste.
En väldigt stark läsupplevelse som kan ge upphov till många diskussioner kring sorg och skuld. Men också om hur man gör för att leva vidare efter att ha förlorat någon man älskar. Och hur kan man stötta någon som har sorg?

Skärvor av ett liv
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

Hédi Fried föddes 1924 och växte upp i den lilla staden Sighet i Transsylvanien. Till att börja med levde hon ett helt vanligt liv; Hon gick i skolan, drömde om att bli läkare och om att ge sig ut i världen. Eftersom de var judar tillhörde hennes familj och släktingar en utsatt grupp. Men i slutet av 30-talet blev trakasserierna allt värre; en dag blev Hédi spottad i ansiktet av pojken som hon var kär i och hon försökte förtvivlat förstå varför, vad hade hon och hennes familj gjort för ont?
Den 1 september 1939 bröt kriget ut i Europa. ”Vi ristar in dagens datum i grinden och så lovar vi att vad som än händer så kommer vi att träffas här när kriget är slut, för att rista in det datumet också”, lovar Hédi och hennes syssling Anna varandra. Men när kriget var slut fanns ingen av dem kvar i Sighet och inte heller fanns det någon grind kvar att rista i.
Hédi och hennes familj fördes först till ett getto och transporterades sedan till Auschwitz där hennes föräldrar mördades. Hédi och hennes syster Livia fördes vidare till olika arbetsläger och hamnade slutligen i Bergen-Belsen, där de vid krigets slut befriades och fick åka med de vita bussarna till ”paradiset” Sverige.
Detta är en skildring av en av de mörkaste händelserna i modern tid och borde vara obligatorisk läsning för alla. Hédi Fried beskriver det fasansfulla med en ung människas ögon, och trots det obeskrivliga de går igenom så finns där en kärlek och värme som Hédi och hennes syster delar med några andra som delar samma öde. Det enda de har är ju varandra och för att överleva så måste de hålla ihop.

Kasta syra
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

Ansiktet är en av människokroppens viktigaste delar. Där finns näsan som tar in lukterna, munnen som både tar in födan och som ger oss möjlighet att tala och forma ord, ögonen som ser och alla små muskler som på olika sätt gör det möjligt för oss att uttrycka känslor med vårt
minspel. Det är också det första man ser hos en människa. ett vackert ansikte är oftast en tillgång – inte minst för kvinnor. Men skönhet är inte ofarligt. Skönhet kan väcka begär. Och avvisat begär kan väcka vrede och våld.
Ett otäckt sätt att straffa och förstöra för flickor och kvinnor som avvisat en man, är att förstöra deras ansikte med syra. Detta händer tyvärr alltför ofta, bland annat i Bangladesh.
Det är där händelserna i författaren Monica Zaks bok Kasta syra utspelar sig.
Mariza är tonårsflickan med det söta ansiktet och det smittande skrattet som, till föräldrarnas glädje och stolthet, är duktig i skolan och har en ljus framtid med studier och yrkesliv framför sig. Tills hon – och hennes far – avvisar grannpojkens oönskade uppvaktning och frieri och han straffar henne med att kasta syra i hennes ansikte.
Pojkens familj är rikare och inflytelserikare – han straffas inte. Men Marizas liv är förstört även om hon överlever. Tills hon en dag träffar en annan ung kvinna som överlevt och hittat en väg tillbaka..
Boken är kort – 75 sidor – och berättelsen berättad i korta ögonblicksbilder, inre dialoger, minnesbilder och ett avslut som andas styrka och hopp trots allt. Det är inget litterärt mästerverk – men det är en viktig berättelse.
Förlagorna till Mariza och de övriga flickorna/kvinnorna som dyker upp i berättelsen finns på riktigt. Och den orättvisa och brist på straff för förövarna som boken berättar om är tyvärr också verklighet, i ett samhälle där pengar och kön är avgörande för om man får rätten på sin sida .
Men verkliga är också ASF – Acid Survivors Foundation – som är den organisation som blir Marizas och många andras räddning. Det är det som gör att man står ut – att det trots allt också finns godhet och engagemang i en galen och våldsam värld. Det behöver vi minnas och prata med varandra om!

Owen & Mzee – Den sanna historien om en fantastisk vänskap

Författare: , ,

Ibland kan den man minst anar bli ens viktigaste vän och i denna bilderbok möter vi en minst sagt oväntad och ovanlig vänskap; den mellan flodhästungen Owen och jättesköldpaddan Mzee. Owen och Mzee är en fotobilderbok som berättar den sanna historien om den lilla flodhästungen Owen som förlorar hela sin familj i en översvämning, men räddas och finner ny vänskap och glädje hos den urgamla landsköldpaddan Mzee i naturparken Haller Park i Kenya. Ingen har riktigt kunnat förklara hur det kommer sig att de sökte sig till varandra. Kanske tyckte Owen att Mzees färg och form påminde om hans mamma? Kanske trodde Mzee att Owen också var en av hans sort? Eller så var det helt enkelt så att de gillade varandra, oavsett ras eller färg eller form? Deras historia spred sig snabbt världen över och det har gjorts TV-program och dokumentärfilm om dem. Och naturligtvis har de fått många besök av folk från när och fjärran. Man kan undra hur mycket de själva brydde sig om allt ståhej, när det egentligen bara handlade om två ensamma varelser som fann varandra! Kanske kan vi människor också lära oss av denna historia att man kan leka och leva tillsammans med människor med olika bakgrund och utseende. För egentligen vill ju alla bara ha en vän!

Owen & Mzee – Den fantastiska historien om en fantastisk vänskap är skriven av författartrion Isabella Hatkoff, Craig Hatkoff och Dr Paula Kahumbu och boken är illustrerad med fotografier är Peter Greste. Boken har ganska mycket text och kan vara svår för nybörjarläsare, men med fotografierna som bildstöd så är det en berättelse som går att använda även för de allra yngsta eleverna. Berättelsen är ett bra redskap för att diskutera vänskap. På Youtube finns flera filmer om Owen & Mzee, bland annat; https://www.youtube.com/watch?v=QJngdGrIfeA (del 1) och https://www.youtube.com/watch?v=G1KXkDG05hU (del 2).

På flykt
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

Srulik är inte ens åtta år när han får vet om hålet – vägen ut från ghettot i Warszawa där han lever med sin familj. På andra sidan hålet finns mat och frihet. Mat vet han vad det är – men frihet? Han tar chansen att prova några gånger med sin storebror.
Föräldrarna får veta om hålet och hela familjen bestämmer sig för att fly ghettot genom hålet och försöka ta sig till sin gamla by – den där de bodde för snart två år sedan som vanliga bybor innan kriget och nazisterna kom.
De kommer igenom, men strax därpå fångas mamma och Srulik in och skickas tillbaka. Pappa kommer inte tillbaka. Livet i ghettot fortsätter tills Srulik, åtta år nu, tappar bort mamma då de letar mat. Med henne försvinner även  minnena av familjen – det blir ett tomt hål i honom.
Han hittar inte längre hem, men ansluter sig till en grupp föräldralösa pojkar,tills de får veta att man håller på att tömma ghettot och skicka iväg alla med tåg – antagligen ”till himmelen”. Då flyr de och Srulik lyckas som genom ett under komma igenom och bort – får oväntad hjälp och hittar en ny grupp pojkar som lever i skogen utanför ghettomuren.
Nu börjar ett liv som är som en katt-och-råttalek, ständigt på flykt från nazister eller angivare. Han skapar sig, åtta år gammal, en ny ”identitet” som föräldralöse polske pojken Jurek och söker tillfälliga jobb på bondgårdar under färden. Ibland går det bra ibland får han fly – men ständigt klarar han sig på något sätt.
På flykt blir  som en äventyrsbok trots den hemska inramningen och författaren Uri Orlev berättar konsekvent ur Sruliks perspektiv. Det är hemskt men uthärdligt, spännande och ibland till och med roligt. Vändningen kommer med de ryska förbanden. Av en tillfällighet kan Srulik hjälpa dem genom att varna för en minerad bro och de tar i sin tur hand om honom. Han överlever till krigsslutet, hamnar på ett judiskt barnhem, får till sist tillbaka sina minnen och får veta hur det gått för resten av familjen. Han går i skolan och skapar sig ett liv.och hamnar till sist ,som vuxen i Jerusalem som matematiklärare . Det är där han berättar sin historia för författaren Uri Orlev. (Boken bygger alltså på ett verkligt levnadsöde.)

På flykt är en berörande bok – och Uri Orlev om någon är väl rätt man att berätta! Själv växte han upp i samma ghetto, blev förd till koncentrationsläger men överlevde och kom som 14-åring till Palestina/Israel där han sedan blev författare. Han har egna erfarenheter av att godhet och ondska inte definieras av nationalitet.Genom allt som händer  i boken hålls tonen varm men saklig, Srulik träffar många goda människor och många onda av olika nationalitet. Det är handlingarna som avgör vilken sort man är. En viktig insikt, i en tid där den svartvita, förenklade världsbilden växer sig starkare.

Jätten Turramulli

Författare: ,

Den australiska urbefolkningen , aboriginerna, har inget eget skriftspråk men berättade och mindes under århundraden genom fantastiska grottmålningar, som både visar vardagsliv och myt.
Den mytologiska forntiden, kallad drömtiden, befolkades av de stora förfäderna, som efter behag kunde anta djur eller människoskepnad. Många platser där de utförde sina bedrifter är heliga platser ännu idag.
Det är just under drömtiden som sagan om Jätten Turramulli utspelar sig.
En vanlig människofamilj är på vandring då de stöter ihop med det fruktade monstret Turramulli, som äter barn. Människornas vapen biter inte på honom, så de flyr och barnen kommer ifrån sina föräldrar. Inte förrän de goda  andarna kommer till hjälp kan jätten besegras och barn och föräldrar återförenas.
Jätten Turramulli är en poetisk saga,  återberättad och illustrerad av  Percy Trezise och konstnären Dick Roughsey. som reste runt i Australien under 50-talet och samlade in många sagor och myter bland de aboriginska familjerna.
Bilderna i denna bok har samma formspråk som de gamla grottmålningarna och tillsammans ger bild och text en unik inblick i den mytologi som är en viktig del av den aboriginska kulturen.
Ett innehållsrikt förord av Lise Rishöj Pedersen på Nationalmuseum i Köpenhamn ger ännu mer kunskap om aboriginernas myter och historia och boken kan med fördel användas även för äldre elever, t.ex. då man läser om Australien.