Frannie bor i USA, i en stad och ett område som delas mitt itu av en motorväg. På den ena sidan bor de vita och där ligger en skola. På hennes sida bor alla andra och där ligger också en skola – den skola Frannie går i.
Den uppdelningen har alltid funnit och är inget Frannie funderar så mycket över – förrän den nya pojken börjar i deras klass. Han är ljushyad, han har långt ljust hår och han gråter på lektionerna. Dessutom kan han – liksom Frannie – teckenspråket.
Frannies storebror är döv, därför kan hon det. ( I bokens dialoger är samtalen på teckenspråk skrivna med kursiv stil)
Varför ”Jesuspojken” ,som kamraterna kallar den nya pojken, kan teckenspråket vet hon inte. Det är mycket man inte vet om någon som är så annorlunda. Många i klassen förstår inte varför han är där. Han ska ju gå på andra sidan vägen? Men när Frannie så småningom börjar prata med honom så får hon veta att han gick där förut – men de tyckte inte att han hörde hemma där heller.
Naturligtvis blir han utsatt för klassens översittares attacker – men han försvarar sig inte! Bara står där…
Frannies vän och klasskamrat Samantha, vars pappa är pastor, tror på allvar att den nya pojken kanske är Jesus. Det gör inte Frannie. Hon har annat att fundera över. Mamma är gravid igen – efter flera missfall. Och Frannies största oro är att mamma ska mista även detta barn och gå in i ännu en djup depression då hon försvinner från sin familj.
I skolan får man läsa dikter. En som fastnar hos Frannie är en strof av Emily Dickinson
” Hoppet är det där med fjädrar
som i själen slår sig ner
och börjar sjunga utan ord
och aldrig – någonsin- slutar ”
Hon tycker att det låter vackert. Och just hoppet – att se framåt och hoppas – det är något hon behöver och funderar mycket över denna vinter och vår.
En hel del av handlingen utspelar sig i Frannies skola och man blir väldigt glad över skildringen av Frannies lärare – det är ett fint och varmt porträtt av en god pedagog.
Och det blir till slut en förändring i klassen även för den annorlunda pojken – en försiktig vänskap med Frannie växer fram, han vågar markera mot mobbaren och klassen börjar långsamt acceptera även honom som en del av gruppen.
Boken Fjädrar av ALMA-pristagaren Jaqueline Woodson är en finstämd, berörande och varm berättelse om liv, om hopp och om glädje i det alldeles vanliga, verkliga och krångliga livet.
