Tiotusen fotspår och andra dikter

Författare:

Maninbo är det verk som betraktas som författaren Ko Uns huvudverk. Det består av en samling dikter som alla skildrar människor som författaren mött eller konfronterats med på ett eller annat sätt. Historiska personer finns också med. Tiotusen fotspår och andra dikter innehåller flera av dessa människoskildringar i berättande, ofta korta dikter. Hela verket planerades under de två år då Ko Un satt fängslad för sitt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter. Han satt i isoleringscell utan belysning och tänkte ut vad han skulle skriva om han någonsin kom ut. I dikterna möter vi vanliga människor, bönder och fiskare och deras vardag. Omgivningen må vara hård, krig eller ockupation och förtryck råder, men ändå finns både glädje och humor med.

Bokens efterord består av ett samtal mellan Ko Un och översättaren Inja Han från 2004. Där berättar författaren om hur han planerade sina verk under fängelseåren. I Maninbo ville han skildra så många som 4000 koreaners liv. Ordet manin betyder i själva verket just ”många människor”.

Ko Un föddes i sydvästra Korea i en stad som heter Kunsan 1933. Under hans barndom och uppväxttid var Korea ockuperat av Japan. Det var en tid av förtryck och koreanska språket var länge förbjudet – man fick varken tala eller skriva språket och naturligtvis inte publicera något skrivet på koreanska. Ockupationen pågick mellan 1910 och 1945 och efter andra världskriget kom uppdelningen i Nord- och Sydkorea. I det efterföljande Koreakriget fick Ko Un se många vänner och familjemedlemmar dödas. Själv räddade han sig undan och blev buddistmunk. Efter tio år som kringvandrande munk inom zenbuddismen lämnade han munklivet, debuterade som diktare och kom så småningom att engagera sig i kampen för demokratiska rättigheter. 1980 dömdes Ko Un för detta till livstids fängelse.

Tack vare påtryckningar från såväl internationella som inhemska organisationer släpptes Ko Un fri efter drygt två år. Han vägde då inte mer än 40 kilo. I samtalet med översättaren – som återfinns i boken – berättar han att han behövde en tid av återhämtning, sedan gifte han sig och sedan började han skriva på det diktverk han planerat under sin tid i fängelset.

Först under 1990-talet fick Ko Un amnesti och full frihet, möjlighet att resa och publicera sig under eget namn. Hans böcker kunde nu översättas och idag finns Ko Uns diktsamlingar på minst tretton språk. ”Det kommer att bli flera i framtiden”, säger han till översättaren Inja Han.

Lyssna till en uppläsning med Ko Un på Youtube.

Mitt hjärta sörjer gården

Författare:

Denna diktsamling innehåller dikter av den legendariska iranska författaren Forough Farrokhzad (فروغ فرخزاد). Urvalet är hämtat från de båda persiska diktsamlingarna En annan födelse från 1963 och Låt oss tro på begynnelsen av den kalla årstiden från 1974. Det är en nätt liten volym och på sitt vis lättillgänglig, och den är en utmärkt introduktion till ett spännande författarskap. Forough Farrokhzad eftersträvade enkelhet i språket och denna enkelhet förenas med ”en oblidkelig uppriktighet och den sensuella musikalitet som redan gjort hennes ungdomsdiktning så attraktiv.”(citat ur förordet av Bo Utas)

Forough Farrokhzads diktning utvecklades mot att bli allt mindre formmässigt bunden. I den klassiska fyrradingen (do-beiti), vanlig i iransk folkdiktning, utgörs stroferna av två dubbelverser med rim enligt ab, cb. Dessa fyrradingar kombineras sedan till sammanhängande serier, en utveckling som tillskrivs poeten Nima Youshij. Forough använder sig av denna form, som sedan Nimas tid blivit allt vanligare, men hon håller sig också helt fri formmässigt, versradernas längd varierar och rimmen förekommer oregelbundet. Enkelhet är vad hon eftersträvade och hon nådde också mycket långt med att bruka enkelheten i sin poesi.

Alla vet
alla vet
att du och jag
genom den kalla dystra springan
såg trädgården
och från den lekfullt oåtkomliga grenen
plockade äpplet
Alla är rädda
alla är rädda
men du och jag
förenade oss med vattnet, spegeln och ljuset
och blev aldrig rädda
(Två strofer ur dikten Erövringen av trädgården, sidan 63 i Mitt hjärta sörjer gården)

Forough Farrokhzad föddes 1935 i Teheran som nummer tre av av sju barn till en överste i shahens armé. För att komma undan faderns stränga uppfostran gifte hon sig vid 16 års ålder med en äldre kusin. Familjen motsatte sig äktenskapet, som också blev olyckligt och kortvarigt. Forough fick en son när hon var 18 och skildes sedan från sin man när hon var 19. I och med skilsmässan förlorade hon vårdnaden om sin son.

Hennes första diktsamling Fången kom 1955, då hon ännu ej fyllt tjugoett år. Den innehöll 44 dikter skrivna av en ung kvinna som helt öppet talar om kärlek och begär utanför äktenskapet. Diktsamlingen åstadkom en smärre skandal. 1956 kom nästa diktsamling, Muren, och året efter Uppror. Den senare kom ut efter en längre resa i Italien och Tyskland och i flera dikter tar Forough upp kampen mot den religiösa moral som genomsyrade samhället.

Forough intresserade sig också för film. En kortfilm om en spetälskekoloni, Huset är svart, väckte internationell uppmärksamhet och fick bästa pris för dokumentärfilm vid filmfestivalen Oberhausen 1964. Det året kom också hennes fjärde diktsamling En annan födelse, innehållande 35 dikter skrivna under en tidsperiod om sex år. Året därpå låg den femte samlingen Låt oss tro på den kalla årstidens gryning färdig för tryck, men publicerades först 1974, postumt. Den 14 februari 1967 omkom Forough i en bilolycka i Teheran, bara 32 år gammal.

Forough anses ha haft en alldeles speciell poetisk begåvning och räknas som den mest inflytelserika kvinnliga diktaren i Iran under 1900-talet. I sin diktning fördömde hon både Shahens diktatur och religionens förtryck. Efter de islamiska prästernas maktövertagande 1979 förbjöds utgivningen av hennes dikter. Få iranska poeter idag är opåverkade av hennes poesi.

En bro av poesi

Författare: ,

Dikter om små ting, och stora, om träd och om raggiga hundar,
om lögner och ilska och glädje och gråt och timmen då natten stundar.
Om gubbar som töar, om korvarnas kretslopp,
om stillhet och syltning, förtvivlan och hopp.
Om tappade ord, sjungande gråberg, om hästar och sommarlovsslut
om längtan bort och längtan hem och om världens lyckligaste minut.

En bro av poesi ges ut av Svenska Akademien ”för att sprida glädjen att läsa litteratur tillsammans” och har skickats ut till alla förskoleklasser i hela landet. Vi har köpt in den till Cirkulationsbiblioteket eftersom vi tycker att det är en bra antologi att arbeta med då den innehåller så många olika sorters dikter; Allt ifrån de kända sommarpsalmerna ”Den blomstertid nu kommer” och ”Nu grönskar det” som fanns med redan i 1695-års psalmböcker, Anna Maria Lenngrens ”Skrivet till bords när olyckan hände” från 1819, till ”Kretsloppet” skriven 2016 av Emma och Lisen Adbåge. Varje dikt har tolkats bildmässigt av en nutida illustratör vilket inbjuder till att göra egna tolkningar i text och bild. Vi tycker att man kan använda den åtminstone till och med årskurs 4.

Min längtan kvar

Författare:

Det börjar med den stora förundran över att man suttit i samma klassrum i så många år utan att verkligen ha sett varandra och plötsligt ”smälter som en snöflinga”. Längtan växer, drömmen om att bli ihop slår in. Men sedan då? När tvivlet kommer. Är det här rätt? Hur känns det egentligen i hjärtat? Plötsligt är det slut och allt är över. Kvar finns längtan och ett litet hopp om att det kanske finns en plats för ”dig och mig” någonstans.

Min längtan kvar är precis som underrubriken säger ”Dikter om kärlek – tappad och hittad”. Det är en lättläst och träffande beskrivning av hur härlig och jobbig och lätt och svår kärleken kan vara.

Doggy Slippers

Författare: ,

En liten uttrycksfull pärla till diktbok är Doggy Slippers av den argentinske poeten Jorge Lujan och konstnären och ALMA-pristagaren Isol.
Boken är resultatet av ett unik samarbete mellan barn, poet och illustratör.  Barn över hela Latinamerika  uppmanades via internet att skicka in berättelser om sina husdjur till Jorge, som utifrån dessa texter och bilder skulle skapa dikter. Något som sedan tillsammans med konstnären och mångåriga samarbetspartnern Isol blev denna bok.
Dikterna är alla korta, orimmade och perspektivet är barnets som tänker/känner inför sitt djur. Isols underbart uttrycksfulla bilder förstärker känslan i varje dikt – en per uppslag.

”My turtle Coco is happy
is green
is slow
except when she falls
down the stairs”

Eftersom språket är så pass enkelt och alla texter korta, kan boken säkert användas redan i de lägre årskurserna då man ska läsa engelska.
För äldre elever kan den fungera både att läsa och som inspiration till att skapa  egna dikter…eller kanske vill klassen använda idén att  samarbeta, där några skapar berättelser och andra gör dikter av dem.

Modersmål

Författare:

Modersmål är en diktsamling av debutanten Mona Monasar som tidigare bland annat deltagit i tävlingen Ortens bästa poet med stor framgång. Boken är fint illustrerad i svartvitt av Tove Jertfelt.

Förlaget beskriver innehållet såhär: Texterna rör sig tematiskt kring psykisk ohälsa, rasism och fördomar, den afrikanska diasporan och vad det innebär att växa upp som svart, muslimsk flicka i 2000-talets Sverige.

Boken är en grönglimrande liten pärla med stark poesi som berör. Passar från åk 8 upp till gymnasiet.

 

Smakprov:

Hon bänder upp min mun
gråter viskar i mitt öra
Förtär din moders mål
Svälj din tunga gör plats för ditt modersmål
Låt det fylla dig
När du tar ditt sista andetag
Spotta ut din tunga och säg orden
jag matat dig med från din födsel
Ge mig tillbaka vad jag sått
Ge mig tillbaka det du fått