Comedy Queen
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

Tolvåriga Sashas mamma är död, men Sasha vägrar att gråta. Istället gör hon upp en lista med saker som hon ska göra för att undvika att bli som sin mamma, som var deprimerad och gjorde folk ledsna. Bland annat tänker hon aldrig försöka ta hand om något levande och hon ska bli en riktig Comedy Queen, någon som får folk att skratta och vara glada. Med hjälp av sin kärleksfulle, men impulsstyrda morbror, tar hon steget mot den stå-uppkarriär som hon tror ska göra så att allt blir bra igen.
Men vid det tillfälle då Sasha borde vara som gladast så kommer sorgen ikapp henne. Hon inser att det inte är farligt att vara ledsen och att man inte kan fly ifrån sin sorg. Som läsare både skrattar och gråter man när man läser Jenny Jägerbergs fina skildring om hur det är att förlora någon -och att hitta sig själv igen. En mellanåldersbok som passar fint att använda som underlag för att prata om svåra saker och jobbiga känslor.

 

Lars är LOL
Inläst som Daisy text och ljud

Författare:

I Lars är LOL träffar vi Amanda som har sett fram emot att få börja sexan; dels får hon ju träffa Adam igen och sen så ska ju alla få varsitt gulligt litet fadderbarn! Men det blir inte alltid som man har tänkt sig. Amanda blir istället utsedd till att ta hand om den nya pojken i klassen, Lars, som har Downs syndrom. Och trots att hon upptäcker att hon faktiskt tycker om att vara med Lars, dras hon med i klasskompisarnas mobbning av honom. Det hela eskalerar och till slut är grupptrycket så stort att Amanda går med på saker som hon absolut inte vill göra. Hon sviker Lars genom att sprida dumma bilder av honom och plötsligt är alla runt omkring ledsna och besvikna på henne. Hur ska hon ska göra allt bra igen? Går det över huvudtaget att göra saker bra igen efter allt dumt hon har gjort? Boken ger upphov till tankar om vad som egentligen är viktigast? Att bli omtyckt av andra eller att tycka om sig själv? Hur tacklar man som barn att få ett så stort ansvar som Amanda får för Lars? Och hur får man mod att stå upp för en kompis som är annorlunda, när man själv är rädd för att bli utsatt? En viktig mellanåldersbok som får läsaren att både skratta och gråta, bli arg och glad om vart annat.

 

Fjodor

Författare:

Fjodor går på lågstadiet och råkar ofta ut för knepiga situationer. Hur slipper man till exempel att läsa högt i skolan? Hur hittar man något ätbart på en vuxenfest där det bjuds på krabbcrêpes, mögelost och selleristavar? Hur hittar man en genväg som man aldrig har gått? Och hur kan en kort tur till affären förvandlas till ett äventyr? Fjodor vet.
Detta seriealbum består av fyra korta kapitel där Fjodor råkar ut för en massa dråpligheter som han alltid tar med ro. En utmärkt bok att använda som en introduktion till serieformen hos de yngre årskurserna.

Fru Meier – koltrasten

Författare:

Fru Meier bekymrar sig för allt; från att en knapp i vinterkappan håller på att lossna, till huruvida hon har tillräckligt med kakor hemma i fall en buss med hungriga passagerare händelsevis skulle råka glida av vägen och välta precis framför hennes hus. Herr Meier oroar sig inte alls utan svarar bara glatt ”Gör det du inte kan låta bli att göra…” medan han kokar en kopp pepparmyntste till sin fru.
Men en dag hittar Fru Meier en liten ynklig varelse i sin trädgård som hon naturligtvis känner sig tvungen att ta hand om. Det visar sig vara en koltrast och Fru Meier får fullt upp med att mata den för att den ska överleva. Inte har hon tid att oroa sig för annat då! Och en dag är koltrasten flygfärdig och då måste ju Fru Meier som den fågelförälder hon blivit, visa den hur man gör när man flyger. Det visar sig att koltrasten lär sig först när Fru Meier själv kastar sig ut från en gren… och flyger! Tillsammans ger de sig ut på flygturer, och DÅ är det Herr Meiers tur att börja oroa sig.
2017 års ALMA-pristagare Wolf Erlbruch har skrivit och illustrerat denna bok som handlar om hur man kan finna mod genom att hjälpa andra.

Gummi-Tarzan

Författare:

Ivan Olsen har det sannerligen inte lätt. Han är liten med muskler stora som fågellortar och skulle aldrig kunna ge någon stryk. Däremot får han själv stryk så gott som varje dag av de stora slynglarna på skolan och ofta får han också vatten i byxorna. Efter att ha klafsat hem med genomblöta byxor och skvimpande stövlar möts han av sin mor som varken säger eller gör särskilt mycket mer än att sucka. Det gör däremot hans far, Herr Olsen, som blir vansinnig på sin son som han tycker är allt annat än den starka och modiga son han vill ha. Herr Olsen ser som sin uppgift att göra Ivan till en riktig Tarzan men då detta inte lyckas så ger han sin son namnet Gummi-Tarzan. En dag i Ivans eländiga liv dyker det upp en alldeles riktig häxa och hon lovar att uppfylla en av Ivans önskningar. Efter en natt fylld av funderingar uttalar han så sin önskan: Att alla hans önskningar ska gå i uppfyllelse. En sådan stor önskan kan häxan bara uppfylla under en dag och Ivan skyndar sig att utnyttja sina krafter. Han spottar långloskor, spelar fotboll och hämnas på så väl sina mobbare som oförstående gympalärare. Men hur blir det nästa dag, när allt är över?
Detta är ännu en av Ole Lund Kirkegaards humoristiska böcker och det går att läsa den som en tokig och rolig text. Denna har emellertid en allvarlig underton. Ivan är ju svårt mobbad i skolan och har det jobbigt hemma med sina oförstående föräldrar, men ändå ger han inte upp! Det finns mycket att diskutera i denna bok om mobbing och utanförskap och om hur man kan använda humor för att berätta om det som är svårt.
Rikt illustrerad och med luftig text gör att den är lätt att läsa, även om några ord som exempelvis ”snugga” kan behöva förklaras.

Gusten Grodslukare

Författare:

Ibland är det väldigt kul att vara liten. Till exempel när man byggt en schysst trädkoja som man kan sitta i när det ösregnar. Eller när man rullat ut kastanjer på golvet så att dansläraren halkar omkring och gapar om maken till ouppfostrade ungar. Att vara liten skulle vara kul jämt om det inte vore för alla bråkiga typer som finns i staden. Som Gusten Grodslukare till exempel – den värsta busen som någonsin funnits och som gör vad som helst för att skrämma traktens ungar. Gusten har små gula ögon och långa smala fingrar och det sägs att han en gång till och med svalde en levande groda. Och nu är han ute efter en av stadens småkillar, Victor, för att göra hemska saker med den lille. Tur att Victor är smart, trots att han är liten. Och rätt var det är så dyker det ju upp en cirkus också, vilket slutar med att en av de inblandade blir kanonkung!
Denna bok är en salig blandning av humor, ironi och galenskap. Men samtidigt kan man använda den till diskussioner på ett djupare plan – för vems fel är det egentligen att Gusten är som han är? Victor och hans kompisar är ju faktist ganska retsamma, men när får man ge igen? Skulle de kunna bli vänner med Gusten? Vad tänker och känner Gusten? Hur blir livet för honom när han lämnat staden? Och vad händer i staden efter att Gusten är borta, blir allt lugnt då? Boken har många (galna!) illustrationer och texten är luftig, vilket gör att den är ganska lättläst. Trots att den är skriven för mer än fyrtio år sedan och det kan dyka upp ord som inte är bekanta för eleverna, så gör illustrationerna tillsammans med den i övrigt lättlästa texten att sammanhanget blir tydligt ändå. Kan även vara kul att läsa högt.