Den gyllene nyckeln eller Buratinos äventyr

Författare:

Det är den gamle Carlo som täljer fram Buratino ur ett talande vedträ, men tänk om han hade vetat vilket busfrö han hade skapat! Från första stund blir Buratino indragen i de mest hisnande äventyr. Han träffar de olyckliga dockorna som den elaka teaterchefen Karabas Barabas styr med järnhand. Han blir anfallen av rövare, träffar flickan med det blå håret som försöker uppfostra honom och han hamnar i Dumbommarnas land.
Men vad är det för gyllene nyckel som alla verkar vilja hitta? Buratino måste bli den som hittar nyckeln för att på så sätt befria de olyckliga dockorna ur Karabas Barabas grepp. Och det blir så klart ett galet äventyr – häng med!

Buratino är huvudperson i denna ryska barnbok från 1936, som författaren Aleksej Tolstoj baserat på Carlo Collodis Pinocchio. Buratino är liksom Pinocchio framsnidad ur ett stycke trä, men skillnaden är att då Pinocchio hela tiden önskar att få bli en riktig pojke så är Buratino nöjd med den han är. Buratinos näsa växer inte heller när han ljuger – den är lång och ståtlig hela tiden. Berättelsen är öppen för många tolkningar och anspelar på de ideal som rådde i författarens hemland vid den här tiden. Berättelsen har många vindlande vändningar och är lite utmanande att ta sig igenom, men vi tycker att den passar för läsare på mellanstadiet. Boken har lästs av många generationer och är en levande klassiker som än idag intar en central plats i den ryskspråkiga barnlitteraturen. 2022 kom den ut för första gången på svenska, med fina illustrationer av Kata Treimann.

Tiotusen fotspår och andra dikter

Författare:

Maninbo är det verk som betraktas som författaren Ko Uns huvudverk. Det består av en samling dikter som alla skildrar människor som författaren mött eller konfronterats med på ett eller annat sätt. Historiska personer finns också med. Tiotusen fotspår och andra dikter innehåller flera av dessa människoskildringar i berättande, ofta korta dikter. Hela verket planerades under de två år då Ko Un satt fängslad för sitt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter. Han satt i isoleringscell utan belysning och tänkte ut vad han skulle skriva om han någonsin kom ut. I dikterna möter vi vanliga människor, bönder och fiskare och deras vardag. Omgivningen må vara hård, krig eller ockupation och förtryck råder, men ändå finns både glädje och humor med.

Bokens efterord består av ett samtal mellan Ko Un och översättaren Inja Han från 2004. Där berättar författaren om hur han planerade sina verk under fängelseåren. I Maninbo ville han skildra så många som 4000 koreaners liv. Ordet manin betyder i själva verket just ”många människor”.

Ko Un föddes i sydvästra Korea i en stad som heter Kunsan 1933. Under hans barndom och uppväxttid var Korea ockuperat av Japan. Det var en tid av förtryck och koreanska språket var länge förbjudet – man fick varken tala eller skriva språket och naturligtvis inte publicera något skrivet på koreanska. Ockupationen pågick mellan 1910 och 1945 och efter andra världskriget kom uppdelningen i Nord- och Sydkorea. I det efterföljande Koreakriget fick Ko Un se många vänner och familjemedlemmar dödas. Själv räddade han sig undan och blev buddistmunk. Efter tio år som kringvandrande munk inom zenbuddismen lämnade han munklivet, debuterade som diktare och kom så småningom att engagera sig i kampen för demokratiska rättigheter. 1980 dömdes Ko Un för detta till livstids fängelse.

Tack vare påtryckningar från såväl internationella som inhemska organisationer släpptes Ko Un fri efter drygt två år. Han vägde då inte mer än 40 kilo. I samtalet med översättaren – som återfinns i boken – berättar han att han behövde en tid av återhämtning, sedan gifte han sig och sedan började han skriva på det diktverk han planerat under sin tid i fängelset.

Först under 1990-talet fick Ko Un amnesti och full frihet, möjlighet att resa och publicera sig under eget namn. Hans böcker kunde nu översättas och idag finns Ko Uns diktsamlingar på minst tretton språk. ”Det kommer att bli flera i framtiden”, säger han till översättaren Inja Han.

Lyssna till en uppläsning med Ko Un på Youtube.

Pedro Páramo

Författare:

Den unge mannen Juan Preciado, kommer till den mexikanska byn Comala, för att söka efter sin far, Pedro Páramo, vilket han lovat sin mor vid hennes dödsbädd. Så småningom förstår Juan, och även läsaren, att fadern, en mäktig och ond man, är död liksom även övriga bybor… Juan Preciado börjar själv att undra över var han egentligen befinner sig. Vålnaderna som han träffar i Comala bidrar med en pusselbit var till historien om Pedro Páramo och om varför Comala med sina invånare har gått under.

Pedro Páramo glider handlingen mellan det verkliga och det overkliga och mellan nutid och dåtid. Samtidigt som handlingen är ganska komplicerad, så är Juan Rulfos språk enkelt och vardagligt, inspirerat av äldre tiders historieberättare. Berättelsen om Juans sökande efter sin far och om människornas öde i Comala är på samma gång en berättelse om Mexikos våldsamma historia. Pedro Páramo räknas som ett av Latinamerikas absolut främsta och mest inflytelserika verk. Den har översatts till ett femtiotal språk, belönats med många fina priser och kommer ständigt ut i nya utgåvor.

 

En lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen

Rotlös

Författare:

Detta är en varm och insiktsfull skildring av en flickas uppväxt i en tid och ett land som sedan dess genomgått många omvälvande skeenden. Boken utspelar sig i Rhodesia, det som nu är Zimbabwe. Tambu längtar efter att få gå i skolan, något som oftast är förbehållet pojkar. Hennes bror åker med en släkting till missionsstationens skola och kommer allt mer sällan hem och hjälper till. Tambu noterar hur han förändras. När brodern tragiskt omkommer öppnas möjligheten för Tambu att få ta hans plats. Boken är utgavs 1988 och stora delar av boken speglar författarens egen barndom. Originaltiteln, Nervous Conditions, ska vara hämtad från Sartres förord till Franz Fanons klassiska bok Jordens fördömda. Berättelsen om Tambu handlar om flickorna och kvinnorna, de som alltid måste stå tillbaka för pojkarna och männen, den ständiga obevekliga underordningen. De andra kvinnorna omkring Tambu har alla olika förutsättningar och också olika sätt att hantera sina liv. Vi får möta modern, moderns syster och hennes svägerska och Tambus kusin Nyasha. Tambus klara berättelse om sig själv och alla runt henne, inklusive männen, ger oss en unik inblick i ett annorlunda samhälle och en tid som känns märkligt aktuell.

På bokens baksida kan man läsa: Tsitsi Dangarembga har skrivit en märklig bok. Den tar upp afrikanens och kanske främst den afrikanska kvinnans dilemma. De är fångade mellan två världar – den västerländska, till vilken utbildning tycks vara den enda biljetten, och den traditionella världen där familjen och släkten betyder allt.

En lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen

 

Giovannis rum

Författare:

Giovannis rum betraktades som en ytterst kontroversiell bok när den först publicerades 1956, men den kom snart att hyllas som ett mästerverk. Boken kommer även på en hedrande andraplats på The Publishing Triangles top-100 lista över de bästa HBT böckerna. Till svenska översattes den redan 1957, men gavs nyligen ut på nytt och ingår nu även i serien Alla Tiders klassiker för skolan.

Huvudperson är David. En ung amerikan som tagit sin tillflykt till Paris. Där driver han omkring i väntan på sin flickvän, som rest till Spanien för att tänka över hans frieri (så man kan ju undra varför han väntar på henne egentligen!). David inleder en affär med den vackra, men intensiva, bartendern Giovanni och flyttar snart in i Giovannis lilla rum i Paris utkant. De lever för dagen, och älskar passionerat och hämningslöst. Men för David innebär det även en kamp mot ångest och skuld. Ångest över att han ger sig hän åt något ”fult” när han är med Giovanni, och skuld för att han vet att han kommer att lämna honom. Sin kärlek till trots.

Det är en berättelse om konflikten mellan individens begär och samhällets värderingar. Om vad ångesten och skräcken att bryta mot normen kan göra med människan.

En lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen

Gilles kvinna

Författare:

Originaltiteln, La Femme de Gilles är mångtydig, på franska betyder femme både hustru och kvinna och det är en ledtråd för vad som skall utspela sig på de kommande 120 sidorna. Gilles kvinna heter Elisa och är passionerat förälskad i sin man, fabriksarbetaren Gilles och från början är passionen ömsesidig men en bit in i boken blir Gilles, djupt förälskad i Elisas syster Victorine och Elisa blir nu reducerad till att enbart vara hustru och Victorine blir Gilles kvinna. Elisa som låtit kärleken till Gilles överskugga allt hamnar i ett existentiellt vakuum och är helt fokuserad på att återfå Gilles kärlek, allt annat kommer i andra hand, även barnen.

Mycket snart inser vi läsare att vi är ombord på ett tåg som obevekligt går mot en tragedi. Det är 120 sidor gastkramande läsning.

I efterordet till boken skriver översättaren, Jens Nordenhök att Gilles kvinna påminner om Strindbergs kammarspel Fröken Julie med sina tre roller och där platsen där det mesta händer är köket. Den kan också i sitt upplägg och struktur jämföras med de klassiska grekiska tragedierna. Romanen utspelar sig i 1930 talets Belgien, i gruvstaden Liege. Stadens förorenade luft, fukt och slagghögar ligger som ett filter bakom allt som sker. Gilles kvinna utspelar sig i arbetarmiljö, i tung vardag utgör kuliss till allt som sker.

Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen