Bims värld – Skolnatten

Författare:

Bim ska börja i fjärde klass och har bestämt sig för att ”sluta göra pinsamma saker” och istället bli ”världens normalaste människa”. Det senare kan dock bli ett problem eftersom hon under sommarlovet har glömt bort hur man är normal. Det beror på att hon har världens pinsammaste mamma som spelar opera på högsta volym, helst går runt utan kläder och kör med stinkande dansk ost hängande utanför bilen. Mamma gillar djur, men nästan bara fula djur som näsapor och nakenråttor, och i ett plötsligt ”vi-måste-ha-en-hund”-infall valde hon ut den fulaste hunden hon kunde hitta, så nu ingår Pölsan i deras lilla familj. Han är alltid mer eller mindre förkyld och ganska jobbig. Tur att alla tre älskar wienerbröd!
Skolstarten blir så klart inte så som Bim har tänkt sig; (före-detta)-bästisen Stella har under sommaren hittat en ny bästis, klasskompisen Emon har blivit jättesöt och det mesta som Bim gör blir lite galet. Dessutom har en mattant försvunnit (är hon mördad!?) och klassen bestämmer sig för att ta reda på sanningen.
En charmig och rolig berättelse om allt (och lite till) som kan hända när man är 10 år. Vi tror att den passar fint för årskurs 3 och 4.

Stormseglarna – Rädda sköldpaddorna!

Författare:

Det börjar som en helt vanlig dag för Max som bor i kuststaden Starry Bay. Men så lär han känna Sofia som är på semester med sin familj och tillsammans följer de efter en väldigt envis fiskmås som visar dem till ett övergiven segelbåt långt inne skogen. De går ombord på båten som fått namnet Stormsegel, och som genom magi befinner de sig plötsligt ute till havs med båten. Det visar sig att de är på väg till Hawaii. Där är äggen från den utrotningshotade sköldpaddan redo att kläckas, men en stor fara hotar dem. Något måste göras!
Detta är den första delen i serien om Max och Sofia och deras miljöräddande uppdrag runt om i världen. Den passar för dem som har börjat läsa kapitelböcker och som vill läsa en lite lagom spännande berättelse om hotade djur och deras miljö.

Veras krig

Författare:

1941 belägras staden Leningrad av den tyska armén. I staden bor Vera med sina föräldrar, storasyster Nina och katten Binka, och om allt hade varit som vanligt så hade hon börjat i klass 4 i skola nummer 97 till hösten. Men ingenting blir som vanligt. När beskedet om belägringen når Leningradborna börjar de som kan att hamstra mat och andra förnödenheter, och till en början tycker Vera att det är ganska spännande; Hon får hjälpa till att handla och göra andra vuxensaker och hon känner sig viktig och betydelsefull. Men när det börjar gå flyglarm var och varannan dag, pappa skickas ut i kriget och Nina blir krigsplacerad, då tycker Vera inte att det är så spännande längre. Hon spenderar dagarna med att stå i olika ransoneringsköer, och det börjar bli ont om mat.
Den mat de lagrade i början av belägringen tar slut alldeles för snabbt och vintern är lång och kall. I matköerna faller folk ihop döda av hunger och köld och över allt och alla ligger som en bedövande hinna – ingen varken orkar göra eller känna något annat än hunger.
Hungern gör att man äter allt: Bröd som smakar sågspån och soppa kokad på ett läderbälte. Ett efter ett försvinner husdjuren. För att värma sig eldar man allt som man kommer över som möbler, gravkors och andra ägodelar. En efter en eldar Vera och hennes mamma upp familjens böcker – men inte utan att ha läst dem först! Kriget blir Veras vardag och det känns som om det aldrig kommer att ta slut. Men så börjar det pratas om evakuering och Vera och hennes mamma ser en möjlighet att få lämna staden.

Detta är en fiktiv berättelse om en sann historia och den känns nästan kusligt aktuell. Det är en berättelse om hopplöshet, men också om att mitt i denna hopplöshet hitta små små glädjeämnen som en varm soppa, en extra brödskiva eller hjälpande hand. Med ett ganska rakt och enkelt språk skildras kriget ur Veras perspektiv. och förutom att vara en läsupplevelse i sig så kommer boken ge upphov till mycket att samtala om i klassrummet. Vi tycker att man kan läsa den från årskurs 5.

 

Gropen

Författare:

Bakom gymnastiksalen ligger Gropen. Alla barn älskar Gropen, för där kan man leka vad som helst och hur länge som helst. Alla vuxna hatar Gropen, för man kan dö, eller i alla fall ramla och slå sig. De vuxna försöker få barnen att göra något annat; spela fotboll, hoppa hopprep eller gunga (men inte stågunga eller snurrgunga eller något annat farligt gungande) – Varför fattar inte de vuxna att det bara är Gropen som behövs?!?
En dag blir det förbjudet att vara i Gropen, och åh vad allt blir trist! Men kanske kan man leka lite på Kanten istället? Ja så klart man kan! Kanten är ju till och med riktigt bra. Men också farlig, säger de vuxna.
När barnen kommer till skolan en morgon ser de att deras älskade Grop är borta, igenfylld… Nu kan man ju inte göra någonting roligt. Men vänta nu! Vad är det där? Det är ju en stor Hög! Och ser man på – Högen är ju roligare än både Gropen och Kanten!

När barn- och vuxenvärlden möts blir det lätt kontroverser. Medan barn ser lek och äventyr i allt, ser de vuxna faror i allt. Men att förbjuda allt som är kul är ingen barnlek. Barns fantasi har ofta inga gränser, det dyker alltid upp något nytt som kan vara nästa äventyr. Mot Gropen! Eller Kanten, eller Högen. Mot Äventyret!

Vitvivan och Gullsippan

Författare:

Det är nästan som att gå på förskolan, men man blir aldrig hämtad. Antingen tillhör man Vitvivan eller Gullsippan; allt är roligt och man får göra lite vad man vill, bara man inte går utanför strecket som Schäfen har ritat. ”Utanför strecket är det farligt. Vad som helst kan hända”, säger Schäfen. För det är Schäfen som bestämmer vad man ska göra, och det är så bra för då behöver man ju inte tänka själv! Eller är det bra egentligen? För om man tänker efter så är det ju väldigt orättvist uppdelat; Vitvivorna får göra allt kul som spela krocket, bada och läsa böcker, medan Gullsipporna får göra allt tråkigt som att städa, skala potatis och bära sten. Tänk om de skulle göra ett litet uppror!?

Med finurlig text och bild behandlas teman som demokrati, orättvisor och maktmissbruk, men också om det viktiga i att ifrågasätta strukturer och om att man tillsammans kan åstadkomma mycket – Tillsammans vågar man gå över strecket och börja bestämma över sitt eget liv!

Furan

Författare:

Familjen har hittat sitt drömtomt, men konstaterar snabbt att det gamla rucklet som står där måste rivas. Och vad passar väl bättre att bygga det nya huset av än de stora furorna som står på tomten!? Rucklet går snabbt att riva, med de stora furorna är svårare att få ner, det är som om de höll emot och nästan skrek när motorsågens tänder sågade i dem. Till slut har alla träd sågats ner och bygget påbörjas. Men varför beter sig virket så konstigt? Det känns ju nästan som om det lever. Och var kommer alla barr och kottar ifrån? Familjen börjar må allt konstigare; det är som om deras fötter törstar efter vatten och huden blir allt mer lik bark. Till slut finns det bara en sak att göra…

Är den kanske för läskig för unga läsare? Vi velade lite innan vi bestämde oss för att köpa in Furan till Cirken, för det ÄR en läskig berättelse! Vi enades dock om att det nog främst är vi vuxna som tror att boken är för läskig (den slutar ju så hemskt!), medan yngre läsare mer kan se det mysrysiga i berättelsen. Barn brukar vara mycket insatta i att man ska vara snäll mot allt som finns i naturen och för den som tittar noga på bilderna är det ingen överraskning vartåt det barkar – Naturen kommer att hämnas! Men historien är inte slut bara för att familjen drabbas av naturens hämnd. Snart står en ny familj och ser sig omkring på sin drömtomt; här vill de bygga ett hus – det är bara några furor som måste sågas ner först!

Detta är en bilderbok som kan läsas och rysas till i alla åldrar.