Vren De gömda rummen

Författare:

Hon snavade nästan över vrenen, vars grå och svartstrimmiga päls smälte samman med skuggorna från träden ovanför. Hon tog ett snabbt ett par steg bakåt och stannade på behörigt avstånd. Han låg på sidan, med öppen mun och läpparna uppdragna över rakbladsvassa tänder. De kloförseddda händerna var låsta vid bältet och pälsen kring halsbandet var en enda kaka av levrat blod. Andningen kom raspande och han visade inget tecken på att märka hennes närvaro. Obeslutsamt blev hon stående. Hon hade aldrig sett en vren på riktigt.”

Livet på jorden har förändrats. Tretton solsystem hade koloniserats, men efter ett bittert och blodigt krig är jorden isolerad  och all den avancerade teknologin har gått förlorad. Den enda utomjordiska art som finns kvar på jorden är vrenerna. Förslavade och utnyttjade av människorna  och allmänt betraktade som livsfarliga.
Flickan Anya , 15 år, dras in ett farligt och skrämmande äventyr efter att hon har träffat och räddat Kirvan, mördarvrenen.  Det mötet ställer henne inför en mängd frågor om samhället hon lever i. Är verkligen alla vrener onda och farliga som andra människor säger? Och kan det vara sant att både kungariket och jorden är hotade av en sammansvärjning?

Lotta Olivecronas sci-fi/fantasyroman  Vren  De glömda rummenn har några år på nacken, men de frågor berättelsen ställer oss är tidlösa. Om hur vi ser på och behandlar andra levande varelser. Om makten och lögnen och sanningen.

Maus

Författare:

Serieromanen Maus bygger på en sann historia och är självbiografisk. Den handlar om en ung amerikansk judisk man, serieskaparen Art Spiegelman själv, som ber sin pappa berätta om sina upplevelser från andra världskriget och koncentrationslägret i Auschwitz. Samtidigt med pappans berättelse, fylld av fasansfulla minnen, växer berättelsen om Arts familjehistoria och en komplicerad far och son-relation fram.
Maus har fabelform där judarna är möss och nazisterna katter. Det kan vara intressant att fundera över vad fabelformen får för betydelse för läsningen och tolkningen av berättelsen.
Art Spiegelmans Maus är ansedd som ett av de största mästerverken bland serieromaner och som sådan en riktig klassiker. Den har fått ett flertal internationella priser, bland annat Pulitzer-priset 1992. Först gavs Maus ut i två delar men senare slogs den ihop till en samlingsvolym. Läs mer om Maus och andra klassiker här. Vi tycker att den passar att läsas från år 9 och på gymnasiet. Maus finns numera i Cirkulationsbiblioteket både på spanska och på ryska – i första hand för gymnasiet men också för elever på grundskolan med dessa språk som modersmål.

Vi kommer snart hem igen

Författare:

I den här serieboken får vi följa sex barn som alla har överlevt Förintelsen. Tobias, Livia, Selma, Susanna, Emerich och Elisabeth hamnade alla i Sverige efter andra världskriget och deras vittnesmål om vad som hände dem och deras familjer återberättas här på ett sakligt och enkelt sätt av författaren Jessica Bab Bonde. Den sakliga tonen i berättelsen gör att man kan läsa den här boken från år fem och upp till gymnasiet, samtidigt blir inte läsningen om dessa barns livsöden mindre gripande. Serietecknaren Peter Bergtings effektfulla och snygga bildberättande gör att till och med motvilliga läsare kan lockas in i läsningen. Det här är en viktig bok om en period av vår historia som man inte kan hoppa över. Man kan med fördel börja läsa och prata med barn om Förintelsen redan i mellanstadiet. Förlaget har tagit fram en lärarhandledning för att arbeta med den här boken i skolan och den kan laddas ner här.

De försvunna
Inläst som Daisy text och ljud

Författare:

Judit är på väg till ett läger tillsammans med åtta andra barn och de befinner sig långt från civilisationen när chauffören blir akut sjuk och bussen kraschar. Deras lägerledare drar iväg för att hitta hjälp och barnen stannar kvar, för det kan väl inte ta så lång tid att bli hittade? Men dagarna går och det blir alltmer uppenbart för dem att de faktiskt är försvunna. Judit måste tillsammans med de andra försöka klara sig i väntan på hjälp. Men hur länge klarar man sig utan mat och vatten? Och vem kan man egentligen lita på när alla är desperata av hunger? Och vem ska fatta beslut om liv och död? Samtidigt plågas Judit av minnena och skuldkänslorna efter sin mammas död några år tidigare och dessa hjärnspöken blir allt mer påträngande och verkliga. Till slut måste hela gruppen bestämma sig för att tillsammans offra allt av den lilla trygghet de har för att göra ett sista försök att bli hittade. Författaren Cecilia Lidbeck håller verkligen läsaren på helspänn hela boken igenom och man får en känsla av att vad som helst kan hända eftersom barnen är helt ensamma. Barnen får vara med om flera riktigt otäcka och skrämmande saker under sin tid i skogen, och boken för tankarna till klassikern Flugornas herre av William Golding. Boken är bra som underlag vid diskussioner om vänskap, rädslor och gruppdynamik. Ett annat tema att prata om är hur man själv skulle känna och vilken roll man skulle ta om man sjäv hamnade i samma situation?

Skärvor av ett liv
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

Hédi Fried föddes 1924 och växte upp i den lilla staden Sighet i Transsylvanien. Till att börja med levde hon ett helt vanligt liv; Hon gick i skolan, drömde om att bli läkare och om att ge sig ut i världen. Eftersom de var judar tillhörde hennes familj och släktingar en utsatt grupp. Men i slutet av 30-talet blev trakasserierna allt värre; en dag blev Hédi spottad i ansiktet av pojken som hon var kär i och hon försökte förtvivlat förstå varför, vad hade hon och hennes familj gjort för ont?
Den 1 september 1939 bröt kriget ut i Europa. ”Vi ristar in dagens datum i grinden och så lovar vi att vad som än händer så kommer vi att träffas här när kriget är slut, för att rista in det datumet också”, lovar Hédi och hennes syssling Anna varandra. Men när kriget var slut fanns ingen av dem kvar i Sighet och inte heller fanns det någon grind kvar att rista i.
Hédi och hennes familj fördes först till ett getto och transporterades sedan till Auschwitz där hennes föräldrar mördades. Hédi och hennes syster Livia fördes vidare till olika arbetsläger och hamnade slutligen i Bergen-Belsen, där de vid krigets slut befriades och fick åka med de vita bussarna till ”paradiset” Sverige.
Detta är en skildring av en av de mörkaste händelserna i modern tid och borde vara obligatorisk läsning för alla. Hédi Fried beskriver det fasansfulla med en ung människas ögon, och trots det obeskrivliga de går igenom så finns där en kärlek och värme som Hédi och hennes syster delar med några andra som delar samma öde. Det enda de har är ju varandra och för att överleva så måste de hålla ihop.

Kasta syra
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

Ansiktet är en av människokroppens viktigaste delar. Där finns näsan som tar in lukterna, munnen som både tar in födan och som ger oss möjlighet att tala och forma ord, ögonen som ser och alla små muskler som på olika sätt gör det möjligt för oss att uttrycka känslor med vårt
minspel. Det är också det första man ser hos en människa. ett vackert ansikte är oftast en tillgång – inte minst för kvinnor. Men skönhet är inte ofarligt. Skönhet kan väcka begär. Och avvisat begär kan väcka vrede och våld.
Ett otäckt sätt att straffa och förstöra för flickor och kvinnor som avvisat en man, är att förstöra deras ansikte med syra. Detta händer tyvärr alltför ofta, bland annat i Bangladesh.
Det är där händelserna i författaren Monica Zaks bok Kasta syra utspelar sig.
Mariza är tonårsflickan med det söta ansiktet och det smittande skrattet som, till föräldrarnas glädje och stolthet, är duktig i skolan och har en ljus framtid med studier och yrkesliv framför sig. Tills hon – och hennes far – avvisar grannpojkens oönskade uppvaktning och frieri och han straffar henne med att kasta syra i hennes ansikte.
Pojkens familj är rikare och inflytelserikare – han straffas inte. Men Marizas liv är förstört även om hon överlever. Tills hon en dag träffar en annan ung kvinna som överlevt och hittat en väg tillbaka..
Boken är kort – 75 sidor – och berättelsen berättad i korta ögonblicksbilder, inre dialoger, minnesbilder och ett avslut som andas styrka och hopp trots allt. Det är inget litterärt mästerverk – men det är en viktig berättelse.
Förlagorna till Mariza och de övriga flickorna/kvinnorna som dyker upp i berättelsen finns på riktigt. Och den orättvisa och brist på straff för förövarna som boken berättar om är tyvärr också verklighet, i ett samhälle där pengar och kön är avgörande för om man får rätten på sin sida .
Men verkliga är också ASF – Acid Survivors Foundation – som är den organisation som blir Marizas och många andras räddning. Det är det som gör att man står ut – att det trots allt också finns godhet och engagemang i en galen och våldsam värld. Det behöver vi minnas och prata med varandra om!