När Jonna förstår att hennes mamma även denna jul kommer att lämna henne ensam med en Aladdinask framför Kalle Anka tillsammans med mormor, då får Jonna nog och sticker till Stockholm. Hon ska börja ett nytt liv, med jobb och egen lägenhet, men det tar inte många dagar innan hon inser att det är lättare sagt än gjort.
Snart befinner hon sig i sällskap med Alex, Elina och alla de andra hemlösa och utsatta på Stockholms gator. ”Vi som sticker har två alternativ: Hora eller bo som råttor. Och dom som bor som råttor blir typ råttor till slut, det är det värsta med det valet” (s. 163), säger Alex, och Jonna lär sig snabbt att hon har rätt. Kanske hoppas Jonna alltför mycket? Hon förstår att det finns andra än familjen att lita på, men att man måste lösa problemen själv och inte försöka fly ifrån dem. Åka hem ser hon inte som något alternativ.
En realistisk berättelse om några av samhällets mest utsatta människor, som
är skriven med utgångspunkt i Rädda Barnens rapport Tillfälligt uppbrott och i samarbete med Stockholms Stadsmission. Boken ger upphov till många tankar och funderingar och fungerar bra som diskussionsmaterial.