Profetian om Beatrice

Författare:

En morgon när broder Edik går ut med frukost till klostrets vanligtvis så ilskna get Answelica så ser han till sin fasa att det ligger ett barn hopkurat bredvid geten! Av egen erfarenhet vet munken hur argsint geten är och han ser framför sig att det kommer att bli katastrof. Men geten verkar tvärtom vilja skydda barnet och Edik bär med sig den dödssjuka flickan in i klostret där geten sedan aldrig viker från hennes sida. Det enda flickan minns är att hennes namn är Beatrice och att hon bär på en stor sorg. Det visar sig att Beatrice kan läsa och skriva, vilket endast är tillåtet för ett fåtal utvalda personer – och de är alla män. Edik klipper Beatrice hår och förklarar för henne att hon måste hålla det hemligt att hon kan läsa och skriva, annars kommer hon att råka illa ut.

I en annan del av det krigshärjade landet sitter Kungen och läser ännu en gång vad som står skrivet i Sorgekrönikan: ”En dag ska det komma en flicka och avsätta kungen och vålla stora förändringar”. Eftersom det handlar om en flicka så har alla länge bortsett från denna profetia, då man ansett den vara alltför osannolik, men nu har kungen förstått att det som står i Sorgekrönikan är sant och flickan måste hittas till varje pris – Hela kungadömets öde står ju på spel! När kungens män närmar sig klostret måste Beatrice ge sig av, men hon är inte ensam, för vid hennes sida finns både Answelica och den hemlösa pojken Jack som tidigare dykt upp vid klostret. Och under färden genom den Mörka skogen möter de också den tidigare kungen som tröttnade på att vara kung och helt sonika gav sig ut på en promenad som nu pågått i många år, och dessutom kommer broder Edik ikapp dem. Beatrices följeslagare har fullt sjå med att försöka övertala henne att låta bli, men hon har bestämt sig! Hon ska gå till Kungen, hitta sin mor och ställa allt till rätta. Och ingenting kan stoppa henne!

Detta är en sagoberättelse om den klassiska kampen mellan ont och gott, mellan kunskap och okunskap och mellan mod och rädsla. Det är en rolig och charmig berättelse om att försöka hitta hem, men också om att hitta vänner på de mest oväntade ställen. En riktig favoritkaraktär är geten Answelica, som har tänder som återspeglar hennes själ – ”stora, vassa och obevekliga” och som är så argsint att ingen vill gå i närheten av henne. Munkarna skulle ha slaktat geten för länge sedan om det inte vore så att de fruktade den gruvliga hämnden från getens spöke mer än den levande geten. Och tur var väl det, vem vet annars hur det hade gått?!

Vi tänker att den passar för årskurs 4 och 5, men redan i årskurs 3 för de som kommit långt i sin läsning.

 

 

 

Aldrig backa

Författare:

I klass 5a är det killarna som styr och ställer, som stör på lektionerna, som dissar den som gör fel på gympan, som har makten att sänka alla i största allmänhet men tjejerna i synnerhet. ”På tisdagar får killarna vara på fotbollsplanen efter lunch. Dom tycker att det är orättvist, men Matilda och dom andra på fritids säger att så är det bara. Killarna har alla andra dagar, och då menar jag ALLA andra dagar. Och dom vill helst spela själva.”  Den som säger det är Lydia, en av de sju tjejer som går i klassen. De är alla mer än trötta på killarnas attityd, men det är som om har vant sig och ingen orkar riktigt säga ifrån.
I klassen går också Ivan. Han är den som bara hänger på, lite på avstånd men ändå med i stöket. Han vill säga ifrån men det är så svårt – för hur ska man göra det utan att själv bli måltavla för de andras hårda ord? Lydia och Ivan är inte ihop men det finns något speciellt mellan dem. Det vill de dock inte riktigt erkänna inför sig själva eller inför varandra – risken är ju stor att man bara bli ledsen och sårad.
Efter en händelse i omklädningsrummet så har tjejerna fått nog – de bestämmer sig för att de ska stå på sig, stå upp för varandra och aldrig någonsin backa. Den som kommer med förslaget är Vega, nyinflyttad från Göteborg och Lydias bästa kompis. Det krävs mycket mod, från alla inblandade, samtidigt som det finns känslor för varandra som inte bara är ilska. Tjejerna möter mycket motstånd, både från killarna som undrar vad de håller på med och från lärare som inte fattar något utan bara tycker att de ska skärpa sig. Men de gör vad de har lovat varandra – De backar aldrig!
Och det blir långsamt lite bättre, lärarna börjar lyssna, killarna börjar fatta. Förändringen sker inte över en natt, vilket gör det till en trovärdig berättelse, för det tar tid att ändra sedan länge cementerade strukturer!

Boken är tydligt inspirerad av ungdomsboken Tusen gånger starkare (det finns till och med en referens till den), men Aldrig backa vänder sig till mellanåldern. Den är lätt att läsa med korta kapitel och luftiga sidor och vi tror att den kommer att ge upphov till mycket att prata om. Vi tycker att den passar från årskurs 4.

Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen

 

Djuret

Författare:

Love sitter på tunnelbanan och tycker att livet är rätt trist. Hans föräldrar är nyseparerade (dum idé enligt Love), det är kallt, (vilket Love i och för sig tycker är bra för då kan han dra upp halsduken och slippa ”visa sitt freaky fejs mer än nödvändigt”) och i högtalaren sprakar meddelanden om stopp och förseningar.
Plötsligt hör Love ett konstigt ljud. Det liksom skrapar och krafsar. Ljudet kommer från en låda som står under ett av sätena. Loves första tanke är att det är en bomb, men ser sedan att det är något som rör sig i låda. När Love kikar in i lådan så ser han ett djur som liksom är både fult och gulligt på samma gång; ”Inte skrämselfult utan mer som att man vill rädda det”. Och utan att han riktigt vet vad han gör så gör han just det; Räddar djuret och tar med sig det hem.
Väl hemma börjar tankarna snurra. Vad är det egentligen för ett djur? Tänk om det är farlig? Och vad äter det? Och hur ska han göra för att djuret inte ska bli upptäckt? Hans mamma som är så allergisk – Hon kommer att börja känna av det! Djuret måste gömmas! Men var?
Det blir både svårare och farligare, men också roligare och galnare än Love någonsin hade kunna föreställa sig. Och som tur är så börjar Frank i Loves klass, och Love som tidigare varit väldigt ensam och utsatt har nu plötsligt fått en vän. Men kan man verkligen lita på ett kickbikeproffs från USA med vit dunjacka och dödskallering på fingret?
En feelgood-berättelse om vänskap, ett mystiskt djur och ett gäng onda vetenskapsmän – Låter det galet? Det är det! Men också charmigt och roligt och lite sorgligt. Både att gömma ett djur och att vara en vän kan vara väldigt svårt – men helt klart värt alla besvär i världen. Förutom själva ramberättelsen om Franks bestyr med att rädda Djuret så innehåller berättelsen mycket att prata om och vi tror att denna berättelse passar för årskurs 4 och 5.

Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen

Sadako och de tusen papperstranorna / Sadako and the thousand paper cranes

Författare:

Den japanska flickan Sadako var två år då atombomben föll över hennes hemstad Hiroshima i slutet av andra världskriget. Hon klarade sig till synes utan skador, men då hon var 11 år drabbades hon plötsligt av yrselanfall och läkarna konstaterade att Sadako hade drabbats av ”atombombssjukan”, leukemi, som en följd av strålningen hon utsattes för när atombomben föll.
Då Sadako lagts in på sjukhus kom hennes bästa vän Chizuku till henne med en trana vikt av guldpapper. Chizuku berättade legenden om den heliga tranan; Att den som blivit sjuk ska vika tusen tranor för då ska gudarna göra en frisk igen. Chizukus trana i guld blev den första av Sadakos tusen tranor, för Sadako började själv att vika tranor med hopp om att det skulle göra henne frisk igen.
Sadako hann vika  644 tranor, som alla svävade i taket till hennes rum på sjukhuset, innan hon somnade in för alltid, 12 år gammal.

Hennes klasskamrater, som var djupt chockade av hennes död, vek då 356 tranor till hennes begravning så att tusen tranor kunde följa med Sadako i graven. Ett år senare hade hennes klasskamrater och barn över hela Japan och i nio andra länder samlat ihop pengar till ett minnes-och fredsmonument – en staty av Sadako med en gyllene trana i handen som står i Fredsparken i Hiroshima. ”Detta är vårt rop. Detta är vår bön: Fred i världen”  är inskriptionen på monumentet.

Författaren Eleanor Coerr bodde några år i Japan och hörde då berättelsen om Sadako. Hon beslöt sig för att berätta hennes historia  och skrev boken Sadako och de tusen papperstranorna, en berättelse som nu förvandlats till en modern klassiker som lästs av generationer av barn och unga i många länder. Det är en tidlös berättelse om mod, kärlek och hur viktigt det är att hitta något att knyta sitt hopp till när livet är svårt. Boken, som vi har både på svenska och engelska, är inte svår och berättelsen griper tag även om den är kort med sina nio korta kapitel på knappt 60 sidor text och illustrationer. Det finns mycket att prata om under och efter läsningen om Sadako, inte minst de vuxnas oförmåga att erkänna verkligheten fast barnen förstår hur det ligger till men också om att krig och konflikter lämnar spår även många år efter att de är slut.

Jefferson

Författare:

När igelkotten Jefferson stiger in hos sin frisör gör han en fasansfull upptäckt: På golvet ligger frisören Edgar med en kniv i hjärtat! Det dröjer inte länge innan Jefferson blir anklagad för mordet och han måste fly från staden. Tillsammans med sin bästa vän grisen Gilbert måste Jefferson hitta den riktiga mördaren för att kunna rentvå sig själv. Det ser dystert ut ett tag, men med hjälp från oväntat håll blir slutet lyckligt!

Jefferson, Gilbert och de andra karaktärerna får uppleva ond bråd död på nära håll, de träffar på riktiga gangsters och de går på puben och blir lite ”glada i hatten” – ingredienser som man vanligtvis inte stöter på i en mellanåldersbok. Samtidigt är vänskapen mellan Jefferson och Gilbert varmt skildrad, de ställer verkligen upp för varandra i alla lägen. Intressant är också hur författaren har delat upp de förmänskligade djuren och människorna genom att de inte bor i samma städer och ser på varandra med förvåning och misstänksamhet, men att de ändå kan kommunicera med varandra. Emellertid har människorna delat upp djuren i olika ”klasser” där de djur som liksom Jefferson och Gilbert kan tala är högst upp i hierarkin, medan de djur som har lägre status (och som människorna planerar att äta upp!) behandlas med stor grymhet och med allt annat än respekt.

2021 års ALMA-pristagare Jean-Claude Mourlevat har skrivit en bok som innehåller det mesta: mycket spänning, äventyr och vänskap, lite kärlek, en dos samhällskritik och en stor portion humor – en riktig läsupplevelse med andra ord! Passar bäst för årskurs 5 och 6.

Papegojans hemlighet

Författare:

I Papegojans hemlighet möter vi Mika och Katta som bor i Visby och går i årskurs fyra. Den spännande och annorlunda Tor har ännu en gång flyttat vidare med sin rastlösa mamma och deras husvagn. Tor har dock lämnat kvar sin papegoja Åsa, som nu bor i klassrummet. Lokaltidningen kommer därför till klassen och gör ett reportage, och Mika och Katta hamnar på tidningens framsida tillsammans med Åsa. Även Tor blir omnämnd i artikeln, vilket Mika känner på sig att den hemlighetsfulla Tor inte skulle tycka om. Katta börjar hänga med den ett år äldre och tuffare Skuggan och vill inte leka längre, hennes enda prioritet är att demonstrera för klimatet utanför kommunhuset. Mika känner sig barnslig och alltmer utanför, men så får Mika syn på Tor som skymtar förbi ute på skolgården. I samma veva dyker det upp en mystisk man som känns bekant och som verkar vilja kidnappa klasspapegojan Åsa. Papegojan som dessutom har börjat prata så konstigt. Mika förstår att det är något farligt på gång. Nu gäller det att hitta Tor och rädda Åsa.

Papegojans hemlighet av Mark Wallenius är en fristående fortsättning på Blixtar och hemligheter. Det här är en spännande och välskriven bok, som innehåller magi, familjerelationer och vänskap med komplikationer. Det är luftig text och korta kapitel. Vi tycker att den passar för årskurs 3 och 4.

Lärarhandledningen till boken hittar du här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen